torsdag 31 mars 2011

vad händer om man blandar flykten från New York, Apornas planet, Mad Max, the Warriors och Emanuelle?


Titel: 2019: After the Fall of New York
År: 1983
Land: Italien, Frankrike
Genre: Post-apokalyptisk action
Publik: Andreas, Daniel


Handling: Europa, Asien och Afrika har gått ihop och bildat superlandet Eurac. Eurac drog inte jämnt med USA och bombade skiten ur hela landet medelst atomvapen. USA gick under som så när på en liten spillra av regeringen som nu kallar sig The Pan-American Confederacy. Varför de bytte namn på landet är inget vi får reda på i denna film. De vi däremot får reda på är att de där slarvpellarna Eurac var lite väl kvicka på avtryckarknappen. Radioaktiviteten från deras kärnvapen gjorde så att alla kvinnor på hela jorden har blivit sterila (männen ska uppenbarligen ha klarat sig bättre). Men rykten säger att det finns en kvinna i den sönderbombade staden New York som fortfarande är fertil. Och The Pan-American Confederacy vill få tag på henne, pumpa henne på 500 ägg och skapa nya människor. Dessa människor ska grunda en ny mänsklig civilisation på Alfa Centauri.





Men innan dess måste någon ta sig in i New York och snappa med sig denna fertila kvinna. Men i New York finns ju mutanter, apmänniskor och Eurac's helt inkompetenta soldater, tänker kanske du. Jo, så är det. Men det är ingenting som inte den pannbandsbärande Parsifal kan rå på. Parsifal är den sorts dödsrallyförare man skulle vilja ha på ett sådant riskfyllt uppdrag. Till sin hjälp får han av The Pan-American Confederacy två kumpaner: En stor enögd kille och en liten kille med en klo till hand. Den lilla killen är ett mentalt och fysiskt nedbrutet vrak, så vi vet inte varför han fick hänga med. Tillsammans tar de sina motorcyklar och rullar in i New York. Där får de tampas med skurkar, råttor och kärlek innan de slutligen når den sista kvinnan som kan bära barn. Hon betäcks sen av en apman.






Minnesvärda scener: När hjälten Parsifal introduceras i filmen så sker det genom ett dödsrace som han vinner. Han får då högtidligen träda fram till en otroligt irriterande clown-robot som ger Parsifal ett pris. Priset består i några runda metallstycken som är någon sorts fripass för att mörda någon samt en kvinna med mörk röst. Hela scenen är ett klassisk exempel på att det är svårt att spela clown och robot samtidigt. Den stilige Parsifal kan vara den sämsta hjälten någonsin. I New York tillfångatas han av Euracs soldater och tvingas under tortyr avslöja vad deras uppdrag är. Eller ja, tortyren hann aldrig starta innan puckot Parsifal berättat allt samt hånglat med Eurac-kvinnan som skulle tortera honom. Den som blir ihjältorterad är istället hans sidekick den nervösa killen med klon. Såna scener upprepar sig genom hela filmen: Parsifal är med och ser hjälteaktig ut men gör inte ett jota medan någon annan gör upp planer eller dör för uppdragets skull. Men kanske är den mäktigaste scenen av alla när Big Ape kommer in i handlingen. Den långe och hårige apmannen svingar sig in i filmen som om han kommit direkt från en sjörövarfilm. En sjörövarfilm med apor!





Minnesvärda citat: Flower (Parsifals vinst i dödsracet): ”You're too much master, and you're going to make great love.”




Omdöme: Det var en hel del action i denna film. Dock var det rätt ensidig action som i stort sett gick ut på att Euracs soldater misslyckades ta Parsifal och hans gäng tillfånga. Ibland lyckades dom dock men blev alltid snabbt övermannade oavsett hur stora oddsen var i deras favör. Skådespelarinsatserna var genomgående usla med få undantag.


Visste du att: George Eastman, mannen som tolkar karaktären Big Ape, också hade roller i filmerna ”Sexy Nights of the Living Dead” och ”Porno Holocaust”.



lördag 26 mars 2011

I de lugnaste vattnen ...


Titel: Mega Python vs. Gatoroid
År: 2011
Land: USA
Genre: Action-katastrof-film
Publik: Daniel, Andreas



Handling: Dr Nikki Riley är en djurrättsaktivist. Hon bryter sig in i nåt hus där det finns en massa pytonormar i burar och släpper ut dem i Florida Everglades vatten. Denna nyvunna frihet gör av någon anledning ormarna enormt stora. Med större kroppsmassa växer aptiten och ormarna börjar förse sig av den lokala delikatessen, människor ...

Skogsvårdaren Terry O´Hara verkar inte besväras av att ormarna äter alla. Som en gest skickar hon ut några alkis-jägare med m16 att sporadiskt skjuta omkring sig i skogen. Det är inte förrän Terrys man, när han pissar mot ett träd, överrumplas och blir uppäten av en orm, som hon inser att de är livsfarliga. Hon gör det enda logiska och pressar kycklingar fulla med anabola steroider som hon sedan matar alligatorerna med. Trots detta, till synes, felfria schackdrag så går allt fel. De nu enorma alligatorerna börjar istället samarbeta med ormarna och hotet blir mer allvarligt än någonsin. Terry O´Hara tvingas nu samarbeta med sin antagonist, djurrättsaktivisten Dr. Nikki Riley för att mänskligheten ska ha någon chans att överleva.





Minnesvärda scener: Den inledande scenen med Terry O´Hara är bra då hon bär korta shorts. Både Daniel och Andreas reagerade på att hon hade bajs på benen. Men det visade sig senare i filmen, när hon ramlar ner i en fontän, att de bara hade sminkat över hennes tatueringar och tyckte att färgen brun var passande mot hennes mjölkvita ben. Även alla scener som blandar skådespelare med dataminerade sekvenser är bra. Den begränsade grafiken kräver en hel del fantasi för att pussla ihop vad som faktiskt sker på tv-skärmen. Scenen när vice-sheriffen Angie dödar en alligator stor som ett hyreshus med en pistol är också stark, eftersom hon sekunden efter bits itu av en megapython.


Minnesvärda citat: Angie: ”How are you gonna take care of it?”

Terry O´Hara: ”We need a bigger gator!”




Omdöme: Vi lever i svåra tider. Tsunamis och jordbävningar avlöser varandra. Moder jord vrålar, men mänskligheten lyssnar inte. Därför är en film som Mega Python vs. Gatoroid viktig. De tar tag i miljöproblemen, ruskar om alla arroganta människor och skriker ”Hey, do something!” Det spelar ingen roll att karaktären Terry O´Hara framstår som ett par enorma tuttar på fötter, eller att reptilforskaren Dr. Diego Ortiz väljer att spränga djur hellre än att forska om dem. Vem bryr sig om att de har använt en Commondore 64 som verktyg under dataanimationerna? Det är budskapet som är det viktigaste, nämligen: Släpp ut ormarna, de ska inte leva i burar. Men om ormarna äter människor, så ge krokodilerna steroider så att de i sin tur kan bekämpa ormarna. Men om ormarna äter krokodilernas ägg så kommer ormarna i sin tur också få i sig steroider och bli enorma. Därför måste alla dö, och på så sätt rädda naturen.





Visste du att: Denna film aldrig gick på bio utan distribuerades direkt till tv.


måndag 21 mars 2011

Pumaman, Poomaman, Pjumaman


Titel: The Pumaman
År: 1980
Land: Italien
Genre: Superhjälte-action
Publik: Daniel, Andreas



Handling: Hur skulle du reagera om du kastades ut genom ett fönster på tredje våningen av en indian? Ingen fara, det var en snäll indian. Han ville bara testa huruvida paleontologiprofessorn Tony Farms var Pumaman. Eller rättare sagt: Poomaman, vilket är det korrekta uttalet. Det var nämligen så att Tonys far var Poomaman och titeln ärvs från far till son. Men den snälle indianen Vadinho ville testa för att vara extra säker. Och sannerligen var Tony den legendariska Poomaman, utvald av rymdgudarna att skydda världen från problem. Problem som den gyllene aztek-masken med vars hjälp man kan kontrollera folks hjärnor. Den onde Kobras har fått fatt på masken och använder den för att manipulera de mäktiga män som styr världen som exempelvis Nederländernas ambassadör i London. Den snälle indianen Vadinho försöker få Tonys Poomaman-krafter att vakna till liv för att stoppa Kobras innan denne tar över världen. Det blir en kamp mot klockan. En klocka som för övrigt släpar sig fram genom hela filmen. Den onde Kobras har dessutom manipulerat en vacker ung dam vid namn Sydne till att lura Poomaman i en fälla. En anledning till att Vadinho vill ta kol på Kobras kan vara att Kobras envisas med att kalla Poomaman för Pjumaman.





Minnesvärda scener: Scenen när Poomaman ska lära sig flyga, är en uppvisning i hur man inte ska använda bluescreen. Poomaman flaxar omkring i en obekväm position och landskapet i bakgrunden snurrar i omöjliga vinklar. I en annan scen ska Poomaman ligga död för att lura Kobras hejdukar. Hejdukarna tvekar tre gånger att sätta en kula i pannan på Poomaman för att garantera att han är död. Till slut verkar dom besluta sig för att alla de ryckningar som Poomaman gjort bara var vinden.






Minnesvärda Citat: Jane: ”Have you ever made love in the air?
Poomaman: ”How else would you make little Pumamen?”

Omdöme: Premisserna var bra: Aztekiska rymdgudar, helylleamerikansk hjälte, läderklädda skurkar och en riktigt kort cape på superhjälten. Tyvärr så sjabblas detta bort i menlöst utdragna scener som lätt skulle kunna kortas med omkring femtio procent. Då hade det kunnat vara en riktig dynamitrulle.





Visste du att: Pumor kan flyga. Poomaman besitter alla krafter som en puma har: Nattseende, explosiva reflexer och flygförmåga.




lördag 12 mars 2011

Vikingarna härjar!


Titel: Tarkan versus the Viknings

År: 1971

Land: Turkiet

Genre: Episkt drama

Publik: Daniel, Andreas




Handling: Tarkan och hans båda hundar Kurt och Kurt har i uppgift att skydda Atillas dotter Yonca. Allt är frid och fröjd, de äter gott, skrattar hjärtligt, övar pilskytte i den lilla hunner-byn. Vad kan gå fel en sådan här solig dag? Plötsligt glider ett långskepp ljudlöst upp längs floden. Det är Toro och hans vikingar. De slår till snabbt, och trots beundransvärt och väldigt långdraget motstånd från invånarna, lyckas de plundra staden på alla kvinnor och lämnar Tarkan svårt skadad, och hans ena Kurt död. Nu har han bara den andra Kurt kvar. Tarkan svär, vid den första Kurts grav, att han ska bege sig till Norden med sin andra Kurt. Väl på plats ska han hämnas den första Kurt, döda alla vikingar som finns och rädda Yonca. Ett enormt åtagande, kan tyckas.






Minnesvärda scener: Det är svårt att välja ut specifika scener som lyfter denna film. Som det brukar vara med episka berättelser så är det helheten som gör en hänförd. Det är med varsam hand som regissören, Mehmet Asian, har mejslat fram denna storslagna berättelse. Men ett par verkligen starka scener som bör granskas lite mer är när Tarkan dödar trettio vikingar i ett värdshus för att sedan fråga ägaren vilket rumsnummer han har. En annan kraftfull scen är när Tarkan kravlar upp på stranden i vikingarnas hemland. Där växer det också olivträd.






Omdöme: Det är alltid intressant att se historiska filmer och vikingatiden var en spännande period. Det känns fräscht att se en film och lära sig en massa nytt istället för att läsa de där gamla mossiga skolböckerna med sitt akademiska språk och ändlösa teorier. Så när sluttexten helt plötsligt dyker upp så krafsar jag på rutan och vill lära mig mer. Att vikingarna bar hornprydda hjälmar och skägg vet ju alla. Men jag hade ingen aning om att vikingarna bar rött ludd på sina sköldar, treudden var standardvapnet och att kaptenen på vikingaskeppen bar leoparddress. Jag visste inte heller att tjejvikingar redan då älskade färgen rosa jättemycket.






tisdag 8 mars 2011

Androiden är inte människans perfekta avbild


Titel: Android
År: 1982
Land: USA
Genre: Sci Fi
Publik: Daniel, Andreas, bitvis Malin


Handling: Max är en android som lever med Professor Daniel på en rymdstation. Det är Professor Daniel som har designat Max och han tyckte att hartänder på Max var en bra idé. Denna framtidens varelse går även som en 80-årig gubbe som skitit ner sig. Max spenderar dagarna med att växla mellan sitt tv-spel och titta på cyberporr á la 80-tals-grafik. Men på ett transport-skepp, inte långt ifrån därifrån, övermannar två manliga- och en kvinnlig fånge sina väktare. De kapar skeppet och sätter kurs mot rymdstationen. Fångarnas plan är att få sitt skepp reparerat för att sedan ta sin tillflykt mot jorden. Skeppet dockar med rymdstationen, luckan öppnas och de träffar Max. Och nu blir det lite konstigt: Max och den kvinnliga fången Maggie blir kära, direkt. Men Maggie har ett förhållande med den andra medfången, Mendes, samtidigt som hon flirtar lite med den tredje medfången, Keller. När Maggie sedan introduceras till professor Daniel så börjar han förföra henne b.l.a genom att erbjuda henne sexuell cyberstimulans. Det Maggie inte vet är att genom att gå med professorns erbjudande om cyberstimulans, kommer hon aktivera ytterligare en android, Cassandra, som även hon kommer att visa tuttarna. Allt detta gör såklart både Mendes och Max svartsjuka. Så Mendes dödar Maggie och Keller. Max i sin tur tar av sig sin peruk och dödar Mendes. Sedan hjälper Cassandra Max att döda professor Daniel. Mer berättar vi inte …




Minnesvärda scener: Professor Daniel försöker i en scen charma trosorna av Maggie genom en framtidsmåltid bestående av riskakor och vatten. Mycket laddat. En annan mycket stark scen är när Max blir omprogrammerad så att han inte längre kan känna känslor. Där får aktören, Don Keith Oppner, verkligen möjligheten att visa sin bredd inom skådespelarnas nobla konst.


Omdöme: Är du intresserad av rymdskepp som vårdslöst svischar mellan planeter, eller enorma rymdmonster med laserkanoner och dåligt ölsinne så är detta inte filmen för dig. Men det betyder inte att du istället kommer se en grå, intellektuell film. Den hamnar någonstans långt ifrån bägge dessa extremer.