I en annan del av San Francisco

Titel: The Room

År: 2003

Land: USA

Genre: Drama

Publik: Andreas, Daniel

Handling: Denna film handlar om ett gäng autister på ett gruppboende i San Francisco som försöker få ordning på tillvaron. De har olika grad av autism där vissa fungerar hyfsat i samhället medan andra har grava problem med det sociala samspelet mellan människor. Johnny har hyfsad koll på saker och ting. Han låtsas visserligen att han jobbar på en bank men det förstår ju vem som helst att det är inte möjligt. Han ser ju ut som en botoxmissbrukande pundare och kan knappt tala rent. Men han är glad i alla fall, när han inte får sina plötsliga vredesutbrott förstås. Det är mer än vad man kan säga om hans kärleksintresse Lisa som är en elak jävel som gör allt för att sabba för Johnny. Varför hon beter sig som hon gör hör med hennes diagnos att göra. Johnny tror att de ska gifta sig men Lisa är mer inställt på att ha sex med Johnnys bästa kompis Mark som dessvärre är gravt efterbliven och förstår inte hur det kom sig att hans snopp hamnade i sin bästa kompis blivande fru. Som tur är finns Denny, Johnnys protegé som alltid är glad och go! Han är lika illa däran rent mentalt som Lisa men i alla fall inte sociopat. Han förstår bara inte hur man umgås med människor. Därför bär han en boll med sig hela tiden. Genom den så kan han kommunicera någorlunda normalt med andra människor. Tyvärr är hans umgängeskrets den autistiska cirkel av kompisar som Johnny hänger med så det blir fel ändå. Utifrån dessa premisser bjuds vi på ett triangeldrama med osedvanligt osymmetrisk geometri.

 Minnesvärda scener:

The Room är ännu en av dessa filmer som enbart innehåller minnesvärda scener. Exempelvis har vi scenen där Lisas berättar för sin mor att Johnny misshandlat Lisa. Lisas mor kontrar då med att berätta att hon har bröstcancer. Man kan ju förvänta sig ett visst känslomässigt engagemang hos de båda som delar dessa fruktansvärda livsöden. Någon form av reaktion sker men det är i linje med resten av filmen: Konstigt. Ingen upprördhet, ingen sympati, ingen sorg – möjligtvis ser vi lite obekväm undran men den påminner mest om någon som undrar om batterierna i fjärrkontrollen till TV:n börjar ta slut. I en annan scen etableras det vilket kul kompisgäng Johnny och hans kamrater är. Johnnys kompis berättar en pinsam historia för Johnny medan de hänger i en liten gränd. En historia som visades i sin helhet tidigare i filmen så det är helt onödigt ut publikens synvinkel att höra om det igen. Johnny reagerar på historien med ett antal ord och gester som är helt obegripliga. Sen kommer Denny och nu kastas det boll i den trånga gränden. Återigen: Det ser obekvämt ut. De utstöter glada tillrop men de är helt oförståeliga. Mark dyker upp. Mer obegripligheter sägs. Sen ramlar en av kompisarna helt ologiskt in i en soptunna. Sen går de hem. Den bästa scenen av de alla är när Johnny mycket listigt kopplar en kassettbandspelare till telefonen för att han fattat misstankar gentemot sin livskamrat Lisa. Han stoppar i en kassett, stänger luckan för att sedan trycka på eject-knappen så att luckan öppnas igen. Han hinner se förvånad ut. Sen stänger han luckan igen.

Ett återkommande tema i alla scener i filmen är att ingen stannar speciellt länge. Två personer möts (oftast i Johnny och Lisas vardagsrum eller på ett tak), de pratar i trettion sekunder sen säger den ena "I got to go." Sen är det klart. Nästa scen kan börja.

Minnesvärda citat:

"Oh, hi!" -Johnny's standardhälsning.

Omdöme: OK, så det kanske kan vara så att filmen egentligen inte handlar om autister på ett gruppboende. Kanske kan det vara så att manus, skådespelare ja, hela produktionen lyser, luktar och ljuder av inkompetens. Självklart är det en "måste ses"-film i den tyngre skolan. Det enda som gör The Room lite jobbig och se på är de extremt märkliga sexscenerna som filmen innehåller. De går inte att beskriva med ord utan måste helt enkelt genomlidas. Men det är det värt. Resten av filmen är briljant i sin totala inkompetens. Den stora stjärnan är Tommy Wiseau. Inte nog med att han regisserat, skrivit och producerat The Room han spelar också Johnny, filmens huvudkaraktär. Och som han gör det. Han mumlar fram repliker med en satsmelodi som mest skulle kunna kategoriseras som talets motsvarighet till frijazz. Han skrattar med det minst övertygande skrattet i filmhistorien och han har ett kroppsspråk som säger: "...?....". Se så, se till att se The Room nu. Nu!

Visste du att: Tommy Wiseau betalade för inspelningen av The Room genom att sälja importerade koreanska läderjackor. Han ändrade dessutom genren för filmen till "komedi" eftersom den endast drog publik som ville skratta åt eländet.