Döden från jordkällaren

Titel: Vampire

År: 1996

Land: Sverige

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas, Henrik, Pisse

Handling: I ett annars så idylliskt litet samhälle utanför Västerås pågår nu en kamp mellan en civilpolis som bara följer sina egna regler och inte vill ha någon ny partner, och en paramilitär fanatiker utrustad med ett amerikansk drillnings-gevär. Det är oklart på vilka grunder kampen äger rum, men det är högst klart att det är på liv och död. Civilpolisen, som behärskar kampsport, gör allt ifrån sköna roundhouse-sparkar och hårda uppercurts till blixtnabba jabbar och dansanta förflyttningar med fötterna. Paramilitären gör också saker. Fighten kulminerar på en hög av isolerings-skumrör där civilpolisen slutligen segrar efter att ha fångat ett isolerings-skumrör som slungats mot honom i luften, för att sedan dirigera om energin och riktningen på den och returnerat den till avsändarens bröstkorg. BOOOM OCH KNOCK OUT!

Ordagrant ett stenkast bort hänger en vampyr uppochned i en gungställning uppe på en jordkällare. Oväsendet och kanske blodvittringen som kommer utav män som misshandlar varandra hänsynslöst med isolerings-skumrör väcker den. Och vampyren är hungrig. Så vampyren äter en katt, något civilpolisen ser och rapporterar in till kommunikationscentralen …

Nu kommer en annan polis in i bilden. Förstärkningen. Han bär trenchcoat och åker på en flakmoped. Han åker in i skogen och träffar civilpolisen. Samtidigt vaknar paramilitären upp igen och springer in i en skog. Samma skog som poliserna och vampyren är i …

Civilpolisen avlägger en rapport till trenchcoat-polisen. Samtidigt smyger paramilitären omkring runt dem, maskerad med en grankvist, och uppe i en koja ligger vampyren och väntar på mat …

Sedan blir paramilitären biten och förvandlas till en vampyrparamilitär. De båda poliserna gömmer sig bakom högen med isolerings-skumrör. Plötsligt står striden två mot två. Alltså två poliser mot två vampyrer. Originalvampyren (alltså han som hängde uppochned i en gungställning) kastar sig på högen med isolerings-skumrör, men de båda poliserna hade gillrat en fälla. När vampyren krälat sig fram till rätt avstånd släpper de ett uppspänt isolerings-skumrör i huvudet på honom. Men i och med att en vampyr endast kan dö av solen eller en påle i hjärtat (ev. också silverkulor?) men definitivt inte av ett isolerings-skumrör så misslyckas planen och även de rastrerande poliserna blir bitna och förvandlade till vampyrer … Nu är alltså alla vampyrer, inklusive katten.

Minnesvärda scener:I begynnelsen av filmen fångar civilpolisen en skjuten kula med munnen. Han gör det med lätthet, ja nästan lite arrogant, där han står lutad mot en grillplats med armarna korsade och uttråkad blick. Visserligen är ”Vampire” en påkostad produktion. Det märks i efterproduktionsarbetet. Men sättet som man skildrar hur en kula skjuts ur ett gevär och färdas i luften ur ett förstapersonsperspektiv är inte bara nydanade, utan också ett fuck you till etablissemanget.

Minnesvärda citat: I början av filmen under slagsmålet mellan polisen och paramilitären drar civilpolisen ner jackan till hälften på sin motståndares kropp och genom detta låser hans armar. Sedan delar polisen ut några riktigt snygga rallarsvingar och följer upp det med den sköna kommentaren: ”Want some more, shit head?” Timingen i både slag och spydig kommentar är av kirurgisk precision och det kräver av skådespelaren ett oerhört fokus för att scenen ska landa rätt.

Ett annat skönt citat uppkommer när civilpolisen blir angripen av ett isolerings-skumrör. Lätt och smidigt fångar han slaget i sidan, ungefär i regionen lungorna - levern. Sedan mosar han sönder paramilitären med en uppsjö av slag. Civilpolisens kommentar till det hela? ”Talk about you being busted, asshole.”. Så jävla skönt.

Omdöme: Detta är den bästa film vi någonsin sett. Det är svårt att beskriva i ord dess storhet. Men om du tänker dig en blandning av Citizen Kane och Nyckeln till frihet och kryddar det med Pulp Fiction och lägger till en nypa Gudfadern. Gratinera det i cirka 200 grader Dark Knight och strössla försiktigt cirka en tsk med Schindler´s List. Då kanske, kanske du kommer i närheten av ”Vampire”. Skådespelarna är som födda in i rollerna, och detta trots att ingen av dem faktiskt har gått en skådespelarutbildning. Specialeffekterna skulle få Avatar att bajsa blått i sina lövkalsonger, eller vad det nu är för underkläder de bär. Filmen jobbar mycket med s.k. jump cuts dvs att kameran rör sig mycket. Det är också häftigt. Allt är faktiskt häftigt med den här filmen. Det finns även små subtila budskap dolda överallt. Exempelvis förutspår filmen börskraschen 2008 och popgruppen Spice Girls splittrande år 2000. Handlingen är solid som ett berg och trots att man inte alltid hänger med pga dess intellektuella djup så knyts allt ihop i slutet och lämnar publiken med ett enda ”Ahaaaa, det förklarar ju allt!”

”Vampire” är kort och gott en film som passar alla åldrar och genres. Den är tidlös och trendriktig på samma gång som den är Fuck you, asshole, men på ett inlyssnande och förstående sätt. Den fungerar för såväl vuxna som hela familjen. ”Vampire” är helt enkelt ett lysande exempel på hur välden borde se ut.

Visste du att: Flakmopeden som användes i filmen hade ett externt batteri kopplat till en lampa.

Aliens! Barbarer! Zombies! Jesus!

Titel: Apocalypse Rising

År: 2018

Land: USA

Genre: Religiöst drama/action

Publik: Daniel, Christian

Handling: På planeten Rathe pågår ett krig mellan två folk som kallas Ariels och Nepilates. Kriget startade pga ospecificierade religiösa motsättningar. Dessutom kryllar det av zombies på Rathe pga ospecifierade religiösa anledningar. Sex överlevare (5 Ariels och en Nepilates) flyr planeten för att kolonisera en ny planet genom att lägga en bra inavelsgrund och jobba utifrån det. De är alla starka personligheter: Mia är en spirituell ledare (som har med sig sin faders levande huvud i ett tygstycke), Magnum är en barbar med utomjordiska tatueringar som bland annat föreställer Jokern från Batman (tydligen är DC poppis på planeten Rathe), Thora är en barbar med två knivar, Beset är en barbar med en kniv, Phoenix är en barbar med basker och Karl är en barbarskurk. Deras skepp (som ser ut som en penis med fyra pungkulor) ballar ur och kraschar på Jorden. På Jorden föds en zombie-antikrist (som ej tas upp mer efter att den scenen visats) och påven rockar ett religiöst krig. Mitt i detta kaos landar de högt stående varelserna från Rathe och fokuserar väldigt intensivt på fortplantning. Dock dras de in i ett arkeologiskt mysterium vid Döda Havet som leder till att en zombiekult anfaller världen. Sen blir Mia en sorts messias genom att hugga huvudet av sig själv och använder sedan zombies för att hålla Jordens befolkning i schack. Just ja, det blev nån sorts showdown med Karl och hans jordiska häxakvinna innan dess. OBS: Massa spoilers i texten du just läst!!! Varning!!!

  

Minnesvärda scener: Apocalypse Rising är ett pärlband av osammanhängande men minnesvärda scener. Eller pärlband är fel beskrivning: Tänk dig ett snöre där någon trätt på en pärla, ett bildäck, ett hamsterkranium, en fiskpinne, en drömbild, ett kassettband, en Higgins-partikel, en ond aning osv. Ett helt osammanhängande snöre av grejer som inte alla riktigt fungerar i en film. Men låtom oss beskriva några scener: Rathianerna anländer på Jorden. De springer in i arkeologen India Jones (OBS! Fyndig glimten-i-ögat-tribute-easter-egg-humor) utgrävning. Magnum och Thora frågar direkt efter en bra plats för fortplanting. De får ett tips om att rakt framför alla arkeologer är en bra plats. De sätter igång. Alla arkeologer tjoar och tjimmar. Kul grej, tycker de. Samtidigt som de högljudda fortplantingsljuden ligger i bakgrunden så diskuterar de andra med India Jones (hehe, så jävla skön humor) om läget på planeten. Inga konstigheter. Samma sak händer sen i ett labb. Varför inte återanvända en bra idé? En mycket stark och förvirrande scen är när hjältarna irrar sig ner i ruiner på botten av Döda Havet som tömts pga oklara anledningar. Först går de förbi de många skeppsvrak (fiskebåtar, hangarfartyg, oljetankers) som nu ligger på Döda Havets botten som ju normalt sett är tätt traffikerad med sjötrafik. På sjöbotten finner de ett uråldrigt tempel där en zombiepräst klädd i en uråldrig svart kavaj håller låda med ett gäng zombies klädda i uråldriga jeans som har Jesus som fånge. Jesus är tydligen zombiernas frälsare men också människornas ibland. Det blir kaos och de springer runt i korridorer, livrädda tills de kommer upp till ytan igen genom att Mias farsas huvud trollar fram en dörr. Väl där så blir det fight! Det var också spännade att se när hjältarna kom fram till Jerusalem som såg ut som en ökenstad under antiken. Mot slutet av filmen blev det krig och då såg Jerusalem ut som en modern stad med skyskrapor men också som centrala USA's landsort med rednecks som åkte omkring i pickups och sköt vilt omkring sig. Mångfacetterad stad det där Jerusalem.

Minnesvärda citat: Arkeologen India Jones (tihi!) frågar var utomjordingarna kommer ifrån:

India: Where exactly are you guys from?

Thora: We are from Rathe. It's a planet in what you guys call the ”habitable zone”. Rathe is in Kepler 186-F of the Cygnus constellation.

India: I knew there was life there!

Omdöme: Detta har sagst ofta förut i denna filmblogg men nu kör vi igen: Apocalypse Rising är det sämsta vi sett. Totalt förvirrat, med usla skådisar och katastrofala effekter. Skavankerna försöker de maskera med ”humor” men det är ju lika lite skoj som en sån där rolig dassbok utgiven av Bert Karlsson på 80-talet. Filmens narrativ är helt ologiskt och binds bara samman med att de har samma skådisar som spelar samma karaktärer genom hela filmen. Förutom Mias farsas huvud som ibland är en riktig skådis, men ibland är ett huvud gjort i papier-mâché. Ofta i samma scen. Filmen blandar spänningarna i Mellanöstern, nekrofili, kristendom och boffervapen med samma elegans som en tjock gammal hund som slickar sig själv i röven.

Visste du att: Manusförfattaren till filmen, Gregory P. Wolk, har även skrivit boken The Dead S.I.T.E som filmen är baserad på. Den är säkert jättebra.