Reklamavbrott

Titel: Gröna gubbar från Y.R

År: 1986

Land: Sverige

Genre: Science fiction

Publik: Andreas, Daniel, Martin, Karl

Handling: Ett rymdskepp kraschar i Västergötland. Ombord finns tre grönmålade dvärgar som hemskt gärna vill hem igen. Men skeppet är ju trasigt och det finns ju inga reparationsdelar i Västergötland som kan tillämpas på interplanetära farkoster. Däremot finns det nazistiska skivbolagsdirektörer som driver nöjesanläggningar i Västergötland. Men det är ju en helt annan historia, säger du kanske. Nej, det är just denna historia för Gröna gubbar från Y.R är en 85 minuter lång reklamfilm för Skara Sommarland. Alla attraktioner som Fetto-Bert lät bygga finns representerade i denna film i mer eller mindre troliga scenarier. 

Det finns någon sorts bonnifierad E.T-story som ska fungera som alibi för filmens existens men det blir bara märkligt. I slutet så slirar det hela ur spår totalt och en nordamerikansk schaman, en svensk trollkarl och försvarsmaktens sk. UFO-jägare drabbar samman. Och det låter bra mycket bättre än det var.

Minnesvärda scener: Det är mest plågsamma scener i denna film. De stackars dvärgarna tvingas springa omkring i tighta silverdräkter, bete sig som byfånar och behandlas som barn av riktiga barn. En av de mest smärtsamma scenerna är när en av dvärgarna hoppar in i ett popbands uppträdande. Iförd peruk låtsas han spela med i musiken och tokar sig. Fruktansvärt. Den mest minnesvärda scenen är när UFO-jägarna stormar in i Skara Sommarland och Bert Karlsson springer omkring med en sopkvast som han försöker prygla inkräktarna med. Lite som han gjorde med de romer som ville besöka hans Sommarland. I övrigt var det mest tack vare heroinet som vi lyckades ta oss igenom denna film.

Minnesvärda citat: ”Vi vet att de flesta som sprider smittan kommer från andra länder och ohämmat går ut bland svenskarna. Jag skulle vilja se Bengt Westerbergs få sin dotter smittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar.” -Bert Karlsson om HIV, 1992.

Omdöme: Den här filmen är den sämsta vi sett. Inte den ”sämsta” som i den ”bästa” utan den sämsta som i ”den suger rutten purjolök”. Det är en lång räcka scener som ska visa upp allt kul som finns i Skara samtidigt som man halvhjärtat slängt in patetiska försök till story. Det snackas mycket om sopor i filmen så kanske hade någon en tanke om att filmen skulle ha ett miljövårdande budskap men man kan anta att Bert Karlsson kräktes majonnäs på de idéerna och så det blev inget. Dessutom så lider filmen av ett svenskt syndrom som heter ”Åsa-Nisse-syndromet”. Detta innebär att man slänger in kändisar som spelar sig själva i filmen så blir det kul och bra. I denna film så bestod kändisarna av en som gjort sig känd som Vargtass i en gammal TV-serie och ett popband vars namn var så slätstruket att ingen på redaktionen minns vad det var. Inte kul och 

inte bra.

Visste du att: Bert Karlsson ser ut som en gris.