Världens minst spännande expedition

Titel: Sasquatch, the Legend of Bigfoot

År: 1977

Land: USA

Genre: Drama-dokumentär

Publik: Andreas, Daniel, Nisse

Handling: Precis som med de flesta filmerna i denna genre så börjar filmen med ett kamerasvep över en skog. Men djuren däri verkar spända och alerta. Vad är det som försiggår bland tallarna egentligen? Det ska Chuck Evans och hans sex man starka lag ta reda på. Tillsammans beger de sig ut i vildmarken i North British Columbia i jakten på att hitta bevis på att Bigfoot verkligen existerar. Under deras resa vandrar de in i bevis efter bevis som styrker det faktum att Bigfoot inte alls är en fet jänkare som snubblar omkring i sin apkostym, utan the real deal. En avbruten tall, ett avlägset rop samt att det vid ett tillfälle luktar äckligt, allt tycks peka på en enda sak: Mannen är inte den enda upprättgående varelsen med kulmage och hårigt arsle. Dock så krävs det mer än detta för att övertyga den syrlige journalisten från New York som följer med ut i vildmarken. Kommer Chuck och hans härliga gäng hitta Bigfoot och bevisa för den dryge stadsbon att lantisar faktiskt inte alls är mindre smarta än stadsbor?

Minnesvärda scener: Allt är frid och fröjd. Sällskapet rider fram längs med en stig omgiven av klippor. Men plötsligt snett upp från vänster flyger en skräckslagen puma in i bild. Den studsar på hästen och försvinner ur bild igen. Vi förstod först inte vad som precis hänt, men berättarrösten klargör för oss att sällskapet precis varit med om ett hemskt överfall och ska vara glada att de fortfarande var i livet. Vi misstänker att en producent kanske slungat den stackars katten från en avsats, men det är ju en dokumentär, så det måste vara sant, det de säger.

En annan underhållande scen är när Barney Snipe, den sunkiga, kocken får ett av sina många tokiga utfall. Denna gång ska han åka pulka på sin stekpanna. Det säger sig självt att detta aldrig kan gå vägen, och det är precis vad det inte gör. Det ser mest ut göra ont när han, i sitt skojfriska mellanspel, studsar fram på bröstkorgen ner för den branta kullen och måste kisa och värja sig på grund av all snö och grus som sprutar in i hans ögon och mun. Det är ganska uppenbart genom hela filmen att Barney är det komiska inslaget. Med detta i minnet så kommer vi nu avslöja den intensiva slutscenen i filmen så om du ska se den: Håll för öronen för här avslöjas slutet! Gruppen når en plats där det tydligen siktats en varelse med stora fötter. De monterar upp en högteknologisk rörelsedetektor som direkt varnar när någonting närmar sig. Sen gömmer sig alla i buskarna. Snart så ger detektorn utslag. Och ett till. Och ett till! En hel hoper sasquatchar angriper, slår sönder deras utrustning samt skrämmer upp hela forskar-teamet. När dammet lagt sig så gör kocken Barney kaffe för att normalisera situationen. Expeditionens chef Chuck får sig en mugg och för första gången berömmer han Barney för hans matlagning. Väldigt finkänsligt frammejslad scen om det inte vore för att skådisen som spelar Barney inte helt kan släppa rollen som tramsfarbror. Han vinglar lite, ser lite oförstående ut och kollar frågande mot filmteamet.

Minnesvärda citat:

Berättarrösten Chuck: ”But in the next valley was the most awesome sight I have ever seen!”

Vad det var för något? En avbruten liten tall.

Omdöme: Detta är en dokumentär som ska övertyga även de mest trångsynta människorna om att Bigfoot inte är en myt, utan att det är på fullaste allvar. Men filmen är till en början så fruktansvärt seg så det är svårt att nå slutet av den utan att hinna dö av ålderdom först. Vi får se långa klipp av när sällskapet trycker i någon dunge och stirrar på hjortar eller vargar eller bävrar eller björnar eller hamstrar eller älgar … Men bigfootarna tar siesta mest hela tiden. Ibland sitter sällskapet kring en eldstad och berättar rafflande historier om bigfoots som hittat på bus förr i tiden, men själva så kommer de inte närmare än ett fotsteg i marken. Helt plötsligt, när allt hopp verkar vara ute så anfalles dock expeditionen i en scen som James Cameron snodde rakt av i filmen Aliens. Varför försöka skrämma bort sin publik med sega naturbilder och trötta legender framför lägerelden innan man släpper loss en riktig action-bomb?

Visste du att: Producenterna kallade denna film: den enda sanna historien om Bigfoot som någonsin filmats. Om man nu strävar efter sanning och trovärdighet i en film kan det vara god start att använda sig av en riktig indian filmen, istället för att kasta in en förvirrad, fjäderprydd italienare.