Tre för priset av en!

Titel: Horror of the Blood Monsters

År: 1970

Land: USA

Genre: Sci-Fi

Publik: Daniel

Handling: Handling ja. Det brukar filmer ha, eller hur? Handlingen är ju det som liksom för oss genom filmens förlopp. I denna film har regissören sagt (och detta är ett direkt citat): ”Handling schmandling!” Han har sedan tagit tre separata filmer och klippt ihop dem till en riktig stinkare. Jag ska försöka räkna upp filmens tre huvudspår: Detta första är vampyrer. En läskig farbror med östeuropeisk brytning berättar för oss hur hemska vampyrer kan vara medan scener på vampyrattacker visas. Löständerna satt lagom snett på alla vampyrer. Bra start, tyckte jag. Sen så fortsatte filmen med en rymdexpedition till planeten Spectrum. Tvärt kast, tänkte jag. Väl på planeten Spectrum så blir det väldigt mycket filipiner i stenålderskläder och stora tänder. Märkligt, sade jag. Sen så åkte rymdexpeditionen hem. Javisst, ja – däremellan så hade ett par futuristisk sex hemma på Jorden. En något splittrad historia alltså.

Minnesvärda scener: De inledande vampyrattackerna var väldigt bra. I stort sett alla sker i samma väldigt mörka gränd. En ensam ung kvinna som mitt i natten förnöjt strövar genom den hotfulla gränden faller offer för en vampyr. Sen sker samma sak med en mor och hennes lille son som också var ute leendes i den mörka, skitiga gränden. Därefter sker en attack i en bil som står parkerad i gränden och sist ut är en ung man. Det sparades in några slantar på scenbyggen tack vare det. Slantar som sedan kunde spenderas på att köpa in scener från filippinska b-filmer! Och där fanns det många go'bitar. Det bjöds på krabbmän, fladdermusmän, män med ormar som växte ur deras halsar och vampyrer, allt i en lockande stenåldersmiljö och inslängt i filmen i en serie ytterst vagt sammankopplade scener.

Men...mitt ibland allt finns Doktor Rynning som reder ut begreppen. I varje scen där astronauterna står frågande inför någonting så slänger Rynning fram ett ”så här är det”. Han är doktor i Läran om Allt. Av hans uttalanden att döma så bemästrar han bland annat: Geologi, fysik, antropologi, xenobiologi, astronomi, anatomi, neurologi, psykologi samt biologi. Dessutom så har han ett mästrande sätt som av allt att döma är helt befogat. Karln kan ju allt som går att kunna. I en scen så fångar astronauterna en stenålderskvinna av ingen särskild anledning mer än att de hade ihjäl stenålderssnubbarna som försökte fånga henne först. Hon kan naturligtvis inte engelska och språkförbistringen leder till våldsamheter. Ingen fara på taket; Doktor Rynning fixar biffen. Det är bara en fråga om att koppla om stenålderskvinnans hjärna en smula. Via radion instruerar Rynning en astronaut om hur de ska gå till väga – en procedur som kräver både hjärnkirurgi och cybernetik. Lätt som en plätt! Snart bubblar stenålderskvinnan på ren engelska. Den inledande scenen då vi får träffa astronauterna för första gången visar klart och tydligt vilka stolpskott de är: Två sitter nedhasade i stolarna på rymdskeppet och röker även fast de är mitt ute i rymden. En tredje har fullt upp med att stöta på en fjärde och den femte gör inget annat än att klaga på att det är kass mat i rymden. Riktiga äss, kort sagt. Då förstår ni vilket geni Doktor Rynning är om han lyckas få dessa kretiner att utföra komplicerade experimentella kirurgiska ingrepp ute i fält enbart genom att guida dem via en walkie talkie.

Minnesvärda citat: ”Doctor, you trying to tell us there might be animal life out there?!” Frågan kommer från en av astronauterna när de ska ut ur rymdskeppet för första gången. Redan innan frågan kommer så har de med sig flera gevär. Man kan anta att de från början tänkte sig sig att skjuta prick på lite burkar där ute. Praktiskt att de redan hade med sig gevären när Rynning varnar för fara ute på planeten.

Omdöme: Horror of the Blood Monsters är en riktig soppa. En soppa gjord av en kock på LSD som tagit ingredienser på måfå, slängt dem i en kastrull vridit upp plattan till sexan för att sedan somna på soffan medan grytan gått från kokande till brinnande. Hur kan nån trott att detta skulle bli bra? Det är flera filmer som är ihopklippta och de är varierar uppenbarligen i bildkvalitet. Detta har man löst genom att kraftigt färgsätta de olika filmklippen och sedan låta Doktor Rynning förklara dessa färgskiften med strålning. Och detta satt jag helt ensam och kollade på. Om det inte vore för de stora pengarna denna blog drar in så vete fan...

Visste du att: Regissören Al Adamson lär har sagt: ”I am a better action director than anything.” Kan då tyckas märkligt att i stort sett alla actionscener i denna film är klipp från andras filmer.