Nigeriansk konferens- och mötesteknik 7,5 poäng

Titel: Militants

År: 2007

Land: Nigeria

Genre: Action

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Filmen startar med att en ung man hämtas ut ur bakluckan på en buss. Han är iförd både hand-och fotbojor. Efter tio minuters kameraåkning i slow motion kastas han slutligen in i en smutsig fängelsecell. Hans namn är Harry Dickson och är en passionerad människorättsaktivist. Så pass passionerad att han misshandlar en av sina medfångar riktigt ordentligt eftersom denne ifrågasätter Harrys övertygelse. Sen lutar han sitt huvud mot den fuktiga cellväggen och tänker tillbaka på tiden som föranledde detta.

Men hur hamnade en ung och ambitiös man som Harry bakom lås och bom? Allt eftersom filmen fortskrider uppdagas det att saker och ting kanske inte bara är sockervadd och karuseller i Nigeria. Bakom fasaden döljer det sig onda utländska oljebolag som hänsynslöst exploaterar landet och förgiftar brunnarna. Som motdrag skapa rebeller kaos genom att kidnappa västerlänningar och använder dem i utpressningssyfte. Allt blir till en ond spiral och våldet bara eskalerar.

Minnesvärda scener: Vi får stifta bekantskap med rebellerna ungefär en kvart in i filmen. Då ser vi en mamma som står vid en väg och grejar med mat. På vägkanten sitter hennes lilla barn och kastar sten i asfalten. En svart bil kommer rullande mot dem båda. I bilen sitter ett gäng britter, som vi antar har med oljeverksamheten att göra. När bilen är ett fåtal meter ifrån dem springer barnet plötsligt ut framför bilen. Men den dramatiska situationen infinner sig aldrig, kanske kan detta bero på att bilen puttrar fram i snigelfart mot ungen, typ 2km/h. Även om den skulle krocka så skulle kollisionen resultera i en liten putt, kanske en knuff på sin höjd. Men det blir ännu mer konstigt när mamman nu springer ut på vägen och greppar tag i sitt barn. Istället för att föra det åt sidan i säkerhet, så börjar hon istället slå honom. Och då snackar vi inte om en dask på stjärten. Nej, det är rena rama boxningsmatchen med ljudeffekter som skulle fått Gerorge Lucas att trilla av stolen. Ungen flyger runt på den dammiga väggen som en gryt-vante i en centrifug. Och det konstiga slutar inte här; ut ur buskarna springer plötsligt tio personer med automatvapen. De är kamouflerade med buskar instuckna i kläderna, men maskeringen hämmas dock av att deras val av klädesplagg är färgskrikande, illröda Hawaii-skjortor. De skriker och rycker ut passagerarna ur bilen och drar in dem i skogen. Och nu blir det ännu konstigare. Efter att kidnappningen är genomförd och de snabbt måste ta sig därifrån så börjar de istället att skjuta som galningar i luften, antagligen till polisens stora förtjusning eftersom de nu vet att kidnapparna har vapen och att de bara behöver följa skottlossningen för att hitta britterna. Som om inte detta vore nog så har i nästa scen de bleka och livrädda britterna plötsligt förvandlats till feta och uttråkade indier. Vi kan inte förklara varför, det bara blev så.

Ytterligare en fantastisk scen infinner sig på en flod. Nu är rebellerna i farten igen. Denna gång har de bytt ut sina Hawaii-skjortor och kvistar, mot svarta kläder och rött pynt i håret. De har även tagit sig tid att måla kissemiss-morrhår i ansiktet. Ytterligare en person har blivit kidnappad och sällskapet är på väg till sin rövar-kula, men polisen har fått nys om det hela. Och nu blir det konstigt igen. Först får man se en oengagerad båtjakt där alla är lite halvliggande i båten med benen utanför relingen, sedan klipps det plötsligt till en helt annan scen, där en kille blir utskälld av sin pappa vid middagsbordet. Vi hinner inte mer än titta förvånat på varandra innan filmen hoppar tillbaka till floden igen. Men då finns bara polisbåten kvar i vattnet och rebellernas båt är spårlöst försvunnen. Mycket förvirrat. Men så dyker rebellerna upp ur vattnet. De höll andan och har nu omringat poliserna med sina vapen. De gör processen kort och skjuter sönder polisbåten.

Minnesvärda citat: I introt till filmen spelas ödesdiger musik och en speaker förklarar läget i Nigeria med alla hemskheter som härjar landet. När han säger "Hunger." Så hamnar Afrikas fetaste kvinna i bild samtidigt som hon spottar i vattnet hon står i.

Omdöme: Det här var ju inte bra. Egentligen utgörs majoriteten av denna film av en serie möten och överläggningar. Det är många konferensrum och kontor som man får stifta bekantskap med. Detta gör att det mesta av konflikten i filmen lämnas åt fantasin. Det största problemet är regissörens val att endast texta de partier av filmen som är på lokalt språk. Kanske är det så att vi inte behärskar det engelska språket till fullo, men å andra sidan så gör skådespelarna inte de heller, och kombinationen av våra och deras brister leder till åttiosju minuters förvirring. Även baksidan av dvd:n leder till besvikelse. Den lovar nämligen massor, med bilder på vapen och mynningsflammor. Men det blir inte mycket av den varan annat än det som beskrivits i recensionen ovan. Istället går filmen till att bli ett high-school drama där dels får följa en kvinna som köper en massa fina kläder men aldrig får möjlighet att använda dem, och dels se en killes strävan att bli en rappare (dock utan att någonsin höra honom rappa.) Däremot får vi se killens sovrum där han lite oväntat har en stor plasch på Leonardo Dicaprio. Kanske är det så att det finns ett större drama som vi missar. Filmen tar upp slitningar mellan religioner, globaliseringens baksidor samt hämndspiraler men det är svårt att ta det till sig när skådespelarna, ljudet, fotot, musiken och klippningen håller väldigt låg nivå.

Visste du att: De finns en uppföljare till denna film, Militants II. Det kan behövas eftersom del ett plötsligt slutade mitt i en scen.

(Vi lyckades tyvärr inte hitta en trailer till denna film. Det produceras ungefär 200 filmer i månaden i Nigeria, varav väldigt få når utanför Afrika. Istället bjuder vi på en provokativ kortfilm som vågar ställa frågan: "The Megalodon [Still Alive?])