Viruset, åh herregud! Viruset kommer!

Titel: Evilution

År: 2008

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Andreas, Scruffy McPurjo

Handling: Ett virus sprids oförklarligt på en militärförläggning någonstans i Irak och följderna blir katastrofala. De drabbade av viruset får en osunt sug efter kött och blod. Så pass osunt att de äter sina kamrater. Detta visar sig snabbt bli opopulärt bland de icke virusdrabbade eftersom de dör i rask takt på ett otrevligt sätt. Vad göra? USA:s militär skriker: ”Svinn får man räkna med!” och trycker på den stora röda knappen. Sekunden senare slår en enorm bomb ner och basen förvandlas till en enda uruselt dataanimerad explosion. Alla dör … Eller? Nja, ut ur flammorna åker en jeep. I jeepen sitter en forskare: Darren Hall.  

 

 

En tid senare har Darren Hall lyckats tagit sig tillbaka till amerikansk mark. Han försöker återanpassa sig till det civila livet och har beslutat sig för att hyra en lägenhet. Kanske har han fått i sig lite av viruset, för han verkar inte tänka helt klart. Han väljer nämligen hyreshuset som går under namnet ”The Necropolitan”. Hyresvärden är blek som Dracula och slemmig som en groda. Hans grannar är tre mexikanska dårar som stjäl Darrens pistol och hotar honom till livet hela tiden. Alla, inklusive en pundare med brittisk accent, vandrar ut och in i hans lägenhet som om det vore ett avsnitt ur ”Vänner” och förser sig med allt de vill. Till slut så kommer de över en dos av viruset som Darren av någon anledning fått skickat till sig av posten. Och så startar kött/blodfesten igen.

 

 

Minnesvärda scener: På ett sätt är alla scener beundransvärda och bär en gemensam nämnare, nämligen överspel. Alla gör det. Det är som om överspel är det nya svarta. De kan inte ens dö övertygande utan allt ska skrikas och dras ut på. Och alla dör i stort sett i samma korridor, vrålande och med blod sprutande överallt. Men så kommer nästa granne ut i samma korridor med en tvättkorg eller kanske en soppåse och anar inte en enda uggla i mossen. Och så dör denne med osv osv. Dessutom kan de kan inte ens gå i korridoren utan att stegen ska förhöjas och sockras på nåt estetiskt sätt. Fruktansvärt.

Men en scen som verkligen fastnade på näthinnan är då en överste får reda på att viruset spridit sig från militärbasen i Irak till USA. Han blir så arg av beskedet att när han slänger på telefonluren så börjar han febrilt formklippa den lilla växten framför sig på bordet med sin sax.

 

 

 Minnesvärda citat: En journalfilm från militärbasen lyckas leta sig fram till högkvarteret i USA och när de trycker på play får visar bildskärmen vad som liknar ett slakthus med brinnande bråte och sprakande kablar med döda soldater utspridda i hörn och på golv. En förbipasserande forskare stannar upp och tittar in i den handhållna kameran (som förövrigt, av bildkvaliteten att döma, ser ut att vara av den modell man använde under sjuttiotalet trots att filmen utspelar sig i nutid.) I vilket fall säger forskaren meningarna:

”This is a great new beginning for all humanity … They are recreating themselves from the ground up...This is the next evolution of mankind.”

Samtidigt som forskaren säger dessa ord ser man i bakgrunden en infekterad soldat som står och juckar mot en plåtlåda, samt en annan som verkar fastnat med armen i en stolpe och bara rycker sporadiskt. Superintelligent, verkligen.

 

 

Omdöme: I och med hästköttsskandalen som uppdagades under året så har ju alla utom typ vegetarianer och kossor blivit nervösa. Och eftersom kött är det som gör en stark, stilig och sofistikerad så blev det såklart ramaskri bland konsumenterna. Köttproducenternas lösning är att företaget ska kunna spåra alla leveranser och på så sätt förhindra att sådana här varor når ut till hyllorna. Samma sak borde gälla skitfilm. En timme och trettio långa minuter stals från oss och kommer aldrig mer igen. Tid vi kunde ha lagt på allergiforskning eller kyrkobesök. Vi hade kunnat stå på ICA och tok-matat rödakorset-bössan med guldtior i nittio minuter. Men istället fick vi se statister som alla stod riktade mot kameran och överspelade något fantastiskt mycket, och en huvudrollsinnehavare som var så självgod att tv-rutan bad om en hammare. Tolka oss inte fel, vi älskar skitfilm. Men det här faller under en speciell kategori. Varningssignalerna är exempelvis:

- Apokalyptisk stråkmusik bestående uteslutande av midi-synthar

- Ironi och sarkasm i dialog

- Elitsoldater

- Sjuklig övertro till dataanimerade sekvenser

- Monster som kan besitta människors kroppar

Och Evilution strösslar med dessa fruktansvärda ingredienser som om det vore ens sista födelsedag. Faktum är att det känns som om manusförfattaren byggde hela storyn kring ordvrängeriet EVILution. ”Ah, fan va coolt! Det är nåt virus … Och så kastar vi in zombies som kan typ hoppa parkour och och och PATTAR Mycket PATTAR! Elitsoldater och PATTAR! Sen datoranimerar vi skiten! America, YEAH!”

Nä, den här filmen hamnar i soptunnan tillsammans med skinkmackan.

 

 

Visste du att: Evilution var tänkt att vara en del av en spännande och rafflande triologi. Så blev det inte.