Dinosaurierna som förändrade kriget ...

Titel: Warbirds

År: 2008

Land: USA

Genre: Skräck-Action

Publik: Daniel, Andreas, Johanna

Handling: Ett gäng amerikanska, kvinnliga piloter (under ledning av en man) flyger ett amerikanskt bombplan med hemlig frakt. Eller nja, egentligen lägger tjejerna den mesta delen av sin flygtid på att fila naglar, sminka sig och prata killar. Men så från ingenstans anfaller det ett gäng flygande förhistoriska ödlor och de tvingas nödlanda någonstans på en ö i Stilla havet. Men det finns väl inga dinosaurier i dagens hypermoderna samhälle? Jo, då. Japanerna som också finns på ön sprängde nämligen i ett berg på ön. Däri låg det ett gäng ägg. I dessa ägg fanns dessa ödlor. Och nu är de hungriga efter att inte ha ätit på några miljoner år ...

   

Minnesvärda scener: Dessa tjejer blir som sagt anfallna i luften av ödlorna. Ödlorna, trots att de ligger rätt många år tillbaka i utvecklingen, förstår direkt hur flygplan fungerar och framförallt flygplanets svaga punkter. Så istället för att anfalla lite överallt på flygplanskroppen med sina klor och näbbar så fokuserar de på planets svaga punkter; propellen. Vid ett av dessa anfall slås en ganska kraftig metallplatta loss. Den flyger raka vägen in i cockpit och ersätter i stort sett en av piloternas huvud med sin metall. Trots detta blir de andra i planet förvånade över att hon inte svarar på tilltal.

När de sedan kraschlandat på ön konstaterar de att ön är obebodd. Tilläggas bör att den så kallat obebodda ön har en strand som är så full av fotsteg att man skulle kunna tro att de landat på Phuket under högsäsong. Bara en blind apa, inlindad i hundra lager skumplast, instängd i en frysbox skulle komma undan med ett sådant uttalande. Och trots att de precis kommit fram till att ön är obebodd så beslutar de sig för att bege sig runt på den och leta efter flygplan som de kan ta reservdelar ifrån.

    

Den sista minnesvärda scenen är när amerikanerna upptäcker och tillfångatar japanerna som gömmer sig på ön. De låser in dem i ett provisoriskt fängelse. Problemet med detta fängelse är många:

Nummer ett: Man kan inte använda ett utrymme med väggar som består av 3 cm tjocka spånplattor som fängelse.

Nummer två: Om man nu använder detta utrymme som fängelse så kan det vara en god ide att se till att spika igen det 3 kvm stora hålet i ena sidan av väggen.

Nummer tre: Om man nu ändå förbiser dessa detaljer så kan man väl i alla fall förklara för vaktposten att han kanske inte ska stå framför detta hål med ryggen mot de infångade japanerna. Det kan sluta illa. Och det gjorde det också.

   

Minnesvärda citat: Inför deras landning på en amerikansk flygbas: ”Chest out, girls. You know what Uncle Sam likes ...”

    

Omdöme: Filmiveckan-redaktionen har genom ett samarbete med Börjes Papper i Laxå nu fått en låda med kollegieblock. Och det var med största nöje som vi kasserade de gamla ams-blocken i den tråkiga A6-storleken och istället placerade de ny och fräcka, linjerade i A5!

Men glädjeyran avtog. Och det som irriterar oss mest är att det tog ett tag innan vi kunde konstatera att detta inte är bra. Filmen liksom sög låmgsamt ur en all energi. Man åldrades och dog lite. Den hade krig, monster, japaner, ja allt, men de gjorde ingenting av det mer än vad som var absolut nödvändigt för att få skiten producerat. Skådisarna var lika engagerade som skorpor i ett mörkt skafferi. Animationerna var precis så bra att man inte orkade peka och skratta. Allt var ljummet. Bläh!

För att sammanfatta: Om någon frågar oss vilket märke det är på tuggummit vi knaprar på svarar vi mint istället för V6 eller Stimorol. Man minns inte så noga. Ungefär samma sak är det med den här filmen. Den smakar slätstruken och lagom mint. Man spottar ut den på trottoaren och sedan blir den ett kletigt märke i asfalten bland en uppsjö av andra grådassiga filmfläckar.

Visste du att att: DVD-fodralet visar flygplan, så kallade dubbeldäckare, i vild strid med fruktlösa dinosaurier. Det existerade inga dubbeldäckare (varken bussar eller flygplan) under hela filmen. Ödlorna solade däremot på stranden i en scen. Men det kanske inte gör sig så bra som framsida.