Tvättälskande nymofoman-barbar

Titel: A Nymphoid Barbarian in Dinosaur Hell
År: 1990

Land: USA
Genre: Postapokalyptisk barbarfilm

Publik: Daniel, Andreas, Johanna

Handling: Som i flera av våra tidigare recensioner har det även i denna film regnat atombomber och kärnvapenmissiler över hela jordklotet, och genom detta sparkat tillbaka mänskligheten till stenåldern. Men den radioaktiva strålningen har även skapat kackigt animerade stop-motion-dinosaurier och märkliga ljudeffekter. (Ljudkillen gör ett så pass uselt jobb att han har förtjänat en egen punkt längre ner i recensionen.) Huvudkaraktären heter Lea och hon är en barbar-kvinna. För att tydligt illustrera hur pass mycket kvinna hon är, så introduceras hon vid en bäck där hon tvättar kläder iförd minimal björnpälsbikini. Just som hon är på väg att få bort den där besvärliga blåbärsfläcken från sin barbar-mantel, blir hon överfallen av smutsiga män med glesa tänder. Lea bjuder på bra motstånd, men trots att hon bland annat hoppar bock över en av motståndarna och gör en schysst kullerbytta förbi en annan, så är de för många och strax blir hon övermannad. Lyckligtvis dyker det just då upp en barbar-kille med en löjligt litet armborst. Han skjuter på dem och så är hon fri igen. Men Lea är en populär tjej att slänga över axeln, så det dröjer inte länge innan en ny skurk slår till. Frågan är bara om hon denna gång kommer undan ... Ja, det gör hon. Men då blir hon fångad igen och frågan är om hon kommer undan en tredje gång …?

 Minnesvärda scener: I början av filmen förklarar en voiceover-röst vilka fruktansvärda konsekvenser apokalypsen förde med sig till mänskligheten. Man får se monster som äter människor och annat hemskt. Vi får även se ett uppror i en by, där människor slåss förtvivlat mot varandra. Och nu dyker det upp en liten, men väldigt delikat detalj. En man tvingas freda sig från angreppen och gör det på bästa möjliga sätt, nämligen genom att med full fokus och sammanbiten min utdela ett karateslag, ett sånt där som man själv gjorde som barn med rak hand som skär genom luften. Fantastiskt nittiotal.

 

I en annan scen så får vi ta del av när en barbar-killen med armborstet blir sårad i strid. Men en lärd man hittar honom och släpar honom till sitt hem, en stubbe på en strand. När barbar-killen slutligen vaknar hör vi hur åskan mullrar. Det är storm på ingång. Den vise mannen tar tillfället i akt och släpar fram alla sina böcker ut i det fria. Sedan sitter han med en självgod min och ser vis ut. Men han är ju inte vis, åska för ju med sig regn. Kanske fanns det en fullkomligt logisk förklaring till hans irrationella beteende, men den scenen måste ha klippts bort.

Värt att nämna är även samtliga jaktscener, varav de flesta utspelar sig på stränderna. De går i ett rasande långsamt tempo. Vi snackar sjukligt segt. Regissören måste, i ett försök att spara slantar, anställt statister från Pensionärernas Riksorganisation. En eremitkräfta som släpar sig fram iförd ett för stort skal framstår som en OS-sprinterlöpare i jämförelse.

Ljudkillen: Ljudkillen var så fenomenalt usel att han förtjänar en helt egen punkt i recensionen. Aldrig förr i bloggens historia har vi upplevt ett sämre utfört arbete. Men problemen beror inte på lathet, tvärtom! Det är med djupt engagemang han misslyckas gång på gång, ungefär som när en tvååring visar upp sin teckning; den är uppenbart dålig, men han/hon har i alla fall använt mycket färger och lagt ner gott om tid. Hur uselt kan det vara, undrar ni? Så här uselt:

• Vi får aldrig under filmens gång veta varför den vise mannen är vis eftersom dundrande åska slår till varje gång han öppnar munnen.
• Voiceovern blir överröstad av skrikande måsar.
• Mutantödlornas vrålande låter som när en midi-synth programmerats för att efterlikna ljudet av en badanka.
• En nyckelscen där barbar-kvinnan Lea söker råd från en annan krigare blir ohörbar eftersom ljudkillen tycker att vattenfallets dånande var bra mycket viktigare.
• När läskiga monster skriker låter det som om när man försöker suga upp den sista milkshaken ur pappmuggen med sitt sugrör.
• Ljudkillen lyckas i tid och otid placera sin kompis flöjt-killen vid micken. Hans falskspel får allt annat ljud att retirera.
• När barbar-kvinnan Lea badar låter vattenplasket som en påslagen kaffebryggare.

 Minnesvärda citat: I trailern till filmen mullrar Voice-overn: ”She´s the heroinne every woman wants to be!” och i samma sekund ser vi hur barbarkvinnan Lea får en hejdundrande örfil rakt över ansiktet från en skitig grottman.

Omdöme: Den här filmen håller igång från början till slut. Djupa dialoger är kanske inte det primära, den första meningen som sägs kommer inte förrän drygt tio minuter in i filmen och den är lika lång som subtil, nämligen: ”Bitch!”

Men hur kan man inte älska en film där stor-bossen har helt rätt kläder: nitläder, svart mantel, tuffa armlindor i läder, dödskallar på axlarna samt en enorm björnkranium-hjälm. Men trots denna otroligt proffsiga skurk-skrud så hittar vi honom sittande uttråkad på en strand. Han fördriver tiden med att titta på sina mongoloida mutantödlor som slåss med varandra, även de är uttråkade. Men när barbar-kvinnan Lea dyker upp så får han en ny agenda, nämligen att bära henne på sin axel eller att dra henne i ett rep. Det tycker han är roligt, då blir han gladare.

De strösslar verkligen med kackiga stopmotion-dinosaurier och andra enorma monster. Det enda problematiska detaljen var att man inte förstod någonting, men det kan ju skyllas på ljudkillen (som dessutom bara fick denna filmen på sitt CV.)

Varför barbarkvinnan Lea kallas för nymfoman är högst oklart. Hon verkar mest vilja vara ifred så hon kan få tvätta klart.

Visste du att: Troma Studios, som distribuerat denna film, var den första filmstudion i världen som hade en hemsida? De var också PR-genin. Denna film har de nämligen klippt om och lagt till ett cirka tio minutet långt intro. Varför? För att de ansåg filmen var för dålig. Hur de löste det? Genom att först visa ALLA häftiga scener i ett fem minuter långt klipp plus en häftig voice over. Sedan kommer fem minuter intro om hur pass mycket nymfoman barbarkvinnan Lea är genom att en annan kvinna än den som spelar Lea fick prata in en massa sexiga repliker. I filmen har Lea aldrig sex. Titeln till filmen helt är Tromas påfund, den hette Dark Fortress från början. Det ska även sägas att Troma gjorde liknande ingrepp på en tidigare recenserad film.