Blodsugande druider, för Guds skull!

Titel: Invasion of the Blood Farmers

År: 1972

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas

Handling: För länge sedan, i det gamla England fanns det druider som utförde märkliga blodsritualer och annat mumbo jumbo. Som tur är var ju det för länge sedan. Dessa hemska druider kan väl knappast ha överlevt ända fram till 1972? Mina damer och herrar, det har dom.

I en liten stad i USA försvinner folk på mycket mystiska sätt. Rätt som det är dyker dock stans fyllebult upp igen efter en tids frånvaro. Han är alldeles blodig och kollapsar i en spastisk hög på golvet i den lokala syltan. Patologiprofessor Roy Andersson upptäcker efter obduktionen att fyllbultens blod kan reproducera sig självt. Professorns assistent. tillika framtida svärson, engageras i det hela. Men vad är det där för en stelbent bondlurk som stryker omkring professorns hus? Och varför bet han ihjäl professorns dotters hund? Därför att han är en druid! Eller i alla fall en av druidernas underhuggare. Sakta men säkert uppdagas en fruktansvärd komplott att återuppliva druidernas drottning med hjälp av blod från oskyldiga offer!

Minnesvärda scener: Egon, den stelbente underhuggaren, är en fröjd för alla sinnen. Han dyker ofta upp i närbilder med galna uppspärrade ögon innan han dräper ett nytt offer med sin märkliga lilla pinne som han envisas med att knalla omkring med. Vid en frukostscen visar mansgrisen Professor Roy och hans lika mansgrisiga assistent Don exakt hur patriarkatet jobbar för att kuva kvinnan. Roy's dotter (och alltså Don's flickvän) tvingas under en spänd scen hälla upp kaffe åt männen samt göra frukost åt Don som helt oannonserat dyker upp en morgon. När hon inte själv inser att hon skulle göra allt detta så skämtas det lite nedsättande om hennes frånvarande sinne. ”Vaddå hund blivit ihjälbiten av en druid och upphängd på verandan? Till spisen kvinna!” Vi måste också ta upp druidernas boss: Ogmar. Den amerikanska filmhistorien kantas av skådisar som försökt sig på brittisk engelska men misslyckats. Ingen är sämre än Ogmar. Det är omöjligt att beskriva hans tolkning av The Queens English, men ord som förståndshandikappad, efterbliven och inavlad poppar upp i hjärnan när man ser hans överdrivna amatörteater-manér. Sen har vi polischef Frank Spano. Hans skådespelarprestation saknar motstycke i filmhistorien: Det är absolut bottennapp. Han skriker fram alla repliker oavsett vilken typ av scen det är samt har ett par fula solglasögon på sig inne som ute, natt som dag. I denna film duggar bra scener tätt men den som står ut är när fyllbulten vacklar fram för att sedan dö på golvet i den lokala syltan. Det är katastrof men ack så vackert!

Minnesvärda citat:

Dr. Roy Anderson konstaterar kallt: ”Old Jim Carrey dropped dead Sunday."

Omdöme: Vad ska man säga? Helt makalöst bra. Druider klädda som hillbillies som mjölkar småstadsbor på blod. Det är högt tempo från sekund ett. Och inte nog med det, de speedar till och med upp vissa scener, exempelvis när en halte Egon blir jagad av en hund. Det skapar en fantastisk effekt och man kan inte annat än att lyfta på hatten för den person som gav tummen upp till att låta den sekvensen klippas in i filmen.

Filmen är ett mästervek och bör på något sätt användas i det allmänna skolsystemet. Vi kan inte riktigt motivera varför, men skolverket får helt enkelt lita på vår magkänsla.

Visste du att: Flera av skådisarna i denna film fick en sexpack öl i betalt för sin medverkan i filmen.