Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg

lördag 30 juli 2011

Valhänt Valhall





Titel:
Almighty Thor

År:
2011

Land:
USA

Genre:
Superhjälte-action

Publik:
Daniel, Andreas, Christian



Handling: Film i Veckan tar på sig spenderarbyxorna och ser storfilm på bio! En liten biograf som luktade bränd matolja och öl visade Marvels kioskvältare Almighty Thor. Vi började en bit in i filmen inse att Marvel tagit sig friheter med den nordiska mytologin. Först en redogörelse för karaktärerna: Odin är en stelbent bodybuildare med perfekt djupseende. Den sköne Baldir (vackrast av gudar!) är i denna film en tjurnackad tillika stroke-drabbad skinhead. Loki (som är helvetets härskare) ser ut som en trött heroinist beväpnad med en trollstav som är en kombination av hundben och glödlampa. Thor är en retarderad strandraggare med saxbett. Valhall ser ut som ett slott i Barbies filmsvit Fairytopia. Vad är det som händer i filmen då? Jo, Loki får nog av att hänga i helvetet och sticker upp till Valhall för att få tag i The Hammer of Invincibility, vilket man ju förstår. Vem vill inte ha en sån hammare? Jag har till exempel väldigt luriga väggar i min lägenhet; porös puts som täcker hårt tegel. Helt omöjligt att hänga upp en tavla med sådana väggar. Med The Hammer of Invincibility hade det förmodligen varit en baggis. Hur som helst så går Loki sakta mot Valhall. Att gå sakta är för övrigt Lokis favoritsätt att transportera sig på. Han når fram till Valhall och bussar sina gigantiska helveteshundar på folket som bor där. Under tiden går han omkring och skriker "Odin!". Odin hörsammar detta och stapplar stelbent ner för en bergsida tillsammans med Baldir och El Retardo (Thor) för att ge Loki en match. Väl framme så knockas El Retardo och Baldir dödas. Loki och Odin går några ronder men Loki vinner. Pass på! Odin tänker snabbt och drar fram The Hammer of Invincibility ur arslet, skriker: "Back where you came!" och kastar hammaren in i en portal. Redan där borde Loki kunnat listat ut att hammaren skickades till det som kallas The Tree of Life eftersom det var därifrån den kom men han kanske lyssnade lite på sin Ipod just då. Sen dyker El Retardo upp och får höra av sin döende far att han måste hitta hammaren. Resten av filmen går ut på att Loki går omkring och skriker och att El Retardo tar dåliga beslut. Det dyker också upp en latina valkyria som lär El Retardo att slåss genom att slå honom med en stor käpp.

Minnesvärda scener: El Retardo och hans latina valkyria knallar omkring på en gata. I bakgrunden rör sig en statist med en barnvangn. Helt plötsligt svänger statisten mot en vägg och blir ståendes med barnvagnen mot väggen. Man undrar vad som hände där. När Odin ligger för döden, fast fortfarande levande, lovar El Retardo att hämnas sin fars död. Hoppet är det sista som lämnar människan men det första som lämnar guden. I en annan scen så utmanar El Retardo nornorna. Nornorna ser allt som händer som ödet medans El Retardo säger att var man är sin egen lyckas smed. Kunde ha varit en laddad scen om det inte vore för att nornorna såg ut och betedde sig som om det vore Glada Hudiks Amatörteater som experimenterar med jazztobak. Egen lyckas smed förresten: Mot slutet av filmen så slängs El Retardo ner i helvetet efter ännu ett felbeslut. Där får han ett ryck och börjar med sina bara händer smida en hammare av lava. Ser precis lika dumt ut som det låter. Priset tar ändå det bombastiska slutet. Loki släpper loss Ragnarök och för de som inte förstår vad som händer så skriker Loki om och om igen: "Ragnarock!". Loki, tillsammans med sina monster, förstör hus efter hus i den amerikanska storstad de nu befinner sig i. Med den hastigheten så skulle Ragnarök ta cirka en miljard år att slutföra.

Minnesvärda citat:

Kan vara så att vi hörde fel men:

Thor: "I swear it by the butt of my father!"

Följande är vi dock helt säkra på. Odins ande har svårt med vilken ordning man bör göra saker:

Odin: "Use the hammer. Find it. Take this hammer, son."

Ett citat från Christian:

"Thor har schyssta triceps."

Omdöme: En värld där gudarna bär snowjoggers och knappt kan formulera meningar är ingen bra värld. En film som behandlar just detta ämne är ingen bra film. Marvel, vad tänkte ni? Er Thor går bara omkring och surar samt stannar upp i jaktsituationer när det är som minst lämpligt. Loki går på heroin och i sitt drogrus förlitar han sig blint på att hans helveteshundar ska lösa situationerna. Gång på gång säger han åt dem att göra saker utan att det sker. Sen verkar det som att den som lagt på musiken inte vet vad som menas med måtta. Det är Wagner/Williams/Zimmer hela tiden. Fullt jävla ös även om det handlar om en scen där ingenting händer. Pampiga körer när en korsning filmas i två sekunder. Dessutom kryllar filmen av ologik. Det är inte praktiskt att förvara en meterlång hammare i rektum. Det är inte svårt att fly från någon som enbart spatserar fram. Pengarna tillbaka, Marvel!

Visste du att: Det kommer en framtida Marvel film där Thor slår sig ihop med Captain America, Iron Man, Hulken med flera. Vi hade hellre sett att han slår sig ihop Pumaman, Ace Hunter, Copperhead, Barbarbröderna och Harry Dickson. Fy fasiken vilken rulle det hade kunnat bli!

söndag 15 maj 2011

Steroider i stereo

Titel: Double Trouble

År:
1992


Land:
USA


Genre: Action-komedi

Publik: Andreas, Daniel, Christian

Handling: Vad kan en flink liten juveltjuv som består av 120 kg steroidkött ha gemensamt med en tuff snut som också består av 120 kg steroidkött? De är tvillingar! Det är bäddat för trubbel: Dubbel trubbel! När juveltjuvstvillingen gör en listig stöt mot en diamantförråd så råkar han sno en makapär som några skurkar vill ha. När polistvillingens assistent/kärleksintresse skjut till döds av ovan nämnda skurkar så brakar helvetet löst. Eller ja, helvet och helvete, det blir en ganska tam action-komedi i alla fall. Tvillingarna tvingas samarbeta; och snacka om omaka par: Den ena skämtar och tokar sig medan den andra är ytterst allvarlig hela tiden trots att han envisas med att bära en tröja så kort att han måsta haft den sen han var tolv år gammal. Den ena gillar konst och fine dining, den andra äter munkar och bor i ett kyffe. Kommer dessa två motpoler kunna stoppa skurkarna innan dom genomför sin hemska kupp? Jo. Det gick bra.

Minnesvärda scener: Det finns många scener som blir fantastiska bara för att de två köttbergen är så extremt malplacerade. När polistvillingen rör sig bland andra poliser på stationen så blir det helt absurt. Här har vi ett gäng poliser, några kanske lite smårunda, nån kort och nån på tok för smal - helt vanliga människor. Och så steroidmonstret i för kort tröja och gigantisk hockeyfrilla. De hade lika gärna kunnat placera en dront eller Darth Vader i samma roll och det hade sett lika normalt ut. Samma problem uppstår när juveltjuven ska smidigt sno åt sig diamanter: Han är vig som ett kylskåp ifört svarta tajta kläder och samma gigantiska hockeyfrilla. Det är bra grejer, helt enkelt. Det är också kul när tvillingarna ska springa. De kan inte. Deras söndertränade kroppar i kombination med tajta byxor gör att de ser ut som tolvåriga småtjejer som fått höfterna stelopererade. Som genom ett under har regissören dessutom beslutat att det ska jävlar i mig springas mycket i denna rulle, mycket till vår förtjusning. Men en sen som trumfar alla är när polistvillingen tränar i sin sunkiga lägenhet. Han låter som han föder ett par egna tvillingar samtidigt som tjejen som bor i lägenheten bredvid lyssnar trånande till stönen och stånket. Mycket erotiskt.

Minnesvärda citat:

David (polistvillingen): "Steroids? I don't touch that shit!"

Omdöme: Lita på barbartvillingarna att leverera underhållning! Detta är amerikansk action-komedi när den är som bäst: Hockeyfrillor, omotiverade styrkeprov, poliser som älskar munkar, skurkboss som talar brittiska, arg polischef, hejdukar med hästsvans och massor av pistolskott som aldrig träffar nåt. Storyn är egentligen helt ointressant eftersom filmer egentligen bara försöker klämma ur så många tokigheter kring tvillingarna som det bara går. Och det är förvånansvärt många tokigheter det.

Visste du att: Tvillingarna Peter och David Paul har släppt minst ett hiphop-album tillsammans.


söndag 1 maj 2011

En jättebamsing till björn

Titel: Grizzly

År: 1976

Land: USA

Genre: Monsterfilm

Publik: Martin, Daniel

Handling: I en nationalpark i USA så knallar glada ungdomar omkring och låter håret flaxa i vinden. Bara det är en provokation. Må det vara en yxmördare, en sasquatch eller ett gäng zombies: Det finns inget mer provocerande än frisinnade ungdomar som njuter av livet. Speciellt långhåriga ungdomar. I detta fall så är det en gammal jättestor grizzly som tar på sig ansvaret att lära ungdomarna att livet minsann inte bara består av leenden och kamratskap. Granskogen fylls snart av blodiga kroppar vilket den inkompetente skogsvaktaren Michael Kelly snart måste ta itu med. Men borgmästaren (eller vad han nu är) vill inte jaga bort turisterna enbart på grund av en mördarbjörn – de glada ungdomarna bidrar ju till att fylla nationalparkens … kassa? Vi är inte helt på det klara med exakt vad ungdomarna spenderar så mycket pengar på att det är värt att offra ett tjugotal för. Kanske är det glassförsäljningen som är kassakon. Eller hårvårdsprodukter. Hur som helst så slår skogsvaktare Kelly sina påsar ihop med en helikopterpilot och en forskare för att ta kål på björnen – utan borgmästarens samtycke! Det är upplagt för raffel! Men ett bra upplägg är tyvärr ingen garanti för raffel; en läxa vi här på Film i Veckan lärt oss både en och fjorton gånger.

Minnesvärda scener: Första gången björnen får chansen att knipa två unga campingtjejer är intressant. Vi har en två ton tung mördarbjörn som lyckas smyga sig på en tjej i en glänta. Kanske bar björnen just vid detta tillfälle mjuka mockasiner. Scenen där Kelly tidigt ger upp och börjar supa visar hur labil skogsvaktaren är också intressant. Kombinera detta med hur han misstar en liten man iklädd en allt annat än heltäckande hjorthud för en grizzly på två ton så förstår du hur kass denna så kallade skogsvaktare är. Å andra sida, hela skogsvaktarkåren i just denna nationalpark verkar komma från bottenskrapet i skogsvaktarskolan. En kvinnlig skogsvaktare blir ombedd att vänta nära ett vattenfall medan hennes kollega ska kika på någonting längre bort. Vad göra, vad göra? Ta sig ett dopp så klart! Hon klär av sig och ger sig ut i det höstfriska vattnet och sparar därmed björnen besväret att behöva peta bort tyg mellan tänderna efter avsIutad måltid. I en annan scen leker en lite pojke med en vit kanin. Men han glömde stänga grinden till det midjehöga staketet och släppte på så vis in den fem meter plus långa grizzlybjörnen! Han är väldigt bekväm av sig, den där grizzlybjörnen.

Minnesvärda citat:

Helikopterpiloten Don Stober: ”This like Vietnam all over”! (angående att jaga en jättebjörn)

Omdöme: Ännu en slamkrypare. Vi hade stora förväntningar på att se en monstruös björn slakta folk till höger och vänster; men icke. Scenerna där björnen går loss på folk är filmade ur björnens perspektiv med ett par ramar som viftas framför kameran. När man sen mot slutet får se björnen så är det en normalstor grizzly som är menad att vara jättestor men helt uppenbart inte är ett monster på fem och en halv meters höjd. Det hjälper inte heller att skådisen Christopher George som spelar Michael Kelly ser ut som en psykopat hela filmen men spelar välvillig skogsvakt. Hans lilla flirt med naturfotografen Allison ser på grund av hans ”kärleksfulla” blickar ut att kunna sluta med att han styckar henne. Kanske hade det blivit en höjdarfilm om han gjorde detta.

Visste du att: Regissören William Girder dog i en helikopterolycka? Han blir därmed den andra regissören här på Film i Veckan som dött pga en helikopter. Regissören till Shriek of the Mutilated, Michael Findlay, blev söndersliten av ett rotorblad bara ett år innan Girder körde in i några kraftledningar på Filipinerna.


fredag 8 april 2011

Superhjälte eller enormt blåbär?


Titel: Captain America II: Death to Soon
År: 1979
Land: USA
Genre: Superhjälte-Action
Publik: Daniel, Andreas


Handling: Filmen börjar i ett lugnt tempo, i en somrig stad som skulle kunna vara placerad var som helst i världen. Några tröjlösa kids glider förbi på rullskridskor, på axlarna har de bergssprängare med fräsig discomusik. Några andra tröjlösa kids kastar frisbee, några tredje tröjlösa kids tricksar på sina bmx-cyklar. Men det är den fjärde gruppen med kids - de med jeansvästar, solglasögon, skägg och röda bandanas som ställer till det. De stjäl handväskor från fattiga pensionärer, och skrattar samtidigt. Detta kan inte få fortgå … eller?

Inte!

Bakdörrarna på den parkerade bussen flyger plötsligt upp! Det väller ut rök och strax därefter flyger det ut en trimmad motorcykel. På den sitter en blå, röd och vit man med oproportionerligt massiv hjälm - Captain America! Han gör processen kort med de oborstade skurkarna och återlämnar handväskorna. Nu är världsharmonin återställd … eller?

Inte!

Frilansande revolutionära terrorister, med General Miguel i spetsen, kidnappar en professor och tvingar denne att genetisk framodla ett föråldringspreparat. De sprejar hela Portland med det och utpressar dem – pengar och motgift eller en snabb ålderstigen död. Detta kommer aldrig att gå vägen … eller?

Inte!

Captain America lägger mycket bryskt ett krokben för Miguels planer. Under resans gång hinner dessutom den gode samt sexuellt liberale kaptenen hunnit smeka upp en sjuttioårig kvinna samt försöka lura en tioåring att följa med ut på ridtur i skogen.






Minnesvärda scener: Varje gång Captain America kastade sin plastsköld var rätt skoj eftersom han alltid såg så förvånad ut. Det var även kul att se Captain Amercia när hans sköld roterade tillbaka till honom, likt en bumerang, och landade framför hans fötter, eftersom han då alltid såg besviken ut. Noterbart är också att hastigheten som skölden flyger med kan lätt matchas av en sköldpadda.






Omdöme: Av alla sugiga filmer vi hittills sett sög denna mest. Den sög så mycket purjo att inte någon av oss reagerade nämnvärt över att ljudet försvann vid filmens upplösning. Alla skådespelare var ointresserade och oengagerade (med undantag för Christopher Lee som spelade Miguel. Kanske kände Christopher att han var tvungen att leva upp till den spansktalande biopublikens förväntningar.)









Minnesvärda citat:

Captain America: ”I want your number when you get out of jail pal! The old people of this town are my friends! And if I hear they are having problems again, I'm coming after you! You got that?!”


Man på gatan: ”I've never seen sky writing dissolve that fast before!” (angående giftgasen som sprejas ut över staden Portland i form av orden ”Smile” över himlen.





Visste du att: Föregångaren till denna film, Captain America (1979), aldrig kommer att recenseras på denna blogg?