Tutt-bonanza

Titel: Hard ticket to Hawaii

År: 1987

Land: USA

Genre: Action

Publik: Hanne, Andreas

Handling: Donna och Taryn har två jobb, dels så jobbar de som Hawaiis konstiga motsvarighet till PostNord och flyger paket (och turister) mellan mellan olika brevlådor på olika öar, och dels så är de superhemliga Secret Service-agenter som spänger knarkkarteller till höger och vänster. Men att störa knarklangare kan ibland resultera i att de surnar till och det är precis vad som händer nu. Gangstrarna kommer efter dem med uppkavlade kavajärmar och 80-tals Uzis och nunchucks i högsta hugg. Konflikten är ett faktum och den de-eskaleras icke av att Donna och Taryn ringer sina polis-kompisar Rowdy och Jade att hjälpa till. Den ena är en skön kickboxare med one liners, och den andre äger en raketkastare som han använder överallt, till och med i slutna rum. Med framgång, vilket är jättekonstigt. Dessutom dyker det upp en elak orm ganska exakt var 30:e minut och biter någon. Det här kan ju bli hur bra som helst – eller hur?! Svaret är dessvärre nej, eftersom brösten skymmer sikten. Vi återkommer till detta längre ner i recensionen

Minnesvärda scener: Poliserna Rowdy och Jade åker runt i sin bil då två skurkar dyker upp bredvid dem. De vill ha bråk och bråk ska de få. Och nu blir det konstigt. Den ena skurken hoppar ur sin bil, ställer sig på sin skateboard, tar hagelgeväret i ena handen och sin uppblåsbara Barbara i andra och åker raka vägen mot poliserna. Det visar sig vara ett inte helt genomtänkt, taktiskt beslut eftersom poliserna helt sonika kör in i den skateboardåkande dåren med sådan kraft att han flyger tjugo meter rakt upp i luften. Väl däruppe skjuter de honom i en miljard bitar med deras raketgevär.

En annan scen väl värd att nämna är slutscenen. All skurkar utom en har fått stryk av poliserna (just det, spoiler alert) den sista skurken vill såklart ge igen. Han tar sig in i den Donnas (?) lägenhet för att mörda henne. Lyckligtvis har hon en harpun i garderoben och skjuter honom. Olyckligtvis för henne så är han slutskurk och dör inte i första laget. Lyckligtvis för henne så har de gått exakt 30 minuter sedan ormen sist var med i filmen, och likt ett schweiziskt klockur så dyker den upp igen och gör slarvsylta av skurken.

Minnesvärda citat: En av poliserna, Rowdy, har ett pep-talk med sina kollega och säger följande: ”If brains were birdshit you'd have a clean cage.”

Omdöme: Låter som en skön rulle, eller hur? Pangpang, raketkastare, glidflygande plan som släpper handgranater och livsfarliga ormar. Vad kan gå fel? Mycket kan tydligen gå fel. Det är en tråkig film. Jättetråkig. Detta vet regissören också och använder ett klassiskt knep för att distrahera tittarna från ett undermåligt verk – han tar fram tuttarna. Tuttar piffar till alla tråkiga scener, eller hur? Nja, säger vi. Och ju långsammare filmen blir, desto mer tuttar kastas in. Långsamma tuttar i utdragna, kladdiga hångelscener. Tuttar när någon badar. Tuttar när någon äter flingor. Tuttar när någon deklarerar. Till slut blir det mer bröst än vad man kan hitta i Kronfågelns frysdisk. Det blir så mycket bröst att de skymmer både vapen och handling. Huvudpersonerna var så genomskinliga att vi fick googla vad de hette i efterhand för att få in det i texten. Buh!

Alla ingredienser för en riktig kanonrulle fanns: Kickboxning, breda kavajer och hockeyfrillor, raketkastare och en testosteron-stinn orm som muterat pga en blandning av gifter och råttcancer. Men dessvärre slarvades de bort i en enda utdragen tutt-buffé.

Visste du att: Regissören Andy Sidaris också var involverad i den mycket populära filmen M*A*S*H som uncredited Football choreographer

Fight! Fight! Fight! Fight!

Titel: The Ultimate Ninja

År: 1986

Land: Hong Kong

Genre: Ninja action

Publik: Rita, Daniel

Handling: Det finns en by någonstans på landsbygden i Thailand. Den byn bestämmer sig Roger och hans hejdukar att ta över. Oklart från vem - väldigt oklart varför. Det finns också en rastplats i Hong Kong där svarta ninjor stjäl en actionfigur från de röda ninjorna. Låter det osammanhängande? Vad säger jag om att ena delen är filmad på 70-talet och den andra i 80-talet? Då säger ni i kör: GODRFEY HO IS BACK BABY! Jajemen, Hong Kongs största regissör genom tiderna har mödosamt klippt om och dubbat över en obskyr kampsportsfilm. Resultatet är en klassisk Godfrey Ho-film där handling får stå åt sidan för action. Eller handling finns det, men den är bara till för att få starta fights. Ofta kommer några av Rogers hantlangare lite långsamt in i bild, börja trakassera nån och sen BOOM! Slagsmål! Sen nästa scen där det hela upprepas.

Minnesvärda scener: I byn blir det ofta slagsmål pga alltid när beskyddarpengarna ska hämtas ut så surnar det till. Men som tur är så glider alltid en tredje part förbi just i rättan tid och hjälper byborna. Dessa tredjepartsaktörer är fantastiska. Där finns gubben i jeansvästen med fransar. Där finns den super fabulous flintskallige killen med armlös rosa polo. Där finns tjejen som kör dubbelhoppsparkar. Men den bästa introduktionen är när Rogers gäng ska ta sig in i byn. De hoppar jämfota cirka 20-30 meter in mitt på bytorget. Mot så spänstiga skurkar finns inget skydd! Dock är kanske den bästa scenen i hela filmen när hjälten Jimmy tränas av sin perukklädde farbror i kung fu. En övning är att med en pinne slå på spegelskärvor som hänger i snören. Det ser ut som en sjuåring med plastsvärd som går loss på lågt hängande trädgrenar. Fast Jimmy får ett aldeles eget svärd sen, som ser ut som en tvärflöjt.

En särskild eloge ska ges till karaktären Steven som är en sorts miniboss i byn. Han får stryk genom hela filmen, vinner inte ett slagsmål. Men efter varje batalj så går han därifrån, med en nonchalant och överlägsen stil, som om han vunnit, samtidigt som han verbalt förnedrar vem det nu är som just spöat honom. Imponerande. Men ninjorna då? Ja, de har bra scener de med; särskilt när de tillber sina actionfigurer som ska ge dem nån sorts kraft.

Minnesvärda citat: Det finns en del fina citat i denna film! Här kommer några.

”Who is she? She looks like a celebrity!”

”She is! She is the daughter of the village kung fu teacher.”

En till!

”Your father teaches kung fu. Yet he trains bullies. To be evil!”

OK, en tredje men sen får det vara nog!

”How long has he been boss? About 20 years. Some say he is not legal.” (Lite kontext kan behövas här. Denne boss tog över byn i ett blodbad, utövar också utpressning mot byns befolkning och beordrar att byborna ska misshandlas gång på gång)

Omdöme:

Godfrey Ho kan göra guldklimpar av mögligt bröd. Här har han hittat en borglömd thailändsk film, klippt bort allt tjafs och bara sparat slagsmål och slapstick. I The Ultimate Ninja försöker han inte ens låtsas som om thaifilmen och ninjascenerna hänger ihop. Det finns en scen där svarta ninjaledaren snackar direkt (om än över tid och rum) med skurken Roger. Men det är allt. Det tråden plockas aldrig upp igen. Det enda som är viktigt är kung fu. Alla slåss kung fu. Alla vill lära sig kung fu. Alla snackar kung fu. Men ingen utövar egentligen kung fu, det är ju Thailand detta och... Hörrö! Vem är du att sitta där och kritisera på dina höga hästar som en annan Sir Arthur Dyke Acland, trettonde baronen av Columb-John? Nä, just det. Sätt dig ner i din loppiga bean bag, öppna en till burk med konserverad ananas och njut av lite förbannad kung fu! Det är höga sparkar, hoppiga hopp och jätteknivar som viftas med. Det duger nog fan.

Visste du att: I denna film finns statyn från Ninja Terminator med, och den omges av exakt samma mystik. Är detta beviset på att all Godfrey Ho's ninjafilmer hänger ihop? Finns det ett Godfrey Honiverse? Kan det finnas en film där ute där Master Ninja Harry slåss mot Master Ninja Gordon?! Som spelas av en och samma skådis (Richard Harrison)? Tanken svindlar!

Filmen som världen inte behövde

Titel: The Amazing Bulk

År: 2012

Land: USA

Genre: Action

Publik: Daniel, Andreas, Christian

Handling: Forskaren Hank har det jobbigt. Hans försök att skapa ett supersoldat-serum åt amerikanska armén går illa, alla försöksdjur dör när de injiceras med den lila vätskan som ska ge dem superkrafter. Som om det inte vore nog så strular han med sin arbetsgivares dotter. Den sure generalen vill INTE se sin dotter gift med en sluskig forskare med tribaltatueringar. Vilket är helt förståeligt! Hank är inget charmtroll. Han han har konstant ett ansiktsuttryck som ser ut som det en sur man som får en stroke skulle ha. Och som samtidigt blir arg över att han får en stroke för att han tappade sin kaviarmacka i knät när det hände. Men visst, utseende är inte allt! Nog har Hank några försonande drag? Nä. Han är en jäkla gnällpelle. Men det blir en himla skillndad när han injicerar sig själv med supersoldatvätskan! Han förvandlas till en gigantisk lila könlös tjocksmock! Kanske inte en förändring för det bättre men ändock förändring. Detta förändrar allt! Generalen får en plan: Kan inte Hank (i formen av det lila monstret Bulk) ta itu med superskurken, öhm... Kantlove. Om Hank gör det kan han få gifta sig med generalens väna dotter. Herregud, vad det inte leder till något kul för nån! Allra minst publiken. Jävla skitfilm.

Minnesvärda scener: Så många att välja mellan! Och med det menar jag att det inte finns några! Filmen är en soppa kokt på stock animations från 90-talet och avföring. Visst, det var kul första gången Bulk dök upp, men samma animation används cirka 45 gånger filmen igenom. Tillsammans med disparata animationer av aliens, goblins, en fransk bulldog, riddare, dinosaurier, etc, etc. Lite bra är iofs de scener där regissören Lewis Schoenbrun behövt toucha upp med lite MS Paint. Han lyckas göra redan ful grafik snäppet fulare.

Minnesvärda citat: När Hank förvandlats till Bulk första gången så vandrar han stadens regniga gator av oklara anledningar. Han råkar vandra rakt in i ett rån och får pistolen riktad mot sig vilket triggar en förvandling till the Amazing Bulk! Bulk viftar ofokuserat med händerna så att rånaren dör (eventuellt av åsynen av så hemskt dåliga animationer). När Hank sedan vaknar som sig själv bredvid den döde rånaren så säger han: ”You aint so tough without your gun now are ya!” Man kan ju tycka att han snarare inte är så tuff på grund av att han är död.

Omdöme: The Incredible Bulk är en klar kandidat till sämsta filmen i världshistorien. Det finns inga förmildrande omständigheter. Här det ingen passionerad regissör som trots budget- och talangbegränsningar ändå lyckas få ihop en film. Nej, Lewis Schoenbrun försöker inte ens. Hans plan var att göra en sk mockbuster av Marvel's Spindelmannen och på så sätt tjäna pengar på idioter som råkar ta fel film i videobutiken/streamingtjänsten. Han köpte billiga datoranimationer satte igång med nåt som på nåt mystiskt sätt blev en Hulken-kopia istället. Samtidigt så lyckas Schoenbrun knappt få ihop en film där storyn inte går att följa. Sista kvarten är bara en serie animationer som varvas om vart annat medans Bulk påstås springa mot Kantloves slott samt sen jagas av en kärnvapenmissil. På detta sätt lyckas regissören pressa upp filmen en kvart över entimmessträcket. 

Skådespelarna är kassa, och det brukar ju vara kul men de slösas bort. Schoenbrun lyckas slösa bort kassa skådisar! Det är ju näst intill omöjligt men han verkar föredra att varva samma dåliga datoranimation gång på gång istället. Skådespelaren som spelar skurken Kantlove får däremot otroligt mycket utrymme, för han är ju så bra! Det tycker i alla fall Randal Malone, han som spelar Kantlove. Att han älskar sig själv och sitt skådespeleri är uppenbart. Det är som att se en skål marzansås långsamt sörpla upp sig själv i ensamt välbehag.

Visste du att: Det tog fyra månader att skriva manuset till The Amazing Bulk. Redaktionen gissar att två av dessa månader var skrivkramp, en månad var semester och ungefär 29 dagar och 23 timmar var toapauser.