söndag 28 oktober 2012

Trubbel i svampskogen



Titel: Winterbeast
År: 1976-86
Land: USA
Genre: Skräck
Publik: Professor Martin, Daniel, Charlemagne, Andreas







Handling: Det är turistsäsong i den vintriga stugbyn Wild Goose Lodge. I en stugorna, som är full av porrtidningar och alkohol, jobbar det två Rangers. Förutom det uppenbara problemet att de läser dessa porrtidningar och dricker denna spriten under tjänstetid, har de YTTERLIGARE ett problem. En av deras kollegor verkar ha försvunnit någonstans bland de snötäckta bergen. Men vädret är för dåligt för att inleda en räddningsaktion. De har inget annat val än att vänta ut tiden och fortsätta peka på tuttar. Samtidigt i någon stuga lite längre bort bor en kvinna. Kanske ska hon sova, kanske kliar tyget. I vilket fall som helst åker tröjan av. Oturligt nog för henne stapplar det runt ett monster utanför. Och likt myror till sylt eller white trash till Ullared, anfaller monstret denna nakna tjej och förvandlar henne till tapet mot ytterväggen. Efter att ytterligare ett par hajkare dödas av något luddigt monster som kravlar upp ut marken, en kvinna ensam i skogen dödas av en zombie iklädd silvertejp samt en bergsklättrare som halas upp i repet av ett epileptisk och ylande trädstam, inser de på allvar att allt kanske inte står rätt till i stugbyn.



Minnesvärda scener: De två Rangers Sergeant Bill Whitman (oftab bärande em prydlig lösmustach) och Ranger Stillman (med solglasögon på trots att det är sen kväll) sitter tillsammans med en tredje medhjälpare och försöker komma till botten med vad som håller på att hända i stan. Snart är det ju Fall Foliage-festivalen och om människor stryker med i den här hastigheten finns det snart inga personer kvar att köpa kackiga T-shirts och porslinskoppar. Kanske har totem-polarna något med morden att göra? Kan det vara en mystisk indiankraft som väcker skogen till liv? En låda tas fram och öppnas. I den ligger det ett halsband som har smyckats med en hajtand eller kanske från en björn. Det pratas och diskuteras om detta halsband, att det har tillhört en mäktig krigare osv. Men ingen i rummet säger ett enda ord om dildon som också ligger i lådan.



Under filmen framstår stugby-ansvarige Dave Sheldon som ganska fumlig. Hans rollprestation innefatttar oftast att han gapar och skriker om hur pengaförluster och brist på turister, men det är lite på måfå. Men när filmen når den punkt då han ska inse att hans verksamhet verkligen går åt helvete, iklär han sig rollen som fullfjädrad galning. Då når filmen lite av ett crescendo. Han slår på en grammofon och börjar dansa. Förut kunde han inte ens säga sina repliker, men nu sjunger han med i texten lekande lätt. Hans kropp rör sig fram och tillbaka i takt medan han klappar och stryker på alla tillgängliga lik och skelett i rummet. Han gör det ruggigt bra. Så pass att man inte är helt säker på om han ens skådespelar. När han sedan sätter på sig clown-masken och vaggar nöjt från sida till sida blir det faktiskt riktigt obehagligt.



Ytterligare en scen väl värd att nämna är en slutfight mellan sheriffen Bill Whitman, hans kompis och ett monster. Medan monstret jobbar med att slå sönder kompisen, försöker sheriffen samtidigt att skjuta sönder monstret med en signalpistol. Det är lättare sagt än gjort. Monstret hoppar undan eller duckar och snart har sheriffen bara en laddning kvar. Nu eller aldrig … Sheriffen sätter då på sig sina läsglasögon. Pang och och den sista kulan sitter mellan ögonen!





Minnesvärda citat: I filmens inledning, där de två Rangers sitter i stugan och gluttar på porr, finns det en tredje, namnlös person närvarande. Ingen vet vad han gör där. Han är inte en Ranger och han har ingen värdefull information att komma med. Stämningen är lite konstig. Och för att bryta isen säger plötsligt den namnlösa mannen till Ranger Stillman: ”You´re one of those homosexuals?” Ranger Stillman flyger av stolen i ilska. Den plumpe mannen säger då till sitt försvar: ”I was just trying make conversation.”



Omdöme: Filmen bär samma kännetecken som Hajen: Turistnäringen hotas av något farligt, och näringsidkaren försöker dölja problemet, samtidigt som sheriffen vill stänga ner verksamheten. Men istället för att filmen utspelar sig längs med en strand i USA, så utspelar sig detta i en stugby i fjällen. Och istället för att en skräckinjagande haj som äter oskyldiga badturister, så tassar det här istället runt en uppsjö av olika Stop Motion-monster. Vissa av monsterna pressar gärna in sina offer i husväggar. Andra monster gråter när de sliter av huvudet på sina offer. Men det de har gemensamt är att de alla framstår som förvirrade, ungefär som resten av filmens handling.




Det här kan vara bland de bättre filmerna vi sett på redaktionen. Den är så otroligt ologisk i sin handling och använder sig av både bortkomna skådespelare och de som tror att de är fenomenala. Denna mix skapar magi. Filmen är uppenbart inspelad vid olika årtionden. Under delar av dem bär statisterna utsvängda jeans och i andra delar har de axelvaddar ski-pants. Filmen ska ju utspela sig i en vintrig miljö med så hux-flux kan Rangers befinna sig i ett torrt ökenlandskap med en dinossurie som jagar dem i hälarna. De skiftar även mellan olika typer av film och dubbningen är urusel.
Det finns så mycket bra att ta av att det helt enkelt inte får plats i text. Man måste uppleva den enorma skrikande kycklingen mitt i stan som ingen ser, den glada dödskallen som pressar sig ur en persons mage och en strid ström av pensionärer som stressar ut ur en pub. Allt är bra.



Visste du att: Skådisen Tim R. Morgan som spelade Sergeant Bill Whitman bär mustasch i filmen. Men eftersom han deltog parallellt i en teaterproduktion med mustachförbud var han var tvungen att raka av sig den. Så under delar av filmen bär han en lösmustasch. Något som syns tydligt och uppskattas mycket.





söndag 21 oktober 2012

Charlemagne: En presentation.


Charlemagne är en av den yngsta ättlingarna av en urgammal småländsk adelsfamilj med rötter ändå tillbaka till de urgamla småländska Värendhövdingarna. Det är i alla fall vad han hävdar. Allt vi vet är att han mest spenderar sina dagar i sin gigantiska lägenhet i Lund och skriver på sina memoarer, ett projekt han hållit på med sedan han tog studenten. Förutom detta så roas Charlemagne också av att förstöra för unga kulturkarriärister, aktivt lobba mot kollektivtrafik samt köpa upp och bränna offentlig konst. Vi på redaktionen kom i kontakt med honom när vi tiggde pengar till att starta upp denna blogg. Hans stiftelse ”Till minne av Atilla, Hunnerkonungen” lockade med stipendier för främjandet av kulturell utveckling men var enbart en fälla gillrad för att snärja unga kulturella i omöjliga stipendieavtal. Som tur är så såg Charlemagne denna blogg som ”komplett irrelevant för all form av kultur” och lät oss slippa undan med varning. Sen dess hör vi av honom då och då genom diverse smädelser skickade via sms.

   

Filmgala!


Urrk! Oj voj...idag är redaktionen lite under isen. Så jääääävla bakfulla. Film i Veckans årliga filmgala gick av stapeln igår. Bubbel, snittar och instoppade skjortor. Vilket drag det var! Hundratalet deltagare och alla var på bästa filmhumör! Professor Martin hade fått tillstånd av Institutionen att komma ner. Han var glad i hågen och åt Bridge Blandning tills han spydde. Professor Spüng kunde tyvärr inte delta men skickade ett telegram där han lyckönskade oss och lät meddela att ett fint same-kranium skulle sändas med snällposten som en kompensation för hans frånvaro. Vi hade även besök av herr Charlemagne. Charlemagne gillar inte film. Charlemagne gillar inte bloggar. Så vitt vi förstod saken så hade han inte ens blivit bjuden men dök upp ändå med en halvdrucken flaska Château Margaux i ena näven och en ridpiska i den andra. Efter några försök till att prygla delar av festdeltagarna så tröttnade han och slog sig ner i en fåtölj, skar upp armstödet med en pennkniv och började riva ur stoppningen. När vi bad vi honom sluta så påpekade han att han med ett telefonsamtal kunde få oss alla dödade. För stämningens skull lät vi honom hållas. Festligheterna fortsatte! Det visades tre filmer som samtliga kommer att recenseras här på bloggen de kommande veckorna. Tills dess får ni hålla till godo med lite bilder från galan:














söndag 14 oktober 2012

Cage 2: Billy begins






Titel: Cage II
År: 1994
Land: USA
Genre: Action
Publik: Daniel, Andreas







Handling: Scott och Billy fick det stressigt i första filmen. Och vi hinner faktiskt inte mer än att trycka på play innan uppföljaren sparkar igång – ordagrant. Scott och hans kompis Billy handlar på den lokala affären. Scott är stel och konstigt högljudd och Billy är fortfarande på en mental nivå likvärdig med en tvåårig lobotomerad lämmel, men med spända muskler likt en hel hage med brunstiga tjurar. In störtar plötsligt ett tjog tjuriga asiater med hagelgevär, svarta trench-coats och solbrillor. De skjuter sönder alla vattenmeloner, honungsmeloner och nätmeloner i sikte. Även blod sprutar och de som inte faller i skydd, faller istället döda ner till marken. Billy skjuts med en bedövningspil och tuppar av. Asiaterna lastar upp hans enorma köttiga kropp på en lastvagn och rullar iväg honom. När Scott, som också varit medvetslös, vaknar till är hans vän borta. Han blir utom sig av vrede och förtvivlan och skriker konstigt.
Det dröjer inte länge innan vi förstår att den gamla döda slut-bossen från första Cage-filmen, inte alls är död. Visserligen blev han söndermosad av en arg Billy, men det ordnade han med en stödkrage och en makaber plastlist över bröstet. Men i vilket fall som helst så är slutbossen både arg och girig. Han tvingar Billy att delta i undergound Cage-fights och injecerar hans kropp med arg-sprutor för motivation.
Scott vägrar släppa taget om sin retarderade vän och tar hjälp av Interpol för att på ett mycket krångligt och omständligt sätt spränga denna olagliga spel-liga.



Minnesvärda scener:

I början av filmen, då Scott och Billy handlar i affären störtar det som sagt in asiater med hagelgevär och börjar skjuta. Billy knockas men vad gör Scott? Jo, precis innan asiaterna anlände stod Scott och dubbel-flirtade med två unga tjejer. Han gjorde bra ifrån sig och hoppades på Jackpot. När sedan kulorna började flyga så tog denna dekorerade Vietnam-veteran helt sonika tag i tjejerna och använde dem som mänskliga sköldar. De dog. Inte Scott.




Interpol, bestående av en asiat med fräsig pott-frisyr och en annan stum asiat med ett kvastskaft och träningsväska, tar på sig uppdraget att spränga de korrupta Cage-fighterna. När de springer in i Scott och hör han skrika ut sin förtvivlan över att hans kompis är borta, beslutar sig att skicka in Scott som en fighter för att på så sätt slåss match på match tills han slutligen möter Billy i ringen och således kan rädda honom. Men Scott kan ju inte bara vandra in i ringen, då kommer skurkarna känna igen honom. Interpol beslutar sig att klä ut honom så han smälter in i den ruffiga miljön. De sätter på honom peruk, mustasch och skägg så han ser ut som en skabbig pirat hämtat från ett barnprogram på någon dansk tv-kanal. Det ser horribelt ut, men lyckligtvis är det bara vi, och inte skurkarna, som uppmärksammar detta. Den lille Interpolagentens träningsväska görs det en stor affär av. Ingen får röra den, inte ens hans vänner, och han pryglar alla som vågar peta på den. Vad finns i väskan? Stora summor pengar? Hans avlidna frus aska? Hans porrtidningssamling? Nazistguld? Nä nä, när storskurken är på väg att fly i en helikopter så får vi svaret: I väskan finns ett raketgevär. Som sedan används för att sänka helikoptern. Smart drag att packa ned raketgeväret lille Interpolagent!



Minnesvärda citat: Scott som nu ser ut som en transvestit slåss för fullt i buren. Han går match mot en thai-boxare. Och precis som i alla andra matcher får Scott ordentligt med stryk i början. (en detalj som är obligatorisk när man får stryk i ringen är att stå med ryggen mot gallret och hålla armarna utsräckta åt sidorna. Sedan ska man greppa i järnstängerna och ta slag efter slag i magen samtidigt som man grimaserar illa.) Men som alltid vänder det plötsligt och Scott får övertaget och vinner. Men ibland tar Scott det hela lite för långt, något han insåg efter matchen:
”Man I didn´t meen to kill that little guy.”
(Tilläggas bör att Scott knockade alltså thaiboxaren. Efter det gick han fram och vred nacken av honom.)




Omdöme: Regissören verkar ha lyssnat på kritiken från föregående film. I en era då Karate Kid och Kickboxer gick varma i VHS-spelarna framstod dessvärre The Cage som ganska mycket snack och allt för få sparkar. Detta har han löst med råge. Här sparkas det, slåss och puttas konstant. De tar till och med in skådisar som inte ens pratar. Vi får se sköna snärt-sparkar i tajta byxor, dubbla roundhouse-sparkar och en kille som står i spagat och spänner magen. Vi får till och med se ett flertal gånger då hjälten springer med armarna rakt ut, likt när man leker flygplan, och knockar två skurar samtidigt. Det går så fort att filmen inte ens hinner runt ett hörn innan nästa gäng med arga ligister kastar sig fram och viftar. Det är power-människor överallt!
Men med den här filmen valde regissören även ett lite mörkare spår. Han gav Billy en vilja och en lite större hjärna, typ som ett plommon istället för valnöt. Billy får även bli kär och pussas på ett äckligt sätt. För första gången börjar Billy ifrågasätta varför han måste vrida sönder armar och krossa skallar i ringen. Den dåliga ljussättningen bidrar även till den mörkare stämningen. Om den förra filmen var Läderlappen och Robin så är den här Batman Begins.
Så det blir ett bra betyg och vi uppmanar er att se den. (Man behöver inte nödvändigtvis se den första för att se denna, det är inte Bourne-filmerna).




Visste du att: Trots att regissören antydde en uppföljare i slutet av Cage II, har det dessvärre inte kommit någon. Vi längtar så efter Cage 3: Billy Rises.