Äntligen: Mer väloljade muskler! Mumma!

Titel: Yor, the Hunter from the Future

År: 1983

Land: Italien

Genre: Fantasy/Sci Fi

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Yor är namnet på en ung man med ett höftskynke som blottar det vita arslet varje gång han hoppar. Han är en ovanligt optimistiskt lagd, med tanke på att han lever alla dagar i veckan helt isolerad på en kulle. Filmen startar med att han planlöst hoppar runt i sina pälsskor på de kantiga klippavsatserna. Med vinden som blåser på hans nakna skinkhalvor verkar det inte finnas ett bekymmer i världen. Några hopp, hopp, hopp längre ner kommer han till botten av kullen, och döm av hans förvåning när han upptäcker en helt ny civilisation av välkomnande individer! (Det kan tyckas konstigt att Yor inte gjort sig besväret att ta sig ner för kullen tidigare under sitt dryga 35-åriga liv, men det är inte konstigt, så vi släpper den detaljen.) Men knappt hinner Yor klia sig på sitt nakna arsle innan YTTERLIGARE en civilisation dyker upp från bakom en buske. Men de här herrarna är både pälsigare, blåare och betydligt elakare. De slår ihjäl alla män, bränner ner byn och stjäl kvinnorna. Men Yor har redan hunnit bli handlöst förälskad i en ung by-dam vid namn Kana, och för att imponera på henne beslutar han sig för att viga sitt liv åt att ställa allt tillrätta. Detta leder sinom tid till att ytterligare två civilisationer upptäcks (varav en är den högteknologiska, och mycket blonda, civilisation som Yor egentligen kommer ifrån).

Minnesvärda scener: Ganska tidigt i filmen blir det våldsamt. Som det nämndes ovan, blir en by anfallen av väldigt pälsiga människor med blåa ansikten. De är så pass luddiga att man kan tro att de karvat ur en hel gorilla och sedan trätt på sig den som en one-piece. Men trots det otympliga, extra lagret med gorilla så är de ena jävlar på att välta fruktkorgar och bränna saker. Byn har inte en chans. Och vad gör Yor mitt i detta brinnande inferno? Jo, han säger åt en åldrande man att kämpa på, sen tar den enda återstående kvinnan i byn och går och lägger sig.

Några scener senare når de slutligen de elaka gorilla-männens grotta. De kikar in och ser de fångade kvinnorna bli ganska meningslöst jagade runt, runt, runt på en liten sandplan. Yor måste rädda dem! Men istället för att klättra ner för klipporna väljer Yor ett annat, mindre obeprövat knep. Han skjuter ihjäl en enorm fågel, flår den och konstruerar ett glidflygplan av dess vingar och kropp. Sedan seglar han ner och levererar några sköna sparkar på skurkarnas käkben. Han avslutar sin raid med att peta loss en pinne och på så sätt får en damm att brisera. Alla skurkar drunknar. Frågan vi alla ställer oss är: varför dämmer man upp en grotta, istället för att ta en som inte fylls med vatten?

Minnesvärda citat: Filmen startar och intromusiken dundrar igång med den fantastiska texten:

"Yor's World, he's the man! Yor's World, he's the man! [Yor's World!]
Lost in the world of past, in the echo of ancient blast. [Yor's World!]
There is a man of future, a man of mystery. [Yor's World!]
No tribe to lead the way, in his search for a yesterday. [Yor's World!]
Misty illusions hiding, his famous destiny. [Yor's World!]

Yor, the touch of fire. Yor the proud and free desire.
He never sees the sun, he's always on the run, him and his days are gone.
They say he will go on, his search goes on and on.
Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!

He's gonna make all the wild things look tame tonight, in his fight!
Yor's World, he's the man! Yor's World, he's the man!

Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!
Yor's World! On the sun there's a soul(???)! Yor's World! And the world was like fire!
Yor's World! He's forsaken the name! Yor's World! And the world was like fire!

Omdöme: Det roligaste med denna film är den ständigt återkommande ambitionen att påpeka vikten av att vara blond. Om du är blond är du bra. Är du svarthårig är du ond. Det hela andas fyrtiotal. Och Yor är superblond. Men någonstans har det blivit problem. Vi vet inte om det beror på sminkösen eller regissören, men det är någonting med Yor som inte fyller profilen übermensch. Visst, han är vältränad, men trots enorma bröstmuskler och tvättbrädan har han ändå kroppshållning som en ostbåge. Han är korkad som ett vällagrat vin och envisas med att ha ett höftskynke som inte fyller sin funktion. Det skulle vara skoj att se honom stå där med sitt hö-hår i Hitlers SS-kö. hoppande upp och ner av förväntan.

Men filmen håller ändå inte måttet. Det finns ingen berättarglädje utan man bara kastar in den ena förvirrade skurken efter den andra i Yors väg. Och Yor gör samma sak med varje bov, spöar dem. Och det som stör oss mest är att om de hade lagt lite mer krut i durken, kanske filmraketen hade kunnat lyft till himlen. Det dyker nämligen upp både monster, rymdskepp, sand-mumier och robotar. Det kikar till och med fram en utter, sminkad som en liten dinosaurie. Men alla verkar mest vilja gå i pension, så istället för en riktig raket-rykare får vi en liten kinapuff som fräser försiktigt i nittio långdragna minuter.

Visste du att: Den här filmen nådde till topp tio på ”American Box Office”. Det kan tyckas förvirrande, men då ska vi ha i åtanke att Transformers: Dark of the Moon från 2011 också blev en hejdundrande publiksuccé. Summa summarum: folk var idioter då, och är det fortfarande.