Handling: I de snöiga skogarna i norra USA sitter tre tjockisar till jägare och super framför en lägereld. De har gillrat en fälla i skogen och nu är det bara att partaja fram tills attt fällan smäller till. Vilka djur som skulle dras till bete under en stor bur 25 meter bort från några skränande gubbar frågar man sig. En döv och blind björn med näsproppar skulle gå på den niten. Även en döv och blind varg med cyklop skulle också kunna råka i trubbel om den av någon sjuk slump skulle irra sig fram i snön in i fällan. Men fällan smäller till och inte helt osannolikt så fångas en liten bigfoot-unge i den. Jägarna blir överförtjusta! Här ska tjänas pengar! Vad kommer inte folk att betala för att få kika på en bigfoot. Guld och gröna skogar! Sen dyker en betydligt äldre bigfoot upp, som är en riktig party pooper, och har ihjäl alla jägarna utom en som skadas svårt. Det, mina vänner, är upptakten till ännu en stinkbomb till Bigfoot-film! Vi får se fumliga sheriffer, knasiga alkoholister, äckliga barn, en semesterort i fara samt giriga profitörer in i en härva där hjälten Garrett (nån form av skogsvaktare) får ett himla sjå att få rätsida på det hela. Till slut lyckas han med detta med hjälp av dynamit och lite gammalt gött jävlaranamma.
Minnesvärda scener: Vi börjar med bigfooten-ungen. Det är helt uppenbarligen en man i kostym. Han anstränger sig inte ens att försöka gå lite aplikt, utan pulsar hellre fram som vilken jöns som helst. Kostymen ser ut som en vit overall av den typen som lågstadiebarn brukar bära, såna som de egentligen växt ur men föräldrarna hemskt gärna vill ska hålla en vinter till. Det är inte övertygande även med våra ganska tillåtande mått mätt. Den stora bigfooten är dock rätt ball även om han låter som en sur knarkare när han anfaller. I en scen slänger han omkring med ett par unga skidåkare mycket övertygande. Den äckliga ungen (Garretts son) blir lite tjenis med den unga bigfooten i ett par äckliga scener med många huvuden på sned. Som tur är så brakar den stora bigfooten in i bilden och försöker vrida huvdet av den äcklige ungen som tyvärr hinner undan. Sen har vi sheriffen som av någon förmodligen helt bäng anledning ska i tid och otid låta som Humphrey Bogart. Varför? Är det kul? Nej. Är det i sammanhanget vettigt? Nej. Hade det varit bättre om man varit lite full? Nej. Hade det varit en god idé att skippa Bogart-grejen? Vad tror du, saftskalle?
Något måste också sägas om den vandrande hjärtattacken Olsen. Olsen är girigbuken som vill tjäna grova stålar på bigfoots. I samtliga scener han är med i så är han osunt röd i ansiktet samt använder stora bokstäver och många utropstecken. Han är arg hela tiden och tar så han nästan spricker vad han än gör vilket blir rätt underhållande i längden.
Minnesvärda citat:
Intromusiken till denna film innehåller den fantastiska textraden: ”You only find freedom the day that you die.”
Omdöme: Som du förstår så dras vi på denna blogg till bigfoots. Bigfoots är ett fräsigt koncept: Mördarapa med stora fötter och smak för människor. Tyvärr så är det svårare med filmer om bigfoots. Generellt sett så är de dåliga, så också denna. Det finns dock ljusglimtar som Shriek of the Mutilated samt den genialiska Legend of Boggy Creek. Och vi håller hoppet uppe om att åter igen få se en schysst bigfoot-rulle. Det enda som var bra med denna film var sjuttiotals-soundtracket som satt som ett spett.
Visste du att: Filmen är inspelad i staden Gleason i Wisconsin, USA. Där finns en golfrestaurant som serverar ”The best piece of chicken you'll ever have unless you're a rooster!” Sexigt.
2 kommentarer:
Hej Bloggen
Nu är det dags för lite genuint anonymt näthat, följande lilla hat är inte mitt, jag fick det på SMS från XhXXstXXn XaXsXon
"Jag blir så jävla trött på alla andra världskrigsfilmer där de alltid ska framställa Tyskland som The bad guys"
XeX XanXXoN
Varsågod, ett äkta anonymt näthat!
Vi tackar ödmjukast för ditt näthat.
//Redaktionen
Skicka en kommentar