torsdag 21 april 2011

Långhårig kallsmed och stum mexikan

Namn: Ator II – The Blade Master
År: 1984
Land: Italien
Genre: Barbarfilm?
Publik: Daniel, Andreas, Professor Martin


Handling: Vetenskapsmannen Akronas lyckas frambringa ett vapen men inser att det inte får hamna i händerna på ondska, det vore förödande. Oturligt nog anfaller den onde Zor och hans armé vid just precis det tillfället. Tajmingen kunde inte vara sämre. Turligt nog står hans dotter Mila och petar på lite provglas med bubblande vätskor. Akronas skickar då henne att hämta hans gamla elev, Ator. Han är den enda som kan rädda dagen. Hon lämnar slottet och beger sig ut i världen, men hack i häl finns Zors soldater. Hon skadas men tar sig ändå fram till smedjan där Ator står och kallsmider ett svärd. Han accepterar att hjälpa henne och tillsammans med Ators kinesiske vän, Thong, som ser ut som en mexikan, beger de sig tillbaka för att rädda Akronas och hela världen.






Minnesvärda scener: När Ator slogs mot en enorm orm var rätt skoj. Men ormens gummiliknande kropp och slappa underkäke som gungade i takt med Ators brottargrepp fick en att ifrågasätta om ormen var på riktigt. Även scenen när Ator manövrerade ett segelflygplan för att på så sätt ta sig över murarna till Zors slott var helt klart oväntad för både publiken och skurkarna.






Omdöme: ”Säck med skit” är det tre första orden som lämnar min mun när någon frågar om filmen är bra. Den var fruktansvärt långdragen och manusförfattarens idé om att göra Shakespeare av barbarer var illa genomtänkt. Situationen förvärrades ytterligare av att vår gästbloggare, Professor Martin, i ett drömliknande tillstånd yttrade orden: ”Det kommer nog ingen grisman” innan han sekunderna senare somnade sittande i soffan. Vi var alla uppgivna över hur man kan förvalta så mycket fin rekvisita, magrutor, lösmustascher och peruker på ett så dåraktigt sätt. Det hade ju kunnat bli en dynamitrulle.

Minnesvärda citat: Nix, de många och långa djupsinniga monologerna hade tagit upp allt utrymme på internet.




Professorns kommentarer: Naturligtvis har jag redan sett flera filmer av Joe D'Amato.
Joe tillhörde onekligen bottenskummet av det italienska b-laget med
minnesvärda lågvattenmärken som Death Smiled at Murder och Porno
Holocaust. Min upplevelse av Ator 2 kan liknas vid ett besök på
djurparken, det är bättre om alla djuren bara fick dö. Jag har
snabbspolat mig igenom mjukporrfilmer på skakig VHS av D'Amato som har
bättre handling än Ator 2. Först hoppas jag att det ska börja nån
gång. Sen försöker jag dricka filmen bättre. Sen blir jag arg och
blundar i flera minuter. På morgonen är det en lättnad att få börja om
igen, även om det långt inne känns som om någonting har tagits i från
mig.



Visste du att: Vi antagligen inte kommer se mer av hjälten Ator på denna blogg?

Inga kommentarer: