År:
1978
Land:
USA
Genre:
Rymdopera/kammerspiel
Publik:
Andreas, Daniel
Handling:
Chewbacca är nu tillbaka i ett helt eget äventyr. För vem kan
någonsin få nog av en två meter hög och hårig skrikapa som
vrålar i tid och otid?
Chewbacca
och Han Solo är alltså ute på nya tokiga eskapader i rymden, då
Chewbacca kommer på att han måste tillbaka till sin hemplanet, han
hade ju nästan helt glömt att de ska fira ”Life Day” en helig
wookietradition då alla innevånare tar på sig röda overaller och
tänder ljus, väldigt djupt. Chewbaccas familj bestående av hans
pappa Itchy, hans fru Malla, deras son Lumpy väntar otåligt. Men
Chewbacca och Han Solos skepp, Millennim Falcon, blir förföljt av
två Star Destroyers och frågan är nu om de kommer hinna dit i tid,
eller om de ens kommer fram ...
Minnesvärda
scener: En helt obegripligt dum scen är när vi ska lära känna
Chewbaccas familj i deras träkoja på planeten Kashyyyk. De är som
vilken familj som helst. Den håriga mannen i huset sitter i fåtöljen
och jäser. Den håriga sonen far runt som ett yrväder med
leksakerna. Och den håriga kvinnan står bakom spisen med förkläde.
Könsrollerna är alltså universala och inte alls begränsad till
mänskligheten. Men genom hela scenen så skriker de på varandra. De
skriker glatt, irriterat, sömnigt, oroat, uttråkat, upprymt. Hela
tiden skriker de. De finns ingen förklarande undertext, utan man får
bara tolka deras gester och på så sätt försöka klura ut vad de
försöker säga. Men det är å andra sidan inga djupare filosofiska
diskussioner de för, utan dialogen är snarare ett skrik som följs
av att hon pekar ner i kastrullen, vilket betyder mat i kastrullen.
De andra kanske svarar med ett skrik och att de sätter sig ner,
vilket betyder att de vill äta. Så här pågår det nästan
uteslutande i närmare två timmar.
En
annan minnesvärd scen är när Chewbaccas fru (hon med förklädet)
ska laga mat. Hon försöker då hänga med på instruktionerna hon
får från en tv-kock. Allt börjar bra. Hon hackar grönsaker osv.
Men TV-kocken börjar prata snabbare och snabbare och Chewbaccas fru
börjar få svårt att hänga med och som inte det vore nog så visar
det sig att tv-kocken har FYRA armar, så hon kan ju laga mat
supersnabbt! Inte undra på att Chewbaccas fru skakar på huvudet och
måste ge upp till slut!!!! HAHAHA! Superskoj.
Minnesvärda
citat: Det första citatet är då lillgrabben Lumpy springer i
vägen för sin farfar som blir irriterad och skriker:
”Waaaaaaaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaaaaargh!”
Det
andra citatet är då Chewbaccas fru förklarar för lilla Lumpy att
han måste gå ut att leka eftersom hon städar:
”Waaaaaaaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaaaaargh!”
Det tredje citatet är då wookie-farfar frågar Luke Skywalker
varför Chewbacca ännu inte kommit hem:
”Waaaaaaaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaarghwaaaaaaaaaaaaaaaargh?”
Omdöme:
När man ser på film tycker vi att det är viktigt att man låter
kreatören skapa den historia som denne tänkt. Film är konst.
Censur och andra medel inskränker och förstör. Man ska skildra det
som behöver skildras, just av den anledningen. Men den här filmen
hade mått bra av ganska mycket censur. Den hade även lyfts av att
man dubbade hela skiten till vilket språk som helst utom
wookie-språket. Det blir bara för mycket med en hel planet full av
dessa ylande hårbollar. Det saknas bara att Jar Jar Binks skulle
snubblat in i någon scen för att göra galenskapen komplett.
Någonstans ansåg någon ansvarig att publiken antagligen skulle
tycka det var gulligt att fylla nästan två timmar med wookies, men
oj så fel de hade. Det här var rätt och slätt hemskt. Lumpy (ett
smeknamn som får oss att tänka på bajs som fastnat i pälsen) ska
vara bedårande söt, ewokerna
var ju det. Men den stora skillnaden är att ewokerna ser ut som små
kramgoa nallebjörnar med har-tänder. Lumpy ser ut som ett hårigt
källarmonster. Det spelar ingen roll att Lumpy har dålig balans och
ramlar på ändan, det gör honom bara mer läskig. Lumpys farfar,
som är grå i pälsen, ser ut att ha en underläpp som är så stor
att den äter upp resten av hans ansikte. Läppen liksom vrider sig
uppåt och blockerar synen för stackars farfar. Lumpys mamma ser ut
som Chewbacca med förkläde. Hela berättelsen knakar i fogarna och
regissören hittade bara tandkräm att limma ihop skiten med.
Nästan
hela filmen utspelar sig i deras träkoja, så det blir som ett
instängd kammerspiel där vi VERKLIGEN får komma dessa djur in på
livet. Och det är sannerligen ett ointressant liv.
Det
här är som om någon praktikant hittat sönderklippta och
bortslängda filmrester i en soptunna från den första stjärnornas
krig-filmen som Geroge Lucas gjorde. Praktikanten mixade resterna med
kalkon, ost och lök. Hen svalde ner det, bara för att sedan kräkas
upp allt igen. Och där har du filmen.
Visste
du att: Den här filmen inte blev en blockbuster. Inte alls
faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar