Handling: Max är en android som lever med Professor Daniel på en rymdstation. Det är Professor Daniel som har designat Max och han tyckte att hartänder på Max var en bra idé. Denna framtidens varelse går även som en 80-årig gubbe som skitit ner sig. Max spenderar dagarna med att växla mellan sitt tv-spel och titta på cyberporr á la 80-tals-grafik. Men på ett transport-skepp, inte långt ifrån därifrån, övermannar två manliga- och en kvinnlig fånge sina väktare. De kapar skeppet och sätter kurs mot rymdstationen. Fångarnas plan är att få sitt skepp reparerat för att sedan ta sin tillflykt mot jorden. Skeppet dockar med rymdstationen, luckan öppnas och de träffar Max. Och nu blir det lite konstigt: Max och den kvinnliga fången Maggie blir kära, direkt. Men Maggie har ett förhållande med den andra medfången, Mendes, samtidigt som hon flirtar lite med den tredje medfången, Keller. När Maggie sedan introduceras till professor Daniel så börjar han förföra henne b.l.a genom att erbjuda henne sexuell cyberstimulans. Det Maggie inte vet är att genom att gå med professorns erbjudande om cyberstimulans, kommer hon aktivera ytterligare en android, Cassandra, som även hon kommer att visa tuttarna. Allt detta gör såklart både Mendes och Max svartsjuka. Så Mendes dödar Maggie och Keller. Max i sin tur tar av sig sin peruk och dödar Mendes. Sedan hjälper Cassandra Max att döda professor Daniel. Mer berättar vi inte …
Omdöme: Är du intresserad av rymdskepp som vårdslöst svischar mellan planeter, eller enorma rymdmonster med laserkanoner och dåligt ölsinne så är detta inte filmen för dig. Men det betyder inte att du istället kommer se en grå, intellektuell film. Den hamnar någonstans långt ifrån bägge dessa extremer.
