Visar inlägg med etikett robotar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett robotar. Visa alla inlägg

tisdag 8 mars 2011

Androiden är inte människans perfekta avbild


Titel: Android
År: 1982
Land: USA
Genre: Sci Fi
Publik: Daniel, Andreas, bitvis Malin


Handling: Max är en android som lever med Professor Daniel på en rymdstation. Det är Professor Daniel som har designat Max och han tyckte att hartänder på Max var en bra idé. Denna framtidens varelse går även som en 80-årig gubbe som skitit ner sig. Max spenderar dagarna med att växla mellan sitt tv-spel och titta på cyberporr á la 80-tals-grafik. Men på ett transport-skepp, inte långt ifrån därifrån, övermannar två manliga- och en kvinnlig fånge sina väktare. De kapar skeppet och sätter kurs mot rymdstationen. Fångarnas plan är att få sitt skepp reparerat för att sedan ta sin tillflykt mot jorden. Skeppet dockar med rymdstationen, luckan öppnas och de träffar Max. Och nu blir det lite konstigt: Max och den kvinnliga fången Maggie blir kära, direkt. Men Maggie har ett förhållande med den andra medfången, Mendes, samtidigt som hon flirtar lite med den tredje medfången, Keller. När Maggie sedan introduceras till professor Daniel så börjar han förföra henne b.l.a genom att erbjuda henne sexuell cyberstimulans. Det Maggie inte vet är att genom att gå med professorns erbjudande om cyberstimulans, kommer hon aktivera ytterligare en android, Cassandra, som även hon kommer att visa tuttarna. Allt detta gör såklart både Mendes och Max svartsjuka. Så Mendes dödar Maggie och Keller. Max i sin tur tar av sig sin peruk och dödar Mendes. Sedan hjälper Cassandra Max att döda professor Daniel. Mer berättar vi inte …




Minnesvärda scener: Professor Daniel försöker i en scen charma trosorna av Maggie genom en framtidsmåltid bestående av riskakor och vatten. Mycket laddat. En annan mycket stark scen är när Max blir omprogrammerad så att han inte längre kan känna känslor. Där får aktören, Don Keith Oppner, verkligen möjligheten att visa sin bredd inom skådespelarnas nobla konst.


Omdöme: Är du intresserad av rymdskepp som vårdslöst svischar mellan planeter, eller enorma rymdmonster med laserkanoner och dåligt ölsinne så är detta inte filmen för dig. Men det betyder inte att du istället kommer se en grå, intellektuell film. Den hamnar någonstans långt ifrån bägge dessa extremer.





söndag 6 mars 2011

Copperhead och den perverse Sherlock Holmes vs. Dr Satan och Achmed Ahmadinejad

Titel: The Deathless Devil
År: 1973
Land: Turkiet
Genre: Superhjälte-action
Publik: Daniel, Andreas
¨


Handling: Professor Dogan har uppfunnit en lampa som kan fjärrstyra saker som exempelvis ett flygplan. Den uppfinningen vill Dr Satan komma över på för att kunna styra sin armé av robotar. Hitintills har Dr Satan bara kunnat styra en robot som befunnit sig i samma rum som robotkontrollpanelen. Detta begränsar helt klart alla planer att a över världen. Professor Dogans kollega blir kastknivsmördad av Dr Satans lönnmördare. Som tur är hinner Dogans kollega spela in ett meddelande till sin son. Sonens namn är Tekin, en vanlig kille. Tekin får höra att hans far en gång var superhjälten Copperhead. Han bestämmer sig för att axla sin faders huva och bli Copperhead i ett försök att stoppa Dr Satan. Till sin hjälp har Copperhead den tokige Bitik som, utklädd till Sherlock Holmes, ränner omkring och gör tokiga miner och sextrakasserar kvinnor. Situationen ställs på sin spets när professor Dogan kidnappas av Dr Satan.




Minnesvärda scener: Så fort Dr Satan är med så blir det bra. Han är en glad prick vars smittsamma skratt gör det svårt att inte älska honom. Copperhead är som tur immun mot Dr Satans älskvärdhet. Det finns många rafflande actionscener där Copperhead allt som oftast utför hoppattacker mot sina motståndare. En annan bra scen är introduktionen av den fjärrstyrda roboten då den går till anfall för första gången, det går minst sagt långsamt för den att nå sitt mål. En världsinvasion med dessa robotar kommer ta generationer att genomföra.






Omdöme: Det finns inte en död sekund i denna film. Slagsmål, biljakter och Dr Satans härliga skratt avlöser varandra i tät följd. Filmen är som en tågvagn full med nitroglycerin som slitit sig loss från loket och rusar nerför en bergsida mot en liten stad full med arga cowboys och elaka riddare som slåss mot varandra. Dock satt Daniel under hela filmen och önskade livet ut Bitik.