söndag 16 oktober 2011

Gladiatorfilm helt utan gladiatorer!


Titel: 2020 Texas Gladiators
År: 1982
Land: Italien
Genre: Postapokalyptisk action
Publik: Daniel, Andreas




Handling: Om du lever 2020 så kommer det att bli ett tufft år. Apokalypsen kommer nämligen att förvandla denna en gång så frodiga gröna jordboll till en dassig öken. Dina kläder kommer att rivas i strimlor och de enda trasor som kommer hänga kvar på din inoljade, vältränade kropp är patronbältet och ett par tajta jeans. Om du är kvinna kommer dessvärre inte tutt-skylande plagg längre vara tillgängliga och ditt hår kommer att stå ut åt alla håll som om du precis har knaprat på en strömförande kabel. Det blir minst sagt en ganska hårdför verklighet där giriga mutanter åker runt på trimmade mopeder och ställer till med sattyg.




Men frukta inte! Mitt i detta stil-kaos finns en grupp Rangers som slåss för rättvisan och mot mutanterna. De skjuter skarpt och sparkar hårt. Dock missköter sig en av medlemmarna under ett av sina uppdrag. Han blir utesluten ur gänget, och som motdrag så allierar han sig med en General som heter Black One. Black One ser ut som en förvirrad citron och är ytterst ondskefull. De två beslutar sig för att anfalla de goda och göra dem till slavar. Kommer de att lyckas med sin plan eller kommer de bli till pressad citron?




Minnesvärda scener: Den här filmen skildrar världens sämsta anfall/försvar. Planen var att skurkarna skulle ta över ett raffinaderi. Men det blir så utomordentligt illa utfört att drogade apor med rullskridskor på styltor skulle kunna gjort det bättre. Inledningen såg lovande ut: Anfallarna hade motorcyklar, hopp-ramper, kulsprutor, granater, fräckt smink och en sjujävla vinnar-anda. Försvararna var inte sämre. De hade lika många kulsprutor och nyttjade även sina skyddsvärn, ett larm-system och varje försvarares absoluta fördel: De hade allt att förlora. Hur gick det då? Det gick åt helvete, konstigt nog för alla inblandade. Försvararna lade sig i position med oladdade vapen och åtgärdade inte den detaljen förrän anfallarna redan var framme. Men istället för att ta tillfället i akt och storma så valde anfallarna att cirkla runt som hotfulla gamar. Försvararna hann därför ladda sina vapen. Många av försvararna ställde sig nu märkligt nog upp och började skjuta, istället för att nyttja de tunnor och järnbalkar som de har lagt ut för att skyla sig bakom. Anfallarna kontrade med att hoppa över barriärerna med sina motorcyklar. Problemet blev bara att när de väl landat på andra sidan så hade ingen av dem vapen med sig och blev snabbt övermannade. Den ena idiotiska handlingen överlappade den andra i en enda muppig symbios. Slutligen kastade skurkarna in soldater med ihåliga, men magiska sköldar, som gjorde att de bara kunde marschera in i lägret och ta över allt.




En annan fantastiskt förvirrad strid utbryter i ett öde landskap mellan de heroiska Rangers och ett nytt pack med skurkar. Bägge sidor ligger mest och trycker bakom mindre och större stenar. Men en skurk råkar riktigt illa ut. Han blir överrumplad av en Ranger och får en trubbig machete pressad genom sin ryggrad och ut genom magen. Liket bärs sedan till botten av ett grusberg och slängs ner på marken. Ytterligare en Ranger kliver fram och mosar en sten igenom likets ansikte. Sedan lägger de en sprängladdning bredvid honom och springer därifrån. Dynamiten detonerar och skapar en lavin av sten som krossar likets sargade kropp ytterligare. Som om inte detta vore nog så dyker det snart upp en skurk. Han tror att det nu oigenkännliga kroppen är en Ranger så han sätter några kulor i kötthögen och skrattar rått.




Minnesvärda citat: Den goda sidan har tillgång till ett finfint energi-raffinaderi. Problemet är att det finns en enda senil gammal trött gubbe på denna arbetsplats, och alla utser honom till säkerhetsansvarig. Ganska snart så blinkar det lampor och sirener skriker: Överhettning! Överhettning! För att göra situationen ännu mer övertydlig för biopubliken så visas en varm termometer upp, och även en skylt som lyder: ”Danger Exsplosive!” Vi tycker att man kanske skulle anställt en britt eller amerikan och inte en icke-engelskspråkig scenograf.




Omdöme: Redan under filmens inledande minut får vi se inoljade muskelknuttar, mystiska ninjor, bovar med glittersmink i ansiktet och menlösa kvinnor i stort behov av undsättning. Och då puttrar filmen bara på ettans växel! Ögonblicket senare hälls det i nitro filmtanken och då hoppar det igång på allvar med susande kulor, sprattlande skurkar, höga OCH låga sparkar, samt ett spjut med två piggar längst ut som endast är till för att peta personer i ögonen (ett vapen som visar sig fungera ypperligt i strid). De menlösa kvinnorna fortsätter vara menlösa, fast nu är de topless. Striden avslutas med tre starka HEJ, HEJ, HEJ! Kvinnorna räddas och blir kära i sina muskulösa hjältar.

Filmiveckan-redaktionen hoppade upp och ned på sina biograf-träpallar av förtjusning! Det fördelades stora mängder high-fives mellan oss. Det var ett lyckligt ögonblick, ett filmens Eldorado! Det här kommer bli hur bra som helst! Men det blev bara sådär ...

Visserligen hade filmen allt, trimmade mopeder, piratlappar, konstiga frisyrer, italiensk-indianska urinnevånare, omotiverade skurk-apokalyptiska vrål och trängda hjältar i hörn som inte hade något annat val än att slå sig fria. Det fanns till och med en laserpistol som såg ut som en panflöjt påklistrat på en vinkelhake. Men filmen lyfte aldrig utan puttrade på i maklig takt. Och maklig takt duger inte, det finns på tok för mycket annan skitfilm som levererar mer. Nej, här fanns allt men de gjorde inget. Vi förstod heller aldrig varför filmtiteln blev 2020 Texas Gladiators när den inte innehåller gladiatorer (Dock dök det upp en man med leopardskjorta, cowboyhatt och jeans med utsvängda ben, och det var skoj.)




Visste du att: Den här filmen är gjord i antingen nord- eller syd-Korea.


Inga kommentarer: