lördag 25 januari 2020

Frisyrernas Mecka i 90 minuter






Titel: Samurai Cop
År:1991
Land: USA
Genre: True Crime
Publik: Hanne, Andreas




Handling: Den japanska maffian överöser stackars Los Angeles med droger. Situationen blir ohållbar. Polisen mäktar inte med. Deras resurser räcker helt inte till. Vad göra? Jo, man kallar in Samurai Cop. Han tänker som en samuraj, utbildad i Japan, men klär sig som en amerikansk civilist. Han ger sig huvudstupa in i konflikten och konfronterar maffian var de än befinner sig. Vi snackar fartfyllda bilscener (filmade i dubbel hastighet), halshuggningar på sjukhus bland sjuksystrar med djupa urringningar, vilda slagsmål på billiga och sköra restauranger. Men vad maffian än hittar på så svarar Samurai Cop med dubbel dos. Detta stressar maffian i allmänhet, men superskurken Yamashita i synnerhet.
Allt eskalerar mer och mer tills de slutligen möts i en sista storslagen duell …
Just det, sen pippas det hej vilt i filmen. Samurai Cop tar sig alltid tiden att förföra the ladies … Han har inga problem att skilja jobb från nöje. I hans värld går de hand i hand. Alla kan förföras. Alla, hela tiden.




Minnesvärda scener: Det haglar av minnesvärda scener i denna film. Därför är det svårt att välja vad som ska med i recensionen. Men en favorit är då Samurai Cop och hans side kick, den alltid glade Frank Washington, blir inkallade till deras polisbefäl Captain Rohmer. Rohmer är tio resor vresigare än vad polisbefäl i 80/90-talsfilmer brukar vara. Han vrålar i stort sett konstant. Och det är saker som ”I feel like someone's stuck a big club up my ass. And it hurts. I gotta figure out a way to get it outta there.
Och i en dialog med en advokat klargjorde polisbefälet situationen på följande sätt: ”Fuck you and your client! Now, you get your ass out of my office or you'll have to go to surgery to get my foot out of it! Get out of here, you asshole! Leave me alone. I've got more important things than a shit like you! Get out of here!” Han är verkligen jättejättearg.

En annan bra scen är när Samurai Cop kommer till ett sjukhus där en person precis fått sitt huvud avskuret och stulet av den japanska maffian. I jakten på förövarna i korridorerna så tar sig Sumurai Cop ändå tiden att prata med en läcker sjuksyster:
Nurse: ”Do you like what you see?”
Samurai Cop: ”I love what I see”
Nurse: ”Would you like to touch what you see?”
Samurai Cop: ”Yes. Yes, I would.”
Nurse: ”Would you like to go out with me?”
Samurai Cop: ”Yes, I would.”
Nurse: ”Would you like to fuck me?”
Samurai Cop: ”Bingo!”

Minnesvärda citat: Superskurken Yamashita, med ett käkparti bredare än en plogbil, har efter mycket om och men slutligen blivit trängd i ett hörn. Det final showdown … (OBS! Spoiler alert!) En intensiv fajt följer med sköna sparkar, coola samuraj-poser och en hel del vrål. Till slut står endast en man. Jupp, Yamashita har fallit och som en sista gest tar Yamashita sitt svärd som han placerar mot sin egen buk. Samurai Cops kollega Frank Washington försöker ingripa men stoppas av Samurai Cop. Varför? Jo, eftersom ”It is the way of the samurai”. Mm. Det stämmer kanske, men kanske ovetande så begår Samurai Cop ganska grovt tjänstefel, eftersom han inte förhindrar en samhällsmedborgare att begå självmord.



Omdöme: Vad händer om man låter en samuraj para sig med en poliskonstapel? Tja, nio månader senare kanske de får ett kärleksbarn. Kanske bjuder de in till dop, och bland de inbjudna gästerna kommer det att finnas både samurajer och poliskonstaplar i kyrkbänkarna. Och även om de olika grupperingarna har vitt skilda moraliska kompasser så kommer de ändå överens denna dag. Det är ju ändå lille Samurai Cops dag. Kanske blir det tårta och lite dans efteråt? Nåväl, nu vet vi ingenting om föräldrarna till Mathew Karedas (huvudkaraktären i denna film), men 1991 axlade han rollen som den bredaxlade och hårfagre Samurai Cop. Han har alla fördelar; lång som en fullvuxen ek, muskler som skjuter iväg okontrollerat åt alla håll, vackra blöta fisk-ögon. Och håret. Herregud, håret! Som det vackraste kinesiska silke tvagat i vätskan av tusen änglars tårar. Ett hår så långt och lätt att det dansar i vinden även de dagar när det är vindstilla. Utöver detta så är han även en handlingens man som inte tvekar att skjuta en skurk i huvudet samtidigt som han älskar passionerat med kvinnorna. Jättelänge. Han älskar jättelänge och ofta med kvinnor.
Den här filmen består endast av bra scener. Det är ett pärlband av osammanhängande förvirring. Det är rock and roll från bildruta ett och de sparar ordagrant inte på krutet.
Men det här är en också en viktig film eftersom den stärker oss. I tider då de blåser kalla vindar över hela världen, då arga grupperingar marscherar på våra gator, miljöförstöringen runt om i världen skapar global panik och ombyggnationen av Slussen i Stockholm tar längre tid än beräknat. Då är det skönt att veta att det också finns män som Samurai Cop som gör skillnad, en kula och ett juck åt gången.

 


Visste du att: Sju månader efter att Mathew Karedas (alltså Samurai Cop) trodde sig ha avslutat sitt filmkontrakt så klippte han av sitt vackra hår. Men så blev han inkallad igen eftersom de behövde komplettera scener. Typ halva filmen behövde kompletteras. Vad gör man? Man skaffar en peruk, såklart. Tyvärr, för regissören, så fanns det bara peruker för kvinnor. Tack och lov, för oss andra, så fanns det bara peruker för kvinnor. Varannan scen i filmen så ser hjälten alltså ut som en 50-årig tant på anabola.

fredag 10 augusti 2018

Döden från jordkällaren



Titel: Vampire
År: 1996
Land: Sverige
Genre: Skräck
Publik: Daniel, Andreas, Henrik, Pisse






Handling: I ett annars så idylliskt litet samhälle utanför Västerås pågår nu en kamp mellan en civilpolis som bara följer sina egna regler och inte vill ha någon ny partner, och en paramilitär fanatiker utrustad med ett amerikansk drillnings-gevär. Det är oklart på vilka grunder kampen äger rum, men det är högst klart att det är på liv och död. Civilpolisen, som behärskar kampsport, gör allt ifrån sköna roundhouse-sparkar och hårda uppercurts till blixtnabba jabbar och dansanta förflyttningar med fötterna. Paramilitären gör också saker. Fighten kulminerar på en hög av isolerings-skumrör där civilpolisen slutligen segrar efter att ha fångat ett isolerings-skumrör som slungats mot honom i luften, för att sedan dirigera om energin och riktningen på den och returnerat den till avsändarens bröstkorg. BOOOM OCH KNOCK OUT!
Ordagrant ett stenkast bort hänger en vampyr uppochned i en gungställning uppe på en jordkällare. Oväsendet och kanske blodvittringen som kommer utav män som misshandlar varandra hänsynslöst med isolerings-skumrör väcker den. Och vampyren är hungrig. Så vampyren äter en katt, något civilpolisen ser och rapporterar in till kommunikationscentralen …
Nu kommer en annan polis in i bilden. Förstärkningen. Han bär trenchcoat och åker på en flakmoped. Han åker in i skogen och träffar civilpolisen. Samtidigt vaknar paramilitären upp igen och springer in i en skog. Samma skog som poliserna och vampyren är i …
Civilpolisen avlägger en rapport till trenchcoat-polisen. Samtidigt smyger paramilitären omkring runt dem, maskerad med en grankvist, och uppe i en koja ligger vampyren och väntar på mat …
Sedan blir paramilitären biten och förvandlas till en vampyrparamilitär. De båda poliserna gömmer sig bakom högen med isolerings-skumrör. Plötsligt står striden två mot två. Alltså två poliser mot två vampyrer. Originalvampyren (alltså han som hängde uppochned i en gungställning) kastar sig på högen med isolerings-skumrör, men de båda poliserna hade gillrat en fälla. När vampyren krälat sig fram till rätt avstånd släpper de ett uppspänt isolerings-skumrör i huvudet på honom. Men i och med att en vampyr endast kan dö av solen eller en påle i hjärtat (ev. också silverkulor?) men definitivt inte av ett isolerings-skumrör så misslyckas planen och även de rastrerande poliserna blir bitna och förvandlade till vampyrer … Nu är alltså alla vampyrer, inklusive katten.





Minnesvärda scener:I begynnelsen av filmen fångar civilpolisen en skjuten kula med munnen. Han gör det med lätthet, ja nästan lite arrogant, där han står lutad mot en grillplats med armarna korsade och uttråkad blick. Visserligen är ”Vampire” en påkostad produktion. Det märks i efterproduktionsarbetet. Men sättet som man skildrar hur en kula skjuts ur ett gevär och färdas i luften ur ett förstapersonsperspektiv är inte bara nydanade, utan också ett fuck you till etablissemanget.


Minnesvärda citat: I början av filmen under slagsmålet mellan polisen och paramilitären drar civilpolisen ner jackan till hälften på sin motståndares kropp och genom detta låser hans armar. Sedan delar polisen ut några riktigt snygga rallarsvingar och följer upp det med den sköna kommentaren: ”Want some more, shit head?” Timingen i både slag och spydig kommentar är av kirurgisk precision och det kräver av skådespelaren ett oerhört fokus för att scenen ska landa rätt.

Ett annat skönt citat uppkommer när civilpolisen blir angripen av ett isolerings-skumrör. Lätt och smidigt fångar han slaget i sidan, ungefär i regionen lungorna - levern. Sedan mosar han sönder paramilitären med en uppsjö av slag. Civilpolisens kommentar till det hela? ”Talk about you being busted, asshole.”. Så jävla skönt.










Omdöme: Detta är den bästa film vi någonsin sett. Det är svårt att beskriva i ord dess storhet. Men om du tänker dig en blandning av Citizen Kane och Nyckeln till frihet och kryddar det med Pulp Fiction och lägger till en nypa Gudfadern. Gratinera det i cirka 200 grader Dark Knight och strössla försiktigt cirka en tsk med Schindler´s List. Då kanske, kanske du kommer i närheten av ”Vampire”. Skådespelarna är som födda in i rollerna, och detta trots att ingen av dem faktiskt har gått en skådespelarutbildning. Specialeffekterna skulle få Avatar att bajsa blått i sina lövkalsonger, eller vad det nu är för underkläder de bär. Filmen jobbar mycket med s.k. jump cuts dvs att kameran rör sig mycket. Det är också häftigt. Allt är faktiskt häftigt med den här filmen. Det finns även små subtila budskap dolda överallt. Exempelvis förutspår filmen börskraschen 2008 och popgruppen Spice Girls splittrande år 2000. Handlingen är solid som ett berg och trots att man inte alltid hänger med pga dess intellektuella djup så knyts allt ihop i slutet och lämnar publiken med ett enda ”Ahaaaa, det förklarar ju allt!”
”Vampire” är kort och gott en film som passar alla åldrar och genres. Den är tidlös och trendriktig på samma gång som den är Fuck you, asshole, men på ett inlyssnande och förstående sätt. Den fungerar för såväl vuxna som hela familjen. ”Vampire” är helt enkelt ett lysande exempel på hur välden borde se ut.







Visste du att: Flakmopeden som användes i filmen hade ett externt batteri kopplat till en lampa.

torsdag 12 juli 2018

Aliens! Barbarer! Zombies! Jesus!


Titel: Apocalypse Rising
År: 2018
Land: USA
Genre: Religiöst drama/action
Publik: Daniel, Christian

Handling: På planeten Rathe pågår ett krig mellan två folk som kallas Ariels och Nepilates. Kriget startade pga ospecificierade religiösa motsättningar. Dessutom kryllar det av zombies på Rathe pga ospecifierade religiösa anledningar. Sex överlevare (5 Ariels och en Nepilates) flyr planeten för att kolonisera en ny planet genom att lägga en bra inavelsgrund och jobba utifrån det. De är alla starka personligheter: Mia är en spirituell ledare (som har med sig sin faders levande huvud i ett tygstycke), Magnum är en barbar med utomjordiska tatueringar som bland annat föreställer Jokern från Batman (tydligen är DC poppis på planeten Rathe), Thora är en barbar med två knivar, Beset är en barbar med en kniv, Phoenix är en barbar med basker och Karl är en barbarskurk. Deras skepp (som ser ut som en penis med fyra pungkulor) ballar ur och kraschar på Jorden. På Jorden föds en zombie-antikrist (som ej tas upp mer efter att den scenen visats) och påven rockar ett religiöst krig. Mitt i detta kaos landar de högt stående varelserna från Rathe och fokuserar väldigt intensivt på fortplantning. Dock dras de in i ett arkeologiskt mysterium vid Döda Havet som leder till att en zombiekult anfaller världen. Sen blir Mia en sorts messias genom att hugga huvudet av sig själv och använder sedan zombies för att hålla Jordens befolkning i schack. Just ja, det blev nån sorts showdown med Karl och hans jordiska häxakvinna innan dess. OBS: Massa spoilers i texten du just läst!!! Varning!!!


  

Minnesvärda scener: Apocalypse Rising är ett pärlband av osammanhängande men minnesvärda scener. Eller pärlband är fel beskrivning: Tänk dig ett snöre där någon trätt på en pärla, ett bildäck, ett hamsterkranium, en fiskpinne, en drömbild, ett kassettband, en Higgins-partikel, en ond aning osv. Ett helt osammanhängande snöre av grejer som inte alla riktigt fungerar i en film. Men låtom oss beskriva några scener: Rathianerna anländer på Jorden. De springer in i arkeologen India Jones (OBS! Fyndig glimten-i-ögat-tribute-easter-egg-humor) utgrävning. Magnum och Thora frågar direkt efter en bra plats för fortplanting. De får ett tips om att rakt framför alla arkeologer är en bra plats. De sätter igång. Alla arkeologer tjoar och tjimmar. Kul grej, tycker de. Samtidigt som de högljudda fortplantingsljuden ligger i bakgrunden så diskuterar de andra med India Jones (hehe, så jävla skön humor) om läget på planeten. Inga konstigheter. Samma sak händer sen i ett labb. Varför inte återanvända en bra idé? En mycket stark och förvirrande scen är när hjältarna irrar sig ner i ruiner på botten av Döda Havet som tömts pga oklara anledningar. Först går de förbi de många skeppsvrak (fiskebåtar, hangarfartyg, oljetankers) som nu ligger på Döda Havets botten som ju normalt sett är tätt traffikerad med sjötrafik. På sjöbotten finner de ett uråldrigt tempel där en zombiepräst klädd i en uråldrig svart kavaj håller låda med ett gäng zombies klädda i uråldriga jeans som har Jesus som fånge. Jesus är tydligen zombiernas frälsare men också människornas ibland. Det blir kaos och de springer runt i korridorer, livrädda tills de kommer upp till ytan igen genom att Mias farsas huvud trollar fram en dörr. Väl där så blir det fight! Det var också spännade att se när hjältarna kom fram till Jerusalem som såg ut som en ökenstad under antiken. Mot slutet av filmen blev det krig och då såg Jerusalem ut som en modern stad med skyskrapor men också som centrala USA's landsort med rednecks som åkte omkring i pickups och sköt vilt omkring sig. Mångfacetterad stad det där Jerusalem.



Minnesvärda citat: Arkeologen India Jones (tihi!) frågar var utomjordingarna kommer ifrån:
India: Where exactly are you guys from?
Thora: We are from Rathe. It's a planet in what you guys call the ”habitable zone”. Rathe is in Kepler 186-F of the Cygnus constellation.
India: I knew there was life there!



Omdöme: Detta har sagst ofta förut i denna filmblogg men nu kör vi igen: Apocalypse Rising är det sämsta vi sett. Totalt förvirrat, med usla skådisar och katastrofala effekter. Skavankerna försöker de maskera med ”humor” men det är ju lika lite skoj som en sån där rolig dassbok utgiven av Bert Karlsson på 80-talet. Filmens narrativ är helt ologiskt och binds bara samman med att de har samma skådisar som spelar samma karaktärer genom hela filmen. Förutom Mias farsas huvud som ibland är en riktig skådis, men ibland är ett huvud gjort i papier-mâché. Ofta i samma scen. Filmen blandar spänningarna i Mellanöstern, nekrofili, kristendom och boffervapen med samma elegans som en tjock gammal hund som slickar sig själv i röven.




Visste du att: Manusförfattaren till filmen, Gregory P. Wolk, har även skrivit boken The Dead S.I.T.E som filmen är baserad på. Den är säkert jättebra.





måndag 29 februari 2016

Världens Hoollabaloo i Himalaya


 
Titel: Yeti: Curse of the Snow Demon
År: 2008

Land: USA

Genre: Skräck/Slapstick

Publik: Andreas, Daniel, Johanna


Handling: Allting startade 1977. En expedition bestående av en skrämd pajas, en förvirrad sherpa med tomma hampakorgar på ryggen och en ledare med klart mongoloida drag pulsar runt på tretusen meters höjd i jakt efter något. De tar sig snart in i en grotta och innan vi vet ordet av så drar ledaren med klart mongoloida drag upp en revolver. Varför man bestyckar en man med klart mongoloida drag med en revolver är oklart, men fram åker den. Plötsligt ekar ett vrål i tunnelsystemet och fram träder en Yeti.



Vad är då en Yeti? Film-i-veckan-redaktionen gjorde självklart sin research innan filmvisningen och kom fram till följande: Ordet ”Yeti” härstammar från ”yeh-teh” och betyder ”Klippbjörn” på nåt språk. Rapporter om dessa varelser började komma in under 1800-talet i samband med britternas utforskningar av Himalaya. Yetin beskrivs som en stor och muskulös apliknande varelse. Den är skygg, går på två ben och tack vare sin vita päls är den svårupptäckt i fjällen. Yetin rör sig smidigt även i flera meter snö och på flera tusen meters höjd.
Därför blev vi förvånade när Yetin som framträdde i filmen såg ut som en smutsig trasmatta. Den flåsade som en astmatiker redan efter ett par steg och rultade fram som ett diskbråck på två ben. Oddsen var emot Yetin. Men tack vare usel datoranimation var han snabbt ifatt sällskapet och begravde sina huggtänder i dem.



Trettio år senare flyger ett gäng sköna ungdomar i trettioårsåldern med sin high school football-coach från USA mot Japan. Ekonomin i gymnasielaget är god. De bokar ett eget Boeing 747 och har råd att flyga via Himalaya, en omväg på tusentals mil. Men oturen är framme och det drar upp till storm. Planet störtar och Yetin är hungrig. Men som tur är så är Nepals Räddningssällskap på fötterna och har uppfattat att en 747 störtat i Himalayas berg. De skickar två personer (en amerikan och en annan amerikan som i vissa scener bröt på ryska) med helikopter som av oklara inte kunde flyga hela vägen fram till vraket. Kommer de hinna fram i tid?



Minnesvärda scener: Det haglar av bra scener. En av de bättre inträffar i samband med att planet är på väg att störta. Planet förlorar höjd och piloterna kämpar frenetiskt med återta kontrollen. Men ett berg dyker upp bland molnet och plötsligt har de förlorat bägge vingarna och stjärtfenan. Men piloterna är obotliga optimister och fortsätter försöka räta upp det lilla som återstår av planet.
När planet väl slår i backen sprutar det människor och metall åt alla håll. Förödelsen är olidlig. Coachen kläms fast, flera unga fotbollstalanger i övre medelåldern krossas i bråten. När röken väl lagt sig kliver en kille ut ur flygplanstoaletten och undrar vad det är som har hänt och varför inredningen är i sån oordning.
En annan fullkomligt fantastisk scen är när ett par överlevare från vraket bestämmer sig för att frivilligt bege sig in bland bergen för att hitta en kommunikationsradio och kalla på hjälp. De pulsar iväg och inom kort har de hittat radion. Dessvärre hittar också Yetin dem. Han sliter sönder en av de två personerna och äter upp allt utom en arm. Den andra killen lyckas smita in i en skreva. Dessvärre så har han brutit bägge benen i tumultet. Han löser detta på ett finurligt sätt genom att spjälka det ena benet med radion och det andra benet med sin kompis avslitna arm. Sen är det bara att traska tillbaka till lägret igen.

Minnesvärda citat: När planet störtat rör sig de överlevande runt i vraket och letar efter andra överlevande. De kommer slutligen fram till cockpit och ser piloten sittande fastspänd i förarsätet. Hans ansikte ser ut som om man slagit på en ketchup-flaska med en slägga och strösslat resultatet med glasskärvor. De sliter i piloten som kamphundar och undrar samtidigt hur han mår. Pilotens svar är föga överraskande: ”Not so good really.” Dessvärre avled piloten bara några sekunder senare ...



Omdöme: Man får hoppas att de här ungdomarna är fantastiska fotbollsspelare för deras överlevnadsförmåga är obefintlig. Låtom oss ge eder flertalet exempel:
  • När de kraschar planet och kliver ut i snön så är det första de gör att klaga över hur mycket de kommer att frysa ihjäl. Detta säger de samtidigt som de är omringade av små brasor och en mastig skog i bakgrunden.
  • Det dröjer inte heller många minuter innan fattar beslutet att knapra på liken av sina avlidna kamrater, trots att alla mycket väl vet hur köttkonsumtion påverkar klimatet.
  • När Yetin för första gången dyker upp vid planet och hotar gruppens välbefinnande föreslår gruppens ledare att de borde sova nu.
  • De försöker att fånga en kanin med en röd resväska.
  • När Yetin fångar en människa och springer iväg med henne skrikande över axeln in i skogen så förslår ledaren återigen att de borde sova nu. Överhuvudtaget så försöker de lösa de flesta hotfulla situationerna med att sova snutt. (Det bör även poängteras att det finns en räddningspatrull beväpnade med pistoler bara hundra meter ifrån där dramat utspelas. Men de sover också snutt.)
  • De låter gruppens psyko få behålla den vässade glasskärvan, och de förser även honom med en nödraketspistol. (Några minuter senare så skjuter psykot en kompis i ögat med pistolen och hotar gruppen med att skära sönder dem med hjälp av just glasskärvan).


Filmen är ett maraton av usla beslut och konstigheter. Förutom överdriven sömn så väljer de att slåss mot Yetin med vässade pinnar istället för de laddade pistoler de tagit med sig. De sitter ute och fryser ihjäl när de har en flygplanskropp med tak och väggar att vara i. De äter lik trots att de har både kaniner och choklad strösslat omkring sig.

Visste du att: Den här filmen har inte blivit Oscar-nominerad. Det beror på att flera av skådespelarna i filmen är svarta och Oscarsjuryn är rasister.