År:
1989
Land:
USA
Genre:
Action
Publik:
Andreas, Daniel, Johanna
Handling:
1964 pågår Vietnamkriget för fullt. Men det pågick samtidigt en
konflikt i landet ”Viet Nam” som få hört talas om. Kompisarna
Scott och Billy är två soldater som hamnar i ett eldöverfall där
dessvärre Billy tar en kula rakt i huvudet. Han överlever men
reduceras mentalt till en rätt puckad femåring. Scott tar hand om
Billy och de båda bor under samma tak i där de brottas och lyfter
vikter tillsammans. Tjugo år senare så äger Scott en bar där
Billy tillåts hänga. Ett gäng ohyfsade mexikaner dyker upp och
Billy och Scott får ta till hårdhandskarna. Detta sker mitt framför
ögonen på två slemmiga maffiatyper som genast inser att med Scott
och Billy kan de vinna stora pengar i illegala Cage-fighter. Men
Scott säger nix pix vilket i snabba drag leder till att baren bränns
ned och de båda polarna likt förbannat får fightad i en bur. Men
ingen fara på taket: Alla som är skurkar dör och alla snälla får
glass.
Minnesvärda
scener: I början av filmen så
får vi se Billy och Scott på skjukhuset. Scott ligger välbehållen
och ler faderligt åt Billy som ligger i koma. Samtidigt spelas en
smäktande kärleksballad. Det är konstigt. Lite senare så får vi
stifta bekantskap med den hemska buren används som arena för de
illegala matcherna. En journalist har mycket listigt smugit sig in i
lokalen och fotograferar det hela med sin lilla dolda kamera som är
en helt vanlig rätt stor systemkamera som sitter på hennes bälte.
Att ingen reagerar på den lilla kvinnan med jättelikt stånd som
smyger omkring i lokalen är märkligt.
Den
skurkaktigaste mexikanen i filmen heter Diablo (naturligtvis). I den
första scenen han är med i kommer han in med sina smutsiga
mexikompisar i Scotts bar och kaxar sig. Och som han gör det! Inte
en man, kvinna eller inredningsdetalj slipper undan Diablos attityd.
Han går runt och tuppar sig mot allt. Maken till övertänd får man
leta efter...i ungefär 20 minuter sen tänder Scott eld på Diablos
polare. Intressant att notera är ett mexikanen byter kläder från
jeans och t-shirt till heltäckande overall när han fattar eld. Hur
fick Scott reda på att Diablo hade brännt ner hans bar? Jo, en
polis hade en rosa kaffemugg med en djävul på. Exakt samma djävul
som Diablo hade tatuerad på handleden. Genialiskt narrativ eller en
manusförfattare som frilansar som limsniffare på fritiden? Det
senare tror vi på redaktionen och lyckades hitta bevis
för det.
Minnesvärda
citat: Italiensk maffiaboss
till kinesisk maffiaboss:
”I
ain't interested in no second bananas!”
Omdöme:
Cage
är förmodligen den mest rasistiska film som vi på redaktionen fått
ta del av. Alla kineser är mystiska och kalla. Alla italienare är
maffiosos som pratar som pizzabagare. Alla mexikanare är kriminella
och hetsiga. Alla vita är snälla eller rednecks. Filmen ger sig
till och med på walesare. Detta är ju festligt i och för sig men
det bästa är trots allt Reb Brown, skådespelaren som porträtterar
Scott. Herr Brown har figurerat ett par
gånger tidigare i denna blogg
men denna film är hans tour
de force.
Han har en magisk förmåga att leverera sina repliker med en
halvsekunds fel tajming eller några decibel för högt. Han kan
också konsten att ha ett ansiktsuttryck som max till 50% stämmer
överens med det som händer i scenen. Lou Ferrigno tar sig också an
rollen som förståndshandikappad med bravur men det är lite
underligt att den enda egentliga skillnaden från innan han blev
skjuten i huvudet är att han är mycket gladare. En sak till som är
märkligt är att de båda vännerna ser exakt likadana ut år 1964
som år 1984.
Visste
du att: Pepsi sponsrade den här
filmen. Hoppas de blev nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar