När den arga på pojken blir till en arg man ...

Titel: The Sword & The Sorcerer

År: 1982

Land: USA

Genre: Knights-in-armor

Publik: Daniel, Andreas, Professor Plüng

Handling: Filmen utspelar sig under den tid då tiden var ung. Kung Cromwell är en girig man som inte nöjer sig med det kungadöme han redan har, utan vill ha mer, han vill ha allt. Han tar hjälp av en trollpacka för att väcka liv i demonen Xusia av Delos. Han vet att med demonens hjälp kan han ta över alla kungarikena i hela världen. Xusia gnider sömndrucket sina slemmiga, långa demonfingrar i ögonen. Han är morgonsur, men det byts ut mot ett leende då han blir lovad rikedom i överflöd om han hjälper till.

Allt går enligt planerna och kungarikena faller som dominobrickor. Slutligen når ondskan det sista kungariket, Ehdan där Kung Richard och hans fru avrättas inför ögonen på den unge Talon. Trots svåra odds lyckas Talon fly undan och hålla sig gömd. Kung Cromwell är nu superkungen och inte nog med det, istället för att belöna den hjälpsamme demonen Xusia, placerar han istället ett svärd igenom dennes mage. Men Xusia lyckas slänga sig ner för ett berg. Vad som sedan händer med honom får man aldrig veta, eller?

Många år senare är världen slagen i bojor och kaos under den nya kungens ondskefulla regim. Allt är hopplöst. Men på en klippavsats i horisonten kliver en välbyggd, pälsklädd man ut. De där blåa ögonen känns igen … De påminner om någon … Kan det vara.... den förlorade sonen Talon? Omöjligt! Eller …? Bakom mannen står ett följe av legoknektar med sammanbitna miner. Något är på gång. Det känns i luften.

Minnesvärda scener: En scen som är mycket märklig är då en kvinna blir antastad av vakter i en gränd. Situationen ser riktigt illa ut för henne. De slänger ner henne i backen och en av vakterna lossar på sitt skärp. Hjälten Talon dyker upp och räddar dagen genom att likvidera angriparna med samma köttstycke han lunchar på. Kvinnan omfamnar sin räddare som förklarar för henne att hon nu är i trygga händer och inget mer hemskt kommer hända henne. Är det inte då både osmakligt och taktlöst att minuterna senare, då Talon bjuder den traumatiserade kvinnan på middag, väljer att dra sex-vitsar och samtidigt dunka sitt skrev mot undersidan av middagsbordet? Vi tycker i alla fall det.

Senare under filmen står Talon faspikad på ett kors inför ett helt hov av ondsinta män med vinflaskor. Han kan inte röra sig ur fläcken. Männen skrattar berusat och hånfullt åt Talons situation där han står i trasor, fastnaglad och förnedrad. Föga anar de onda männen att deras då så fräcka kostymer i glänsande tyg, korta mantlar, barbröstade deg-kroppar och pott-frillor tjugo år senare kanske inte framstår som fullt så lika respektingivande.

Minnesvärda citat: En av de goda rebellerna sitter fängslad i en mörk och fuktig håla. Vakten öppnar den tjocka trädörren och börjar stega ner mot honom. Rebellen säger följande: ”What´s on you mind, potato head?”

Omdöme: Inom loppet av tio minuter presenteras vi för karaktärerna:Xusia, Kung Richard, Talon (både som barn och ung man), Alana, Mikah, Machelli, Cromwell, Rodrigo, Verdugo, Malia, Elisabeth, Craccus, Malcom, Darius, Mogullen, Morgan, Quade, Ban Urlu, Eric, Thogan, Ninshu och Kung Leonidas. Av dessa bär åttio procent likadana pottfrisyrs-peruker och ser ut som beniga blandmissbrukare. De resterande tjugo procenten bär heltäckande hjälm och likadana rustningar. Det blir väldigt förvirrat, så pass att den annars så tålmodige gästprofessorn Spüng la ifrån sig sin gåspenna och anteckningsblock i läder och bara skakade missnöjt på huvudet.

Men det var håll igång ifrån minut nummer ett och filmen bjöd bland annat på en svärdsklinga med TRE blad varav två kunde skjutas iväg som raketer. Det förekom även otaliga jaktscener i trånga gränder mellan gråa frigolit-väggar,. Och som det sig bör i en barbarfilm så tryckte regissören Albert Pyun, ungefär fyrtio minuter in i filmen, på tutt-knappen och vår hjälte ramlade in i ett harem fullproppat av villiga damer. Det som dock förvånade oss är hur man har valt att prioritera action i denna film. Visst är det en hel del jakt och dylikt men de utlovade slagen infinner sig aldrig. Det är trots allt en mängd kungadömen som ska invaderas och falla, men var enda gång som det diskuteras att ett nytt kungadöme ska krossas så väljer man att istället för att visa slaget ett kamera-svep över slagfältet EFTER striden. Detta sker gång på gång. Man skulle kunna tro att det fanns en producent i kulissen som skakade på huvudet och satt ett hänglås på plånboken.. Men så i slutet av filmen, då vi närmar oss upplösningen, så öppnar regissören varenda tillgänglig damm-lucka och det bara forsar in en ändlös tsunamivåg av soldater och svärd i slottets trånga festsal. Det blir så trångt med hjältar, bovar, statister och vapen under slutstriden att det blir svårt att urskilja om de slåss eller hånglar.

Även dialogen var förvånansvärt bra men dessvärre spelar det ingen roll hur övertygande en ordväxling är om den som yttrar orden ser ut som en blandning av en schimpans och Abraham Lincoln. Det blir liksom svårt att fokusera på visdomens ord när personerna som yttrar dem bär hår så krulligt att man bara vill vända upp och ner på dem och moppa sin lägenhet.

Professorns kommentarer: Han somnade.

Visste du att: Regissören Albert Pyun även gjort filmen Nemesis. Det är den trettiosjätte mest framgångsrika cyborg/robot/android-filmen genom tiderna.