Axelpuffar!

Titel: The New Barbarians: Warriors of the Wasteland

År: 1983

Land: Italien

Genre: Postapokalyptisk action

Publik: Daniel, Andreas

Handling: År 2019 smäller det rejält. Och det är inte knallen från en kinapuff som ljuder över ängarna. Nej, nu är det kärnvapen som dundrar ner som spön i backen. I stort sett hela mänskligheten blir förintad. Kvar finns endast ett fåtal. Vissa av dem är goda, andra är onda, ingen är både och. Föga förvånande visar det sig att dessa två grupperingar inte kommer vidare väl överens. Stämningen blir snabbt grinig och det hela mynnar ut i att de onda jagar och dödar de stackars goda mest hela tiden. Den onda kallar sig The Templars. Men till skillnad från de riktiga tempelriddarna som levde och verkade för länge sen och bland annat skyddade kristna missionärer så att de kunde plundra i öst, så ägnar sig dessa tempelriddarna istället åt att sy superstora axelpuffar på sina vita uniformer. Men en av tempelriddarna, Scorpion, tröttnar på det hela. Det måste finnas mer än axelpuffar och vita uniformer. Han byter om till svart uniform. Och vips! så har han blivit hjälte. Och medan The Templars letar efter oskyldiga överlevande att döda, tillbringar Scorpion sin tid med att pimpa sin bil. (Bland annat har han byggt in en knapp som gör att bildörren öppnas när man trycker på den. Han har även en knapp som öppnar passagerardörren, vilket visar sig vara superpraktiskt om man vill förföra en tjej.)

Minnesvärda scener: Efter inledningsscenen, då man får se bilder av världen, efter att det världsomspännande kärnvapenkriget i stort sett slitit sönder hela vår civilisation i bitar, förflyttas vi till en lägerplats. Där sitter ett glatt gäng och myser i solen. Med tanke på alla leende läppar och lekande barn verkar de ha tagit jordens numera nästan icke-existens med en klackspark. Men det ska The Templars ändra på … Från en närbelägen höjd spanar de ner på sina korv-grillande offer. De inleder anfallet … Och det hela blir så dumt att vi måste stycka upp i alla fall de grövsta misstagen i punkter:

1. Om man nu ska döda alla, varför utnyttjar man då inte fördelen att befinna sig på en ovanifrån position för att lobba ner granater i lägret? Istället åker de ner från kullen och cirklar runt i sina fräcka bilar, under ett halvt århundrade.
2. Om du ska överraska fienden är det dumt att tuta. The Templars tutar.
3. Om du ska döda fienden är det bättre att skjuta dem med gevär än att glida runt, obeväpnad på en motorcykel.
4. Att placera ett spjut längst fram på en rostig bil är ineffektivt sätt att döda många snabbt. Speciellt dumt är det om dem du ska döda befinner sig utom räckhåll för ditt spjut.
5. Att medvetet hoppa in i en parkerad bil med sin motorcykel är korkat.
6. Även om snurrande klingor ser coolt på en bil, så måste de snurra snabbt för att vålla skada.

Trots alla dessa dumheter gick det ändå väldigt bra för angriparna. Men mycket av deras framgång kan nog skyllas på försvararnas inkompetens. Att exempelvis bygga ramper på utsidan av sina barrikader som gör att motorcyklar kan hoppa rakt in är inget vidare smart. Försvararna använde heller inte sina vapen, utan sprang istället runt som stressade höns. Det var ju bara för bovarna att spetsa dem med lansar eller alternativt kapa huvuden med super-sega snurrande klingor.

En annan minnesvärd scen är då hjälten, Scorpion, råkar korsa The Templars väg med sin bil. De slungar en mina som klistrar sig fast på Scorpions förardörr. Vem hade inte fått panik i en sån situation. Inte Scorpion. Han trycker bara på den där knappen som gör att bildörren skjuts iväg upp i luften. Problem solved.

Minnesvärda citat: ”Books! That´s what started this whole apocalypse!”

Omdöme: Filmens stor-skurk spelas av George Eastman. Han har figurerat flitigt på vår blogg och dykt upp i filmer både som arg apa eller arg nitläder-krigare. Han är C-filmens okrönte sunk-kung med en krona av ogräs och spira i papp. I denna film spelar han en arg homosexuell man som vill döda alla människor som överlevt kärnvapenkriget. Och precis som i alla andra filmer är han mest lång och mest dålig. Det dyker även människor klädda i postapokalyptiska plastpåsar. Det var skoj.

Och som vanligt med åttiotalsrullar, är de generösa med diskanten. Men i denna film är ljudet så uselt att man skulle kunna tro att de lagt ut det på entreprenad. Vi föreställer oss något i denna stil:

RIIIING! RIIIIING!

- Hallå? Detta är Enzo G. Castellari. Vem talar jag med?

- Hej! Mitt namn är Cocco. Jag ser att ni söker ljudläggare till en postapokalyptisk barbarfilm? Är ni fortfarande på jakt, eller har ni hittat någon?

- Nej, det har vi inte. Alla ljudläggare är så dyra. Hela budgeten sprängdes när vi köpte in axelpuffarna.

- Jaha! Då kan jag lösa alla dina problem, Enzo! Vi ljudlägger din film för en tredjedel av priset!

- Oj, då! Men … hur kan det vara så billigt?

- Enkelt! Vi använder oss av babianer. De kan inte ett skit om ljudläggning. Men de kan inte ett skit  om pengar heller. De är usla på det mesta.

- Men de är billiga?

- Japp!

- Då tar jag en babian! Tack, Cocco!

- Det är jag som ska tacka, Enzio!

Men det är inte bara ljudet som haltar. Det mesta är dåligt. Det känns som om ett gäng tolvåringar har filmat detta i något gammalt grustag under ett sommarlov. Det viktigaste verkar vara att saker blinkar och snurrar. Alla kvinnor har transparent plast-BH. Fordonen ser ut som om man doppat magneter i en spiklåda. Det är viktigare med silverspray och folie än att skådespelarna kan skådespela.

Summa summarum: Tänk dig Mad Max. Tänk dig axelpuffar. Tänk dig en säck med skit. Lägg ihop dessa komponenter. Skaka, och du har innehållet i denna film.

Visste du att: En snorunge i denna film spelar även snorunge i Conan Barbaren.