onsdag 31 augusti 2011

Frågelådan - Här kommer veckans post!

Hello, movie lovers!

Våra Harry Potter-ugglor har fått jobbat fjädrarna av sig för att kunna leverera alla brev från våra hängivna läsare! Vi fick så pass många nyfikna frågor att vi faktiskt fick anställa en till att hjälpa till! Dessvärre var han dyslektisk och därför oduglig. Stal gjorde han också, och när vi konfronterade honom om varför Daniels kaffemugg låg i hans skåp, så reagerade han med att radera hårddisken och sedan springa hem. Detta resulterade olyckligtvis i att många av de tusentals frågorna inte längre kan publiceras här, men vi lyckades rädda fragment och det redovisar vi nedan såklart!

Med vänliga hälsningar:

//Andreas och Daniel


Fråga: Vilken bensin ska jag tanka i min bil?

Svar: Vi vill slå ett slag för miljön! Så pröva dig fram, vinäger, saft, eller varför inte pommac?! Det är bra mycket bättre för naturen än de drivmedel som nu förpestar vägarna.


Fråga: Vem av er har störst ”ding dong tittut ...”

Svar: Om du menar vem av oss som har störst bil så är svaret att ingen av oss äger ett fordon.


Fråga: Är ni bögar med varandra eller!?

Svar: Nej, vi är inte tillsammans utan bara bröder.


Fråga: Jag undrar vad skådespelarna gör när de inte spelar in film?

Svar: De är människor precis som vi. Vissa spelar tennis, andra ta långa promenader. Vissa mördar säkert :)


Fråga: Hej Mitt namn är Snitch! Jag undrar om ni gjort några filmer?

Svar: Ja, det har vi faktiskt! Vi har gjort en svart-vit film om konst. Den sålde inte alls, men det gjorde oss bara mer alternativa.


Fråga: Jag funderar på att tona håret. Vad tycker ni?

Svar: Ja! Gör det! Bli lite fräsh i höstrusket!


Fråga: skar u h stryk Svin=!?

Svar: Du får nog omformulera dig.


Fråga: Ska du ha stryk, ditt svin?

Svar: Vi är två som jobbar på denna blogg. Menar du Andreas eller Daniel?


Fråga: Hello, my name is Reginald Montgomery III and I have inherited 5,3 million dollars from my late aunt in Lagos, Nigeria. Unfortunately a money transfer from Nigeria to my home country of Great Britain costs ten thousand dollars. I do not have the money to do so and there for my question is: Can I lend the money from you with a 200% money back guarantee?

Svar: Yes! Oh, yes! We will transfer the money immideately! By the way: We are big fans of Harry Dickson! Have you seen the movies about the Militants???


Fråga: Ni suger.

Svar: Det är ingen fråga. Det är ett påstående.


Fråga: Finns film alltid?

Svar: Ja, det är bevisat.


Fråga: Vem skulle vinna i en fight mellan Copperhead och Pumaman?

Svar: Copperhead - hans hopp-attacker skulle lätt överrumpla Pumaman som knappt kan svinga en näve.


Fråga: Varför innehåller majoriteten av era filmer halvnakna muskelmän?

Svar: För att halvnakna muskelmän ofta är lika med full rulle.


Fråga: Jag somnade under ”Philadelphia” och när jag vaknade upp så var Tom Hanks alldeles spinkig och blek. Vad hände egentligen?!

Svar: Vi somnade med, men tror att han fick måla en volleyboll. Då blev han rund och glad igen!


Det var allt för denna gången och kom ihåg att bli medlemmar så kommer ni få uppdateringar skickade till er, eller nåt. Vi vet inte säkert eftersom vi själva inte är medlemmar. Så fyll i er e-post till höger på sidan och se vad som händer!



söndag 28 augusti 2011

Världens minst spännande expedition


Titel: Sasquatch, the Legend of Bigfoot

År: 1977

Land: USA

Genre: Drama-dokumentär

Publik: Andreas, Daniel, Nisse



Handling: Precis som med de flesta filmerna i denna genre så börjar filmen med ett kamerasvep över en skog. Men djuren däri verkar spända och alerta. Vad är det som försiggår bland tallarna egentligen? Det ska Chuck Evans och hans sex man starka lag ta reda på. Tillsammans beger de sig ut i vildmarken i North British Columbia i jakten på att hitta bevis på att Bigfoot verkligen existerar. Under deras resa vandrar de in i bevis efter bevis som styrker det faktum att Bigfoot inte alls är en fet jänkare som snubblar omkring i sin apkostym, utan the real deal. En avbruten tall, ett avlägset rop samt att det vid ett tillfälle luktar äckligt, allt tycks peka på en enda sak: Mannen är inte den enda upprättgående varelsen med kulmage och hårigt arsle. Dock så krävs det mer än detta för att övertyga den syrlige journalisten från New York som följer med ut i vildmarken. Kommer Chuck och hans härliga gäng hitta Bigfoot och bevisa för den dryge stadsbon att lantisar faktiskt inte alls är mindre smarta än stadsbor?

Minnesvärda scener: Allt är frid och fröjd. Sällskapet rider fram längs med en stig omgiven av klippor. Men plötsligt snett upp från vänster flyger en skräckslagen puma in i bild. Den studsar på hästen och försvinner ur bild igen. Vi förstod först inte vad som precis hänt, men berättarrösten klargör för oss att sällskapet precis varit med om ett hemskt överfall och ska vara glada att de fortfarande var i livet. Vi misstänker att en producent kanske slungat den stackars katten från en avsats, men det är ju en dokumentär, så det måste vara sant, det de säger.

En annan underhållande scen är när Barney Snipe, den sunkiga, kocken får ett av sina många tokiga utfall. Denna gång ska han åka pulka på sin stekpanna. Det säger sig självt att detta aldrig kan gå vägen, och det är precis vad det inte gör. Det ser mest ut göra ont när han, i sitt skojfriska mellanspel, studsar fram på bröstkorgen ner för den branta kullen och måste kisa och värja sig på grund av all snö och grus som sprutar in i hans ögon och mun. Det är ganska uppenbart genom hela filmen att Barney är det komiska inslaget. Med detta i minnet så kommer vi nu avslöja den intensiva slutscenen i filmen så om du ska se den: Håll för öronen för här avslöjas slutet! Gruppen når en plats där det tydligen siktats en varelse med stora fötter. De monterar upp en högteknologisk rörelsedetektor som direkt varnar när någonting närmar sig. Sen gömmer sig alla i buskarna. Snart så ger detektorn utslag. Och ett till. Och ett till! En hel hoper sasquatchar angriper, slår sönder deras utrustning samt skrämmer upp hela forskar-teamet. När dammet lagt sig så gör kocken Barney kaffe för att normalisera situationen. Expeditionens chef Chuck får sig en mugg och för första gången berömmer han Barney för hans matlagning. Väldigt finkänsligt frammejslad scen om det inte vore för att skådisen som spelar Barney inte helt kan släppa rollen som tramsfarbror. Han vinglar lite, ser lite oförstående ut och kollar frågande mot filmteamet.

Minnesvärda citat:

Berättarrösten Chuck: ”But in the next valley was the most awesome sight I have ever seen!”

Vad det var för något? En avbruten liten tall.

Omdöme: Detta är en dokumentär som ska övertyga även de mest trångsynta människorna om att Bigfoot inte är en myt, utan att det är på fullaste allvar. Men filmen är till en början så fruktansvärt seg så det är svårt att nå slutet av den utan att hinna dö av ålderdom först. Vi får se långa klipp av när sällskapet trycker i någon dunge och stirrar på hjortar eller vargar eller bävrar eller björnar eller hamstrar eller älgar … Men bigfootarna tar siesta mest hela tiden. Ibland sitter sällskapet kring en eldstad och berättar rafflande historier om bigfoots som hittat på bus förr i tiden, men själva så kommer de inte närmare än ett fotsteg i marken. Helt plötsligt, när allt hopp verkar vara ute så anfalles dock expeditionen i en scen som James Cameron snodde rakt av i filmen Aliens. Varför försöka skrämma bort sin publik med sega naturbilder och trötta legender framför lägerelden innan man släpper loss en riktig action-bomb?

Visste du att: Producenterna kallade denna film: den enda sanna historien om Bigfoot som någonsin filmats. Om man nu strävar efter sanning och trovärdighet i en film kan det vara god start att använda sig av en riktig indian filmen, istället för att kasta in en förvirrad, fjäderprydd italienare.



torsdag 25 augusti 2011

Frågelådan! Du undrar, vi vet!



Alla älskar film! Men det är få som fattar film. Det gör vi. Åh, herregud - det gör vi. Ingen mer envägskommunikation! Nu har nämligen DU chansen att ställa frågor till oss experter här på redaktionen. Fråga vad som helst! Vi sammanställer en FAQ och publicerar det på bloggen om drygt en vecka så får alla ta del av svaren. Vill du vara anonym, så är det inga problem! Kom igen, nu kör vi! Maila dina frågor till filmiveckan@gmail.com. Kom igen, tillsammans är vi starka!


PS: Vi vill passa på att tacka Industrial Light & Magic för att de tog sig tid att hjälpa oss med grafiken till bilden. TACK! DS.


Med vänlig hälsning

//Andreas och Daniel

söndag 21 augusti 2011

Skräcködla!


Titel:The Crater Lake Monster

År: 1977

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas




Handling: Några forskare hittar målningar inne i en gammal indiangrotta. Bilderna föreställer människor med spjut som konfronterar ett enormt monster. Trots att bilderna ser ut att vara dit-klottrat med en svart spritpenna drar vetenskapsmännen slutsatsen att människan levde samtidigt som dinosaurierna. (Och med detta gick Fred Flinta på ett ögonblick från slarvigt tecknat barnprogram till dokumentärfilm.) Tillfreds med denna helvändning i evolutionär lära dunkar de varandra i ryggarna, skrockar nöjt och puffar på sina pipor. Men så hörs en skarp knall och hela grottan börjar skaka. Forskarna lägger benen på ryggen och hinner precis ut genom öppningen innan allt faller samman. Vad var det egentligen som hände? Lyckligtvis var sheriffen Steve Hanson ute och tog sig en nypa frisk luft. Även han hörde knallen och såg då på himlen hur en enorm meteor, stor som en Boeing 747, slog ned i sjön. Han var den enda personen som uppfattat vad som precis hänt, alla andra innevånare runt denna sjö sov tryggt vidare. (Tilläggas bör att ett sådan Boeing 747 väger närmare närmare 180 ton utan last.)

Dagen efter beger sig forskarna plus sheriffen ut på sjön för att hitta nedslagsplatsen. Men hettan från kometen har gjort vattnet så varmt att de knappt kan dyka ner i det. De beslutar sig för att lägga ärendet på hyllan och åka och käka lite istället. Men djupt där nere på sjöns botten finns ett ägg som legat fruset och med den plötsliga värmeväxlingen så dröjer det inte länge innan skalet krackelerar och ut kommer någonting stort, slemmigt och hungrigt ...

Minnesvärda scener: En av många detaljer som denna film saknar är spänning: Det är inte svårt att räkna ut vem det är som kommer att hamna i klinsch med monstret: Killen som prompt ska ut och fiska, skurken med pistol som är på flykt undan lagen, den glatt visslande bilmekanikern, den entusiastiske hajkaren. Ja, alla som åker ner till sjön. Men den bästa monsterkonfrontationen är ändå det rika paret som ska på romantisk semester. Mannen bär helvit kostym och ler överklassigt. Hans fru klänger på honom med stora, blanka rådjursögon. De hyr en sunkig båt och åker raka vägen ut till mitten av sjön. Frun säger då: ”Se alla dessa vackra stjärnor ...” Men scenen är uppenbart filmad mitt på dagen och solen är så stark att den ger skådisarna solbränna. Med andra ord var regissören enbart för lat för filma på natten och ljussätta ordentligt. Han hoppades att publiken inte skulle märka något. Det gjorde den.

En annan intressant scen är när sheriffen ska slåss med det enorma monstret. Det är vid ett gruvområde och han vet sedan tidigare att hans revolver inte gör någon skada. Han ser sig omkring efter något hjälpmedel. Han uppmärksammar snart de enorma gruvmaskinerna, den ena värre än den andra. Vissa av dem bär enorma borrkronor som lätt skulle pressa sig igenom monstret, andra har tuggande metalltänder och knivar, kors och tvärs, som skulle mala sönder allt som hamnade däri. Väljer han någon av dem? Nej, han satsar istället på en sliten, blekröd grävmaskin, så Byggare-Bob-liten att när han sätter sig i den hamnar hans knäskålar precis under hakan. Skopan kan lyftas ungefär tre decimeter från marken och hela maskinen ser ut att skaka sönder när han gör det. Det var ett bra val, tyckte han.

Minnesvärda citat: Denna film lyfte aldrig utan det blev endast nittio minuters långsamt krälande innan regissören kom i mål. För att tydligt illustrera hur fundamentalt tråkig denna film är så citeras istället vad som sades på redaktionen under en av de mer fartfyllda scenerna:

Daniel: ”Jävlar vilken stor kotte i bakgrunden!”

Omdöme: Det här var ju inte bra alls. Vi förstod redan från början att monstret inte hade några intentioner att bota cancer, tvärtom den dödade allt den kom i närheten av. Vi såg hur den tuggade i sig turister och fyllon. Trots detta handlade huvuddelen av filmen om hur alla spekulerade i vem eller vad det kan ha varit som dödat oskyldiga människor. Det enda sättet som filmen påverkade oss på var att den skakiga handkameran, som skulle föreställa monstrets point-of-view, gjorde oss åksjuka. Ett starkt plus i denna film är dock stop motion-tekniken som används för att ge liv åt monstret. En ädel konstart som tappat i och med digitala lösningar som allt som oftast är fulare (se exempelvis MegaPython vs Gatoroid som recenserades tidigare i denna blog). För att göra filmen ännu mer svårforcerad så får två lokala byfånar oförtjänt mycket plats i filmen. De står för ungefär hälften av allt som sägs i filmen och det mesta av det de säger är i stil med "Ååååh du är så dum!" samt "Det är skoj att vara full! Tjo!". Inte för att filmen har brist på kapabla skådespelare. Nej, de flesta är helt OK och en, han som spelar skurken med pistol, är så övertygande att vi tror att han innan filmen jobbade som just Skurk med Pistol. Varför de två byfånarna fått så mycket utrymme kan vi bara spekulera i. Kanske var de riskkapitalisterna som hostade upp kosingen till filminspelningen? Hur som helst; vi kan summera med att om du sett Hajen, skala då bort allt som är bra med den filmen, det som finns kvar är likvärdigt med The Crater Lake Monster.

Visste du att: Regissören William R Strombergs son, Robert Stromberg, är en Oscarsvinnande specialeffektsanimatör. Robert gjorde nog alla rätt i att aldrig lyssna på pappas råd.


lördag 13 augusti 2011

Dunder i Paradiset!


Titel: Thunder in Paradise

År: 1993

Land: USA

Genre: Action

Publik: Andreas, Daniel, Christian, Spong

Handling: Filmen börjar med bilder från en lyxbåt där yppiga kvinnor och män i hockeyfrillor steker i solen. Plötsligt börjar de skaka på sina paraplydrinkar så det skvätter överallt - efter några sekunder förstår vi att det ska se ut som att vattnet vibrerar när en tuff racerbåt åker förbi. Havet ser dock helt lugnt ut. Hur som helst detta är upptakten till Thunder in Paradise! Det utspelar sig i Florida. Där stränderna är vita och kvinnorna älskar att sitta i klasar runt män. De två fd Navy Seals-soldaterna Hurricane och Bru har problem. Inte bara måste de kämpa för hålla inne sina små ölmagar så fort de går utan tröja, nej deras lilla legoknektsföretag är också upp över öronen i skulder och snart kommer skattmasen för att ta deras högteknologiska racerbåt. Hotellägaren Megan har också problem. Enligt hennes faders testamente måste hon gifta sig annars kommer hennes snikne farbror ärva hotellet som hon står som ägare till. Megan och Hurricane känner varandra men drar inte jämt. Inte skulle väl dom kunna gifta sig? Eller? Samtidigt har Hurricane gett ett skitfult halsband till Megans lilla dotter Jessica. Halsbandet drog Hurricane för övrigt ut ur magen på en död hammarhaj som låg och skräpade i hamnen. Vad ingen av det inblandade vet om är att just detta halsband är egentligen en karta som visar var en bankrånare har gömt pengarna från den senaste stöten. Detta vet dock den skurkige Enrique detta, han som gärna vill lägga rabarber på halsbandet.

Minnesvärda scener: I inledningen bjuds vi på en räddningsoperation där Hurricane och Bru ska frita en mor och hennes son från de onda kommunisterna på Kuba. Deras racerbåt är ett högteknologiskt underverk med jättemånga knappar som lyser. Den kan dessutom prata och låter som en anabolastinn wrestlare. Ganska passande. På vägen till Kuba micrar Hurricane lite ris för att få i sig kolhydrater. Väl på Kuba så ser det tufft ut. Soldater överallt. Samtliga kubanska soldater är orakade och röker cigarr. Sickna svin! De hatar helt klart frihet. Hurricane anfaller dom rakt på med bomber och granater, smyger sen likt en albinoflodhäst över plåttaken, slår ner lite kommunister för att sen rädda den frihetstörstande lilla familjen till USA där hundratals exilkubaner jublar! De hann precis undan kubanernas stridshelikoptrar som tydligen sköt mot amerikanerna från en öken som förmodligen låg långt bort från Kuba. Men detta för intet.

Senare i filmen kommer en stark scen där det uppenbaras att exilkubaner inte betalar så bra för att bli räddade. Hurricane är moloken för att pengarna börjar tryta. Bru försöker pigga upp honom men det är svårt. Då börjar de helt plötsligt att slåss med varandra, ackompanjerade av babiantjut som de själva står för. Det är en av de märkligaste scener som filmats någonsin. De båda männen är stela som telefonstolpar men envisas med att göra karate-moves. Men Hurricane blev helt klart uppiggad av detta. Filmens storskurk, Enrique, är en frisk fläkt. Han kan vara den omognaste skurken någonsin. Exempelvis när Hurricane kedjas och slängs i havet så utbrister Enrique: "Ha hahah ha! Bubble, bubble, bubble!". Mycket skoj.

Minnesvärda citat:

Bru: "There's a lot of angry die-hard communists out there with large automatic weapons!"

Omdöme: Denna film är ett spektakel. Handlingen är helt ointressant, denna film är helt uppbyggd kring vad tolvåriga killar tycker är coolt. Högteknologiska vapen, lättklädda tjejer, muskelmän med hockeyfrillor och gömda skatter: Allt en lite halvdum grabb behöver. Så man bjuds på krystat ihopkopplade scener som bildar ett sjabbigt pärlband av underhållning. Det skjuts och exploderas men ingen skadas. Hulk Hogan (som spelar Thunder) är det som hela filmen bygger på. Han byter kläder i varje scen, den ena utstyrseln mer chockerande än den andra. Herr Hogan gillar helt klart att exponera ljumskarna antingen genom korta shorts eller de tightaste jeansen som Gud skapat. Varje gång han i en scen bär kläder som man tror är helt OK så förstörs illusionen av att han reser på sig och bär hotpants eller läderbögs-chaps.

Visste du att: Skådisen som spelar Bru, Chris Lemmon, är Oscarvinnaren Jack Lemmons son. Ibland faller äpplet skitlångt från trädet.