Hello fina och fantastiska filmfantaster!
Vi har huggit våra tänder i svensk varulvsfilm, eller rättare sagt tre varulvskortfilmer på amerikanska, ofta inspelade i Sverige, men som låtsas utspela sig i bland annat Vietnam och Frankrike. Samlingsnamnet är: The Werewolf Cult Chronicles och består av filmerna Chimera, Vietnam 1969 och Monsters of the purple twilight. Alla tre filmer är skrivna av samma snubbe men med olika regissörer. Det bästa sättet att göra dessa pangrykare rättvisa är att skriva en kort recension per film, så då gör vi det!
Titel: Chimera
Handling: Året är 2019.En knubbig forskare med nördglasögon jobbar på en hemlig militärbas vid polcirkeln. Men han är inte ensam. I de annars mörka och ödsliga korridorerna springer nu en varulv omkring. Det dröjer inte länge innan den får vädring på grillchipsen och jolt-colan inne i forskarlabbet. Besten lyckas ta sig in, men forskaren hinner få iväg en nödsignal och några elitsoldater försöker desperat hinna till undsättning. Men kommer de hinna rädda tjockisen i tid?
Minnesvärda scener: En av soldaterna blir tilldelad nattvaktstjänstgöring. Han passar på att äta en tortilla och dricka lite kaffe ute i kylan. Plötsligt ekar ett monstervrål ur skogen, precis i närheten. Vad gör en elitsoldat i denna situation? Rapporterar han till sina kamrater om eventuell fara? Tar han reda på vad som kan dölja sig i buskagen? Höjer han ens geväret i försvar? Nej, istället säger han ”Calm down ...” för sig själv och tar en tugga av plastmuggen och tittar bort. (Han dör senare i filmen)
Det är också skoj att se när varulven försöker riva sig in i diverse stängda rum. Varulven har nämligen lika luddig päls som ett får och klorna är lika mjuka som dammråttor. Dörr-demoleringen blir mer till en försiktig smekning, eller på sin höjd en avslappnade massage.
Minnesvärda citat: Soldaterna, som är märkbart tafatta för att fungera som en insatsstyrka, har nu gömt sig i ett rum. De blockerar dörren med bland annat något som liknar en hänggarderob med enstaka pappersark dinglande ner. Varulven börjar smeka eller massera dörren och soldaterna försöker desperat hitta en annan väg ut. På den motsatta väggen sitter ett tunt, tunt pappersark som hänger framför ett fönster. En av soldaterna inser då att : ”The window is blocked.”
Omdöme: Vi bevittnade världens klantigaste räddningsaktion och det är alltid underhållande. Problemet med denna film är dock … många. Ska man göra en monsterfilm så kan det vara en god idé att inte göra monstret så luddigt att man bara vill borra in sitt huvud i magen på det. Atmosfären mellan soldaterna var som om de precis hade haft sex med varandra och det blev konstig stämning. Är de fortfarande bara vänner eller har det liksom blivit nåt mer? Det är även uppenbart att monsterbekämparskolan har glömt att lära ut soldaterna den grundläggande regeln att försöka undvika att gå ensam in i ett mörkt rum och lämna förstärkningen i korridoren. Man dör lätt då.
Handling: I krigets Vietnam har tre amerikanska soldater har fått i uppdrag att mörda en kvinnlig vietnamesisk CIA infiltratör. Bara det kan tyckas vara svårt nog. Det blir inte lättare när soldaterna uppdagar att hon också är en varulv. Tvärtom, de får det mycket hett om öronen och deras tillvaro blir en kamp mot klockan, vassa tänder och fasansfullt kackiga animationer.
Minnesvärda scener: Det blir lovande redan i första klippet då vi ser en dataanimerad helikopter som flyger förbi kameran. Animationen är så dålig att helikoptern förfaller att ha konstanta motorhaverier när den hackar fram i filmruta efter filmruta.
Ganska snart i filmen går det upp för oss en av killarna är härdad veteran och för två år sen deltog han i ett ”Deep undercover classified mission.” Tydligen infiltrerade han de kinesiska styrkorna i området och fiskade info. Vi på redaktionen utger oss inte att på något sätt vara experter inom spionage och underrättelseinhämtning, men ska man skicka en person att nästla sig in bland kineser kan det vara en bra start använda någon med åtminstone avlägset asiatiskt utseende. Att skicka en amerikan med M16-gevär, svenska militärbyxor från 90-talet och fjun-mustasch kanske inte blir fullt så övertygande.
Omdöme: De amerikanska soldaterna är fantastiska. De ser ut att ha klivit ur en epa-traktor och rakt in i en Vietnamesisk barrskog. Alla är uppenbart dubbade och det gör det hela ännu bättre. Här finns den coola texaskillen, den osäkra rookien och den benhårda veteran. Dataanimationerna är fantastiskt usla, och de pressar in varenda klyscha de kan få tag i, plus en varulv, under de dryga tjugo minuterna. Det är filmisk bergochdalbana med hissnande skottlossningar, djupsinniga dialoger och tårfyllda avsked.
Titel: Monsters of the Purple Twilight
Handling: Året är 1917 och Europa är i brinnande krig. På västfronten befinner sig britterna, fransmännen och belgarna i en blodig kraftmätning mot de tyska trupperna. Kriget är obarmhärtigt och miljontals liv går till spillo, och ofta var vinningen efter en offensiv bara några hundra meter terräng fylld av blod, taggtråd och lik. Flygplan sätts in för första gången in i stor skala. Ofta fick soldaterna i de smutsiga skyttegravarna möjligheten att blicka upp mot himlen och bevittna tyska flygare stångas med de brittiska om herraväldet i luften. Denna film skildrar just ett sådant par brittiska piloter som hamnar i eldstrid med en tysk. Och en varulv.
Minnesvärda scener: Den här filmen har så mycket bra scener så man blir helt snurrig i kokosnöten av lycka. Exempelvis så finns det en skjutduell i luften under början av filmen mellan de brittiska piloterna och tysken. Man har löst det genom att filma några konstiga papp-plan med en handkamera. Sen har man valt vända om färgerna så att det ser ut som om eldstriden utspelar sig i en röntgenplåt. Man växlar dessa klipp med två förvirrade skådisar som bär North West Active - jackor och tajta jeans, och upprepar samma ord om och om igen, på svengelska.
Tysken är inte sämre. Faktum är att de kan ha filmat den bästa tysken i världshistorien: Han bär gröna gummistövlar och lila mysbyxor. Jackan har han lånat från sin tjocka pappa, så den hänger som ett tält kring hans små axlar. Flygar-hjälmen får honom att se ut som en ur sandfolket i Star Wars och så avrundar han sin utsmyckning med en söndertvättad rånarluva som hänger för ögonen. Och när världens minst dramatiska skjutduell utbryer mellan honom och britten så använder de sig av flintlåspistoler från tidigt 1800-tal. Och, nej...det är inga snygga replikor utan leksakspistoler för barn.
Minnesvärda citat: Det dyker såklart upp en varulv mitt i detta och det blir en slutstrid. Britten skjuter och skjuter men kulorna biter inte på de tufsiga monstret. Britten säger då: ”I try this silvery one.” Men han skjuter inte varulven med silverkulan. Nä, istället skjuter han på en närliggande handgranat som exploderar. I närheten. Men det fungerade superbra också!
Omdöme:. Sluttexten rullade och vi satt tysta av beundran. Vad var det vi precis hade sett? Vi vet då inte. Men du skulle kunna visa den här filmen på vilken vernissage som helst i världen och varenda alternativ hipster-tönt skulle sätta sin fräsiga dryck i halsen av förfäran. Det är totalt kaos och regissören använder sig av specialeffekter som är så dumma att de aldrig uppfunnits. Detta är konst i sin renaste form. Detta är fantastiskt.
Visste du att: Framtiden för The Werewolf Chronicles är ljus! De planerar bland annat att färdigställa tre filmer till, men p.g.a. ”kluriga diskussioner” så har det lagts på is för tillfället. Men under tiden kan DU avnjuta de tre filmerna som vi recenserat helt gratis på deras hemsida: http://www.werewolfcult.com/movies.html
2 kommentarer:
hahah fantastisk läsning !
We aim to please.
//Filmiveckan
Skicka en kommentar