År: 2018
Land: USA
Genre:
Religiöst drama/action
Publik:
Daniel, Christian
Handling:
På planeten Rathe pågår ett krig mellan två folk som kallas
Ariels och Nepilates. Kriget startade pga ospecificierade religiösa motsättningar.
Dessutom kryllar det av zombies på Rathe pga ospecifierade
religiösa anledningar. Sex överlevare (5 Ariels och en Nepilates)
flyr planeten för att kolonisera en ny planet genom att lägga en
bra inavelsgrund och jobba utifrån det. De är alla starka
personligheter: Mia är en spirituell ledare (som har med sig sin
faders levande huvud i ett tygstycke), Magnum är en barbar med
utomjordiska tatueringar som bland annat föreställer Jokern från
Batman (tydligen är DC poppis på planeten Rathe), Thora är en
barbar med två knivar, Beset är en barbar med en kniv, Phoenix är en
barbar med basker och Karl är en barbarskurk. Deras skepp (som ser
ut som en penis med fyra pungkulor) ballar ur och kraschar på Jorden.
På Jorden föds en zombie-antikrist (som ej tas upp mer efter att
den scenen visats) och påven rockar ett religiöst krig. Mitt i
detta kaos landar de högt stående varelserna från Rathe och
fokuserar väldigt intensivt på fortplantning. Dock dras de in i ett
arkeologiskt mysterium vid Döda Havet som leder till att en
zombiekult anfaller världen. Sen blir Mia en sorts messias genom att hugga huvudet av sig själv och
använder sedan zombies för att hålla Jordens befolkning i schack. Just
ja, det blev nån sorts showdown med Karl och hans jordiska
häxakvinna innan dess. OBS:
Massa spoilers i texten du just läst!!! Varning!!!
Minnesvärda
scener: Apocalypse Rising är ett pärlband av osammanhängande
men minnesvärda scener. Eller pärlband är fel beskrivning: Tänk
dig ett snöre där någon trätt på en pärla, ett bildäck, ett
hamsterkranium, en fiskpinne, en drömbild, ett kassettband, en
Higgins-partikel, en ond aning osv. Ett helt osammanhängande snöre
av grejer som inte alla riktigt fungerar i en film. Men låtom oss
beskriva några scener: Rathianerna anländer på Jorden. De springer
in i arkeologen India Jones (OBS! Fyndig
glimten-i-ögat-tribute-easter-egg-humor) utgrävning. Magnum och
Thora frågar direkt efter en bra plats för fortplanting. De får
ett tips om att rakt framför alla arkeologer är en bra plats. De
sätter igång. Alla arkeologer tjoar och tjimmar. Kul grej, tycker
de. Samtidigt som de högljudda fortplantingsljuden ligger i
bakgrunden så diskuterar de andra med India Jones (hehe, så jävla
skön humor) om läget på planeten. Inga konstigheter. Samma sak händer sen i ett labb. Varför inte återanvända en bra idé? En mycket
stark och förvirrande scen är när hjältarna irrar sig ner i
ruiner på botten av Döda Havet som tömts pga oklara anledningar.
Först går de förbi de många skeppsvrak (fiskebåtar, hangarfartyg, oljetankers) som nu ligger på Döda Havets botten som ju normalt sett är tätt traffikerad med sjötrafik. På
sjöbotten finner de ett uråldrigt tempel där en zombiepräst klädd i en
uråldrig svart kavaj håller låda med ett gäng zombies klädda i
uråldriga jeans som har Jesus som fånge. Jesus är tydligen
zombiernas frälsare men också människornas ibland. Det blir kaos
och de springer runt i korridorer, livrädda tills de kommer upp till
ytan igen genom att Mias farsas huvud trollar fram en dörr. Väl där
så blir det fight! Det var också spännade att se när hjältarna
kom fram till Jerusalem som såg ut som en ökenstad under antiken.
Mot slutet av filmen blev det krig och då såg Jerusalem ut som en
modern stad med skyskrapor men också som centrala USA's landsort med
rednecks som åkte omkring i pickups och sköt vilt omkring sig.
Mångfacetterad stad det där Jerusalem.
Minnesvärda
citat: Arkeologen India Jones (tihi!) frågar var utomjordingarna
kommer ifrån:
India: Where exactly
are you guys from?
Thora: We are from
Rathe. It's a planet in what you guys call the ”habitable zone”.
Rathe is in Kepler 186-F of the Cygnus constellation.
India: I knew there
was life there!
Omdöme:
Detta har sagst ofta förut i denna filmblogg men nu kör vi igen:
Apocalypse Rising är det sämsta vi sett. Totalt förvirrat, med
usla skådisar och katastrofala effekter. Skavankerna försöker de
maskera med ”humor” men det är ju lika lite skoj som en sån där
rolig dassbok utgiven av Bert Karlsson på 80-talet. Filmens narrativ
är helt ologiskt och binds bara samman med att de har samma skådisar
som spelar samma karaktärer genom hela filmen. Förutom Mias farsas
huvud som ibland är en riktig skådis, men ibland är ett huvud
gjort i papier-mâché. Ofta i samma scen. Filmen blandar
spänningarna i Mellanöstern, nekrofili, kristendom och boffervapen
med samma elegans som en tjock gammal hund som slickar sig själv i
röven.
Visste du att:
Manusförfattaren till filmen, Gregory P. Wolk, har även skrivit
boken The Dead S.I.T.E som
filmen är baserad på. Den är säkert jättebra.
