Trubbel i svampskogen

Titel: Winterbeast

År: 1976-86

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Professor Martin, Daniel, Charlemagne, Andreas

Handling: Det är turistsäsong i den vintriga stugbyn Wild Goose Lodge. I en stugorna, som är full av porrtidningar och alkohol, jobbar det två Rangers. Förutom det uppenbara problemet att de läser dessa porrtidningar och dricker denna spriten under tjänstetid, har de YTTERLIGARE ett problem. En av deras kollegor verkar ha försvunnit någonstans bland de snötäckta bergen. Men vädret är för dåligt för att inleda en räddningsaktion. De har inget annat val än att vänta ut tiden och fortsätta peka på tuttar. Samtidigt i någon stuga lite längre bort bor en kvinna. Kanske ska hon sova, kanske kliar tyget. I vilket fall som helst åker tröjan av. Oturligt nog för henne stapplar det runt ett monster utanför. Och likt myror till sylt eller white trash till Ullared, anfaller monstret denna nakna tjej och förvandlar henne till tapet mot ytterväggen. Efter att ytterligare ett par hajkare dödas av något luddigt monster som kravlar upp ut marken, en kvinna ensam i skogen dödas av en zombie iklädd silvertejp samt en bergsklättrare som halas upp i repet av ett epileptisk och ylande trädstam, inser de på allvar att allt kanske inte står rätt till i stugbyn.

Minnesvärda scener: De två Rangers Sergeant Bill Whitman (oftab bärande em prydlig lösmustach) och Ranger Stillman (med solglasögon på trots att det är sen kväll) sitter tillsammans med en tredje medhjälpare och försöker komma till botten med vad som håller på att hända i stan. Snart är det ju Fall Foliage-festivalen och om människor stryker med i den här hastigheten finns det snart inga personer kvar att köpa kackiga T-shirts och porslinskoppar. Kanske har totem-polarna något med morden att göra? Kan det vara en mystisk indiankraft som väcker skogen till liv? En låda tas fram och öppnas. I den ligger det ett halsband som har smyckats med en hajtand eller kanske från en björn. Det pratas och diskuteras om detta halsband, att det har tillhört en mäktig krigare osv. Men ingen i rummet säger ett enda ord om dildon som också ligger i lådan.

Under filmen framstår stugby-ansvarige Dave Sheldon som ganska fumlig. Hans rollprestation innefatttar oftast att han gapar och skriker om hur pengaförluster och brist på turister, men det är lite på måfå. Men när filmen når den punkt då han ska inse att hans verksamhet verkligen går åt helvete, iklär han sig rollen som fullfjädrad galning. Då når filmen lite av ett crescendo. Han slår på en grammofon och börjar dansa. Förut kunde han inte ens säga sina repliker, men nu sjunger han med i texten lekande lätt. Hans kropp rör sig fram och tillbaka i takt medan han klappar och stryker på alla tillgängliga lik och skelett i rummet. Han gör det ruggigt bra. Så pass att man inte är helt säker på om han ens skådespelar. När han sedan sätter på sig clown-masken och vaggar nöjt från sida till sida blir det faktiskt riktigt obehagligt.

Ytterligare en scen väl värd att nämna är en slutfight mellan sheriffen Bill Whitman, hans kompis och ett monster. Medan monstret jobbar med att slå sönder kompisen, försöker sheriffen samtidigt att skjuta sönder monstret med en signalpistol. Det är lättare sagt än gjort. Monstret hoppar undan eller duckar och snart har sheriffen bara en laddning kvar. Nu eller aldrig … Sheriffen sätter då på sig sina läsglasögon. Pang och och den sista kulan sitter mellan ögonen!

Minnesvärda citat: I filmens inledning, där de två Rangers sitter i stugan och gluttar på porr, finns det en tredje, namnlös person närvarande. Ingen vet vad han gör där. Han är inte en Ranger och han har ingen värdefull information att komma med. Stämningen är lite konstig. Och för att bryta isen säger plötsligt den namnlösa mannen till Ranger Stillman: ”You´re one of those homosexuals?” Ranger Stillman flyger av stolen i ilska. Den plumpe mannen säger då till sitt försvar: ”I was just trying make conversation.”

Omdöme: Filmen bär samma kännetecken som Hajen: Turistnäringen hotas av något farligt, och näringsidkaren försöker dölja problemet, samtidigt som sheriffen vill stänga ner verksamheten. Men istället för att filmen utspelar sig längs med en strand i USA, så utspelar sig detta i en stugby i fjällen. Och istället för att en skräckinjagande haj som äter oskyldiga badturister, så tassar det här istället runt en uppsjö av olika Stop Motion-monster. Vissa av monsterna pressar gärna in sina offer i husväggar. Andra monster gråter när de sliter av huvudet på sina offer. Men det de har gemensamt är att de alla framstår som förvirrade, ungefär som resten av filmens handling.

Det här kan vara bland de bättre filmerna vi sett på redaktionen. Den är så otroligt ologisk i sin handling och använder sig av både bortkomna skådespelare och de som tror att de är fenomenala. Denna mix skapar magi. Filmen är uppenbart inspelad vid olika årtionden. Under delar av dem bär statisterna utsvängda jeans och i andra delar har de axelvaddar ski-pants. Filmen ska ju utspela sig i en vintrig miljö med så hux-flux kan Rangers befinna sig i ett torrt ökenlandskap med en dinossurie som jagar dem i hälarna. De skiftar även mellan olika typer av film och dubbningen är urusel.

Det finns så mycket bra att ta av att det helt enkelt inte får plats i text. Man måste uppleva den enorma skrikande kycklingen mitt i stan som ingen ser, den glada dödskallen som pressar sig ur en persons mage och en strid ström av pensionärer som stressar ut ur en pub. Allt är bra.

Visste du att: Skådisen Tim R. Morgan som spelade Sergeant Bill Whitman bär mustasch i filmen. Men eftersom han deltog parallellt i en teaterproduktion med mustachförbud var han var tvungen att raka av sig den. Så under delar av filmen bär han en lösmustasch. Något som syns tydligt och uppskattas mycket.