Tutt-bonanza

Titel: Hard ticket to Hawaii

År: 1987

Land: USA

Genre: Action

Publik: Hanne, Andreas

Handling: Donna och Taryn har två jobb, dels så jobbar de som Hawaiis konstiga motsvarighet till PostNord och flyger paket (och turister) mellan mellan olika brevlådor på olika öar, och dels så är de superhemliga Secret Service-agenter som spänger knarkkarteller till höger och vänster. Men att störa knarklangare kan ibland resultera i att de surnar till och det är precis vad som händer nu. Gangstrarna kommer efter dem med uppkavlade kavajärmar och 80-tals Uzis och nunchucks i högsta hugg. Konflikten är ett faktum och den de-eskaleras icke av att Donna och Taryn ringer sina polis-kompisar Rowdy och Jade att hjälpa till. Den ena är en skön kickboxare med one liners, och den andre äger en raketkastare som han använder överallt, till och med i slutna rum. Med framgång, vilket är jättekonstigt. Dessutom dyker det upp en elak orm ganska exakt var 30:e minut och biter någon. Det här kan ju bli hur bra som helst – eller hur?! Svaret är dessvärre nej, eftersom brösten skymmer sikten. Vi återkommer till detta längre ner i recensionen

Minnesvärda scener: Poliserna Rowdy och Jade åker runt i sin bil då två skurkar dyker upp bredvid dem. De vill ha bråk och bråk ska de få. Och nu blir det konstigt. Den ena skurken hoppar ur sin bil, ställer sig på sin skateboard, tar hagelgeväret i ena handen och sin uppblåsbara Barbara i andra och åker raka vägen mot poliserna. Det visar sig vara ett inte helt genomtänkt, taktiskt beslut eftersom poliserna helt sonika kör in i den skateboardåkande dåren med sådan kraft att han flyger tjugo meter rakt upp i luften. Väl däruppe skjuter de honom i en miljard bitar med deras raketgevär.

En annan scen väl värd att nämna är slutscenen. All skurkar utom en har fått stryk av poliserna (just det, spoiler alert) den sista skurken vill såklart ge igen. Han tar sig in i den Donnas (?) lägenhet för att mörda henne. Lyckligtvis har hon en harpun i garderoben och skjuter honom. Olyckligtvis för henne så är han slutskurk och dör inte i första laget. Lyckligtvis för henne så har de gått exakt 30 minuter sedan ormen sist var med i filmen, och likt ett schweiziskt klockur så dyker den upp igen och gör slarvsylta av skurken.

Minnesvärda citat: En av poliserna, Rowdy, har ett pep-talk med sina kollega och säger följande: ”If brains were birdshit you'd have a clean cage.”

Omdöme: Låter som en skön rulle, eller hur? Pangpang, raketkastare, glidflygande plan som släpper handgranater och livsfarliga ormar. Vad kan gå fel? Mycket kan tydligen gå fel. Det är en tråkig film. Jättetråkig. Detta vet regissören också och använder ett klassiskt knep för att distrahera tittarna från ett undermåligt verk – han tar fram tuttarna. Tuttar piffar till alla tråkiga scener, eller hur? Nja, säger vi. Och ju långsammare filmen blir, desto mer tuttar kastas in. Långsamma tuttar i utdragna, kladdiga hångelscener. Tuttar när någon badar. Tuttar när någon äter flingor. Tuttar när någon deklarerar. Till slut blir det mer bröst än vad man kan hitta i Kronfågelns frysdisk. Det blir så mycket bröst att de skymmer både vapen och handling. Huvudpersonerna var så genomskinliga att vi fick googla vad de hette i efterhand för att få in det i texten. Buh!

Alla ingredienser för en riktig kanonrulle fanns: Kickboxning, breda kavajer och hockeyfrillor, raketkastare och en testosteron-stinn orm som muterat pga en blandning av gifter och råttcancer. Men dessvärre slarvades de bort i en enda utdragen tutt-buffé.

Visste du att: Regissören Andy Sidaris också var involverad i den mycket populära filmen M*A*S*H som uncredited Football choreographer