År: 1976
Land: USA
Genre: Monsterfilm
Publik: Martin, Daniel
Handling: I en nationalpark i USA så knallar glada ungdomar omkring och låter håret flaxa i vinden. Bara det är en provokation. Må det vara en yxmördare, en sasquatch eller ett gäng zombies: Det finns inget mer provocerande än frisinnade ungdomar som njuter av livet. Speciellt långhåriga ungdomar. I detta fall så är det en gammal jättestor grizzly som tar på sig ansvaret att lära ungdomarna att livet minsann inte bara består av leenden och kamratskap. Granskogen fylls snart av blodiga kroppar vilket den inkompetente skogsvaktaren Michael Kelly snart måste ta itu med. Men borgmästaren (eller vad han nu är) vill inte jaga bort turisterna enbart på grund av en mördarbjörn – de glada ungdomarna bidrar ju till att fylla nationalparkens … kassa? Vi är inte helt på det klara med exakt vad ungdomarna spenderar så mycket pengar på att det är värt att offra ett tjugotal för. Kanske är det glassförsäljningen som är kassakon. Eller hårvårdsprodukter. Hur som helst så slår skogsvaktare Kelly sina påsar ihop med en helikopterpilot och en forskare för att ta kål på björnen – utan borgmästarens samtycke! Det är upplagt för raffel! Men ett bra upplägg är tyvärr ingen garanti för raffel; en läxa vi här på Film i Veckan lärt oss både en och fjorton gånger.
Minnesvärda scener: Första gången björnen får chansen att knipa två unga campingtjejer är intressant. Vi har en två ton tung mördarbjörn som lyckas smyga sig på en tjej i en glänta. Kanske bar björnen just vid detta tillfälle mjuka mockasiner. Scenen där Kelly tidigt ger upp och börjar supa visar hur labil skogsvaktaren är också intressant. Kombinera detta med hur han misstar en liten man iklädd en allt annat än heltäckande hjorthud för en grizzly på två ton så förstår du hur kass denna så kallade skogsvaktare är. Å andra sida, hela skogsvaktarkåren i just denna nationalpark verkar komma från bottenskrapet i skogsvaktarskolan. En kvinnlig skogsvaktare blir ombedd att vänta nära ett vattenfall medan hennes kollega ska kika på någonting längre bort. Vad göra, vad göra? Ta sig ett dopp så klart! Hon klär av sig och ger sig ut i det höstfriska vattnet och sparar därmed björnen besväret att behöva peta bort tyg mellan tänderna efter avsIutad måltid. I en annan scen leker en lite pojke med en vit kanin. Men han glömde stänga grinden till det midjehöga staketet och släppte på så vis in den fem meter plus långa grizzlybjörnen! Han är väldigt bekväm av sig, den där grizzlybjörnen.
Minnesvärda citat:
Helikopterpiloten Don Stober: ”This like Vietnam all over”! (angående att jaga en jättebjörn)
Omdöme: Ännu en slamkrypare. Vi hade stora förväntningar på att se en monstruös björn slakta folk till höger och vänster; men icke. Scenerna där björnen går loss på folk är filmade ur björnens perspektiv med ett par ramar som viftas framför kameran. När man sen mot slutet får se björnen så är det en normalstor grizzly som är menad att vara jättestor men helt uppenbart inte är ett monster på fem och en halv meters höjd. Det hjälper inte heller att skådisen Christopher George som spelar Michael Kelly ser ut som en psykopat hela filmen men spelar välvillig skogsvakt. Hans lilla flirt med naturfotografen Allison ser på grund av hans ”kärleksfulla” blickar ut att kunna sluta med att han styckar henne. Kanske hade det blivit en höjdarfilm om han gjorde detta.
Visste du att: Regissören William Girder dog i en helikopterolycka? Han blir därmed den andra regissören här på Film i Veckan som dött pga en helikopter. Regissören till Shriek of the Mutilated, Michael Findlay, blev söndersliten av ett rotorblad bara ett år innan Girder körde in i några kraftledningar på Filipinerna.
1 kommentar:
Ja vad är sensmoralen av detta? Flyg aldrig helikopter om du är inblandad i en B-filmsinspelning
Skicka en kommentar