Handling: Det finns ett område i inre Norrland som kallas Tors Vrede. Militären kallar det Sektor 236 och det är fullt av mumbo jumbo. Rymdskepp, onda andar, tidsrevor, kraftfält och ond bråd död. Japps, mitt ute i den Norrländska vildmarken (som ser misstänkt ut som Stockholms skärgård ibland) pågår konstiga saker. En liten grupp med soldater försvinner i den farliga sektorn och då beslutar Sveriges regering att det är lika bra att skicka en till grupp med soldater att leta efter den första. Samtidigt tar sig en grupp ungdomar dit för sin årliga camping-trip. Vi börjar med ungdomarna: Där finns haschflummare, brats, en rejvare och en hårdrockare. Alla i karaktärsenliga kläder. Sen har vi också en fallskärmsjägare (som är ett tjog år äldre än alla de andra) plus en kustjägare som har cowboy-hatt. De paddlar kanot, klättrar på klippor och slår ned sina tältpinnar mitt i Sektor 236. Detta trots att de läst på internet att det var en helig plats för deras förfäder och att krigare som trotsade helgedomen försvann spårlöst. Typiskt krigare att trotsa helgedomar, kan man tänka! Nåväl; soldaterna då? Joru, det är riktigt salta fiskar. Alla tolkar uniformsreglerna på sitt eget lilla vis - det finns tydligen utrymme för så mycket mer än den där gamla tråkiga M90'n. Dessutom följer några svartklädda CIA-agenter med. Och två kallskänkor (kanske är de vetenskapsmän men med den utstyrseln de hade är det svårt att veta). Hur som helst: Ingen av dem skulle gett sig in i sektorn för det blir ett himla hallå med spöken, tidshål, rymdskepp och pang pang.
Minnesvärda scener: Sektor 236 innehåller inget annat än minnesvärda scener. Klåpare till skådespelare (Jan Johansen är dock rätt tuff i sina solbrillor), ett manus skrivet av schimpanser samt helt godtyckligt vald rekvisita gör denna film till den i särklass sämsta filmen på denna blogg. Men ack så underhållande! Bara för formalians skull så nämner vi några scener: Briefing-scenen med militärer och politiker liknar mest ett Anonyma Alkolister-möte där man för kuls skull klätt upp alkisarna i uniformer och kostymer. Dessutom finns en general med som ser ut som Thomas Quick. Camping-scenen med kidsen där det berättas spökhistorier och skålas är en gnistrandre uppvisning i "säck-med-skit"-skådespeleri.
Minnesvärda citat: En av tjejerna berättar kring lägerelden om en fruktansvärd och övernaturlig upplevelse:
”Jag var med om något jävligt läskigt när jag var typ femton år som jag inte har berättat för nån sen det hände. Jag och tre kompisar, en tjej och två killar, var ute på mitt landställe vid skärgården, på en liten ö som heter Skogsö. Vi tältade på en tomt som eh … tillhörde några vänner till mina föräldrar. Och på tomten som fanns ett ödelagt gammalt hus som jag hade fått nyckeln till om det skulle börja regna. Vi hade jättekul hela kvällen och jag och min kompis Nettan vi var lite småkära i killarna. Och kvällen gick och det vart sent så vi gick och la oss i tältet för att sova. Men det är nu det börjar … Vi låg och snackade och garvade, men plötsligt så hände någonting … Det vart sådär kusligt knäpptyst, så där tyst så man riktigt kan höra tystnaden … Inte en fågel som kvittrade eller vinden som prasslade i löven. Vi bara låg och lyssnade … lyssnade efter nånting. Vad som helst. Men det var … det var riktigt jävla knäpptyst. Fattar ni? Men plötsligt så hände någonting. Det bara dånade till så att hela tältet skakade. Smällen var så hög att det slog lock för öronen. Och Micke, han började skrika till oss att åskan är över oss och att blixten kunde slå ner när som helst! Och så kom nästa smäll, nästan ännu värre än den förra. Vi rafsade ihop det nödvändigaste som sovsäckar och ficklampor och sånt där och kröp t ur tältet och sprang till det gamla huset. Jag lovar er det var de längsta tjugo meter jag nånsin sprungit. När vi kommer fram till huset så … så hittar jag inte nyckeln! Fattar ni?! Jag hittar inte nyckeln! Den andra killen, jag tror han hette Johan, Johan han springer till tältet och kryper in … Det ser ut som att Johan kämpar mot nånting! Vi vart så jävla rädda! Och efter ett tag så kommer Johan krypandes ut ur tältet och han springer mot oss i regnet och killen är alldeles vit av skräck i ansiktet. Helt jävla skräckslagen … Och han mumlar nånting om att det kändes som att nånting var där. Och dörren knakade så där läskigt som … i gamla skräckfilmer, ni vet? När vi kommer in så tänder Micke sin ficklampa och lyser på de gamla väggarna. På väggen så hängde en gammal väggklocka och det var nu som jag blev så jävla rädd! På ett litet bord, under klockan, så stod en vas med färska blommor … Förstår ni? Friska, vackra, röda rosor … där ingen har vart på flera, flera år. Och Micke börjar skrika: ”för helvete kolla på klockan!” Vi stod som förstelnade och såg hur visarna rörde sig bakåt! Vi sprang ut ur huset och sprang och sprang och glömde totalt bort att åskan var över oss! Vi sprang ända hem till mig, nån kilometer bort! Fy fan vad rädd jag var!”
Omdöme: Om man tar en dos Blair Witch Project, en nypa Predator och ett mått Ring och blandar ihop, lägger i en säck, fyller säcken med skit, super sig aspackad, tänder eld på säcken, gräver ner den och glömmer bort den så kommer man rätt nära Sektor 236. Det fanns scener där delar av publiken fick blunda för att det var så pinsamt. Mest undrade man vad i helvete de tänkte när de skrev, regisserade och klippte filmen. För det finns inga ursäkter: Denna film är bra för att den är så rackarns usel. Rekommenderas å det varmaste!
Visste du att: Denna film kostade trehundra tusen kronor att göra. Man kan ju hoppas att personen som förskingrade dessa pengar hade kul för inte en krona av det beloppet verkar ha investerats i filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar