söndag 10 mars 2013

Kosmiska kulor


Titel: Battle Beyond the Stars
År: 1980
Land: USA
Genre: Rymdopera
Publik: Daniel, Karl, Andreas






Handling: På planeten Akir lever en klase personer i frid och fröjd. De väver korgar och ler mot varandra dagarna i ända. Allas kinder är äppelrosade. Här finns inget ”jag”, endast ett kollektivt ”vi .” Varför tyrannen Sador och hans mutanter vill åt denna planeten förblir oklart. Kanske gillar han hampa, nakna fötter och bristande kroppshygien? Men i vilket fall så glider hans rymdskepp genom atmosfären och stannar inte förrän det befinner sig i huvudhöjd på de stackars skrämda innevånarna. Tyrannen Sador slår då på sin externa LCD-TV som finns monterad på undersidan av skeppet. Sedan levererar han budskapet att befolkningen har några dagar på sig att ge upp annars kommer han använda sin stora kanon som omvandlar deras planet till en liten sol. Varför tyrannen ger dem flera dagar att överväga alternativet, får man aldrig veta. Kanske är han nybliven tyrann och ännu inte fått fason på tyrannrutinerna? Den unge Skywalker … Fel, inte Skywalker. Den unge bondpojken, Shad, får i uppdrag att söka i rymden efter legoknektar som kan tänka sig att hjälpa till att besegra tyrannen Sador. Och det hela förvandlas till en hissnande seg kamp mot tiden. Kommer Shad att hinna eller kommer filmiveckan-redaktionen dö av ålder innan denna formidabla säck med skit till film släpar sig över mållinjen?



Minnesvärda scener: Stora delar av filmen handlar om hur Shad glider runt mellan planeter och försöker värva krigare. Den första anhalten blir en rymdstation. Där jobbar den vackra Nanelia och hennes professor-pappa med att reparera androider. Eftersom rymdbasen inte har några människor förutom de själva så blir han överlycklig av Shads ankomst och erbjuder honom direkt att älska med hans dotter. Och som om inte det vore nog så väljer professor-pappa (som till stora delar består av metall) att öppna sin metalbröstkorg och blotta alla sina organ för Shad. Kanske som en avväpnande gest. Men trots att Shad nu kan se professorns mjälte, lever och kompletta tarmsystem så vill han ända vänta och höra vad dottern vill. (Det visar sig att hon vill, men inte efter första dejten ...)



Shads rymdskepp var en uppenbarelse i sig när det presenterades i en mäktig scen. Stolt lyfte det över Shads hemplanet och på undersidan av skeppet hängde två gigantiska gyllene rymdpungkulor. X-vingen kan slänga sig i väggen! Här kommer 2-Ballz! En annan fräck grej i samma anda: Rymdcowboyen är en rolig alkoholist (festlig typ av karaktär vi sett förr) och han dricker sprit hela tiden. Han har en fiffig anordning som han häller upp sin sprit med: ett bältesspänne som spriten flödar ut ur. Så det ser ut som att han pissar i ett glas som han sedan dricker ur. Ibland blir han på bjudar-humör: Då pissar han i glas åt sina vänner. 



Shad lyckas till slut skrapa ihop ett gäng rymdisar, bland annat ett gäng vitklädda, överintellektuella varelser som delar på ett medvetande, en uttråkad lönnmördare som bott i en grotta, en skön rymdcowboy med en rejäl dos jävlaranamma och tupé, plus några dvärgar, en stor ödla och en Xena-aktig valkyria-krigarprinsessa. Tillsammans angriper de alla tyrannen på ett ytterst oinspirerat sätt. Striden är jämn men en efter en stupar de nyfunna hjältarna. Men ingen kan bara dö, utan alla ska ha ett långdraget farväl och ett heroiskt avslut, gärna liggande i någons knä, viskande visdomar eller också kraschande med sitt rymdskepp i en majestätisk martyr-död.



Minnesvärda citat: Sador hotar en av hjältarna med att hans torterare (som frilansar som kirurg) är expert på att tortera folk men ändå hålla dem vid liv. Hjälten svarar: ”It's good to have skills.”



Omdöme: Redaktionen anade oråd redan i början av filmen när klockorna i lokalen plötsligt stannade. Och sedan gick filmen utför ordentligt i en måttligt oinspirerad backe hela vägen ner i sunk-träsket. Ni förstår, problemen är många: De har gjort en film som ska föreställa en skön blandning av Akira Kurosawas ”De sju samurajerna” och ”Stjärnornas krig.” Det blir varken skönt eller blandat, endast obekvämt och monotont. Och som inte det vore nog så castar de Richard Thomas. Denna skådis är filmens motsvarigheten till klamydia; Man dör inte, men ingen vill drabbas av det. Men vi drabbades och det var en nära två timmar segdragen infektion av självgodhet och distanslöshet. Den här rullen bär på varenda efterapad kliché man kan tänka sig: En nästan Harrison Ford-karaktär, en nästan Luke Skywalker-karaktär, stumma vitpudrade dvärgar, ointressanta rymdjakter i laglig hastighet, Shads rymdskepp har till och med en robotröst (som HAL ur ”2001: en rymdodyssé”), men för att ge det lite fart och flärd så slänger den här robotrösten med lite fräcka meningar och har rivig attityd. Det blir inte bra alls.



Kort sagt: Den här filmen är lika spännande som en halvtom plastburk med lingonsylt från Eldorado, placerad i ett vitt kylskåp från sent 90-tal.

Man åldras dåligt av den här filmen.



Visste du att: Musiken är skriven av James Horner som vunnit två Oscars. Specialeffekterna är gjorda av James Cameron, även han ägare till en bunt Oscars. I båda fallen finns inte titeln Battle Beyond the Stars ingraverad på någon Oscar.


2 kommentarer:

Lars sa...

Jag innehar ett sådant kylskåp...

Film i Veckan sa...

Vi beklagar