Calamares?! Ay ay ay!

Titel: Octoman

År: 1976

Land: USA

Genre: Monsterfilm

Publik: Andreas, Daniel, Christian, Spong

Handling: Någonstans i Mexico forskar Rick Torres och John Willard om bläckfiskar, som inte bara lever i sötvatten, de har utsatts för radioaktivitet också. Med sig har de kuttersmycket Susan vars funktion i teamet är som allmän samtalspartner. Forskningen är, enligt teamet, det mest fantastiska man kan tänka sig. Kanske kan de lösa gåtan med livets ursprung! Tji fick de! Deras finansiär tröttnar på deras forskning och funderar på att dra in pengarna. Som om inte det vore nog så anfaller en muterad jättebläckfiskmänniska lägret och har ihjäl några mexikanska undermänniskor. Men vänta nu, tänker den rike sponsorn, här finns pengar att tjäna. Livsfarliga monster är lika med big bucks, fast cars and hot chicks! Som så många andra girigbukar i denna genre så går det inte så bra som det var tänkt. Detta trots att han anställer skjutglada jägare som ska fånga monstret. Bläckfiskmannen har ihjäl några fler mexikanska undermänniskor samt blir själv ihjälskjuten. Surt sa räven!

Minnesvärda scener: Eftersom Octaman själv är ett monument över kassa monsterdräkter så blir alla scener med honom helfestliga. Filmen inleds med en voice over som svamlar om vetenskapens storhet för att sedan raskt klippa till Octoman poserandes i fräcka poser. Eller i alla fall en fräck pose. Den enda han kan göra: Att lyfta två av sina åtta armar (vilket innebär att han lyfter fyra eftersom ytterligare två armar är fastsatta i de två översta. De ben han använder till att gå är lika ihopklumpade de. Sedan följer Octaman-attack på Octaman-attack. Ibland anfaller han för att forskarna skär i hans små bläckfiskpolare, ibland anfaller han på pin kiv och ibland blir han lite kramig och vill bära iväg med Susan. Hur stoppar man en Octaman? Man tänder en ring av eld runt honom som bränner upp allt syre. Detta görs med fördel utomhus där syre inte förekommer i så stora mängder. Som i så många andra filmer i denna blog finns även här en tvättäkta italiensk indian med. Mer än en gång så agerar filmens hjältar lite obetänksamt. Som när de lyckas fånga Octaman i ett kraftigt nät. De låter nätet ligga över honom, lite som ett duntäcke, medans de flesta sticker iväg från lägret. Kvar lämnar de Susan och den odugligaste av vetenskapsmännen. Octaman reser sig helt enkelt upp och härjar vidare.

Minnesvärda citat:

Angående cirkeln av eld som ska stoppa Octaman: ”Get away from it Steve, the fire will burn out all the oxygene!”

Omdöme: En riktig höjdare! Man kan inte slappna av en sekund för Octaman anfaller gång på gång. De stackars natursvärmande vetenskapsmännen blir bitch-slappade i ansiktet gång på gång av naturens sanna väsen som är brutal och relativt långsam. Som tur är så fattade inte ens jägarna förr än i slutet att det kanske vore smidigast att skjuta fanskapet ändå. Pang så dör Octaman. Det var ju ändå bara mexikanska undermänniskor som strök med under Octamans härjningar så expeditionen var ingen total katastrof.

Visste du att: Rick Baker skapade Octaman-kostymen. Han har varit Oscarsnomierad tolv gånger och vunnit sju gånger för sina kostymer och make up. Hur fan gick det till?