Titel: Bigfoot
Handling: En elitsoldat återvänder till sin hemstad efter att ha fått utstå att bli anklagad inför krigsrätten. Han är naturligtvis oskyldig men så lätt går det inte att tvätta bort stämpeln av att vara en kille som slåss med generalers söner. Ett tungt stigma. Han är dessutom ensam förälder till en dotter på typ 10 år. Ännu ett stigma. Dessutom blir han retad av en tjockis på en bar. Stigma! Trauma! Som tur är så slår elitsoldatens kompis sheriffen ner tjockisen. Sheriffen har ett ganska löst förhållande till regelboken kan man säga. Men allt detta är petitesser i jämförelse med de djurkadaver som dyker upp kring den lilla staden. Kan det vara en björn som attackerat djuren? När människor till slut blir angripna så anar elitsoldaten oråd. Javisst ja, han råkade se en bigfoot tidigare i filmen. Därav hans oråd. Filmen följer sedan mönstret för bigfoot horror: Mer lik upptäcks, ett gäng fyllskallar med pumphagel ger sig ut i skogen med sina pickuper och slutligen möts hjälten och monstret i en giganternas kamp. Vem som vinner? Se filmen.
Minnesvärda scener: En gammal man är ute i skogen på sin dagliga skogspromenad. Han är en sann naturälskare och detta illustreras med att han likt ett dårhushjon ramlar omkring i skogen med kamera, skrattar och tjoar alltmedan han fotar flora och fauna. Sen rycker en bigfoot av honom armen. Bigfoot sticker även ut sin egen arm ur en buske och rycker tag i en basebollspelande snorunge som flyger in i buskaget. Publiken i denna match består kanske av hundra personer. Av alla dessa var det bara elitsoldaten som såg den gigantiska håriga armen. Det bör noteras att bollen var exakt där snorungen blev inryckt i skogen. Slutscenen där bigfooten slåss mot elitsoldaten är värd att nämnas. Den inleds med att elitsoldaten plockar fram fyrverkerier som han skjuter mot bigfooten. Dessa fjuttbloss skulle man lätt kunna bränna sig på. Lätt! Men bigfooten ba' tar'råm! Ba' heeelt oberörd!
Minnesvärda citat:
(I en scen där rättsläkaren undersöker ett blodigt lik i skogen medan han inmundigar en macka)
Polis: "How can you eat? That's disgusting!"
Rättsläkaren: "What?"
Polis: "Rye bread? Gross!"
(Hehe...jävla skön kommentar)
Omdöme: Vi har en förkärlek för bigfoot på denna blogg. Denna film gjorde oss inte besvikna: Kassa skådisar, dialog som saknar sans och reson, gammal man som säger att det är en bigfoot men som alla kallar för knäppgök, psykologiska krumsprång samt tjockisar i camouflage som beslutar sig för att dela på sig när de jagar bigfoot. Denna film har allt! Bigfooten ser dessutom rätt läskig ut om än mer som en Uruk-Hai än en bigfoot.
Visste du att: I varje elitsoldats vapengömma ligger fyverkerier sida vid sida med pumphagel och automatpistoler.
Handling: Stenrik tjallare måste skyddas pga. att han är just en tjallare. Istället för ta hjälp av F.B.I så vänder sig ovannämnda tjallare till två misslyckade italienska köttbomber till servitörer. En vågad satsning kan tyckas, men det är inte så dumt som det låter. Servitörerna är nämligen tvillingar, och det är tjallarens barn med, och däri finner man logiken. Hur går det då? Nja, det börjar lite trevande. Småtvillingarna kommer inte riktigt överrens med stortvillingarna eftersom stortvillingarna antingen är utvecklingsstörda eller helt råkat glömma att tillsätta anabola i hjärnmusklerna. Allt detta medan den brittiske betjänten planerar att sälja ut tvillingarna till maffian. Allt som tiden går så finner tvillingparen varandra bara för att senare i filmen slitas ifrån varandra av vad vid tror ska föreställa ninjor som smugit sig in i tjallarens överdådiga hem.
Minnesvärda scener: Här finns det mycket att ta av. Vi har tidigare recenserat två filmer av dessa storväxta buspojkar och de aldrig gjort oss besvikna, inte heller denna gång. Vi kan börja med inledningen: I en restaurang som är inredd som en kompost stiftar vi för första gången bekantskap med hjältarna. De är värdelösa servitörer som hunsas av en tjock och smutsig kock. De pratar ibland amerikansk/italiensk klichéengelska när de känner för det och snubblar runt framför kameran med fåniga leenden. Ännu en gång har tvillingarna hittat en regissör som gett dem alla fria tyglar i världen. De improviserar sig igenom hela scenen och tallrikar flyger, gäster får spaghetti i håret, porslin krossas och den tjocka sluskkocken kastar de i väggen. Efter detta tokroliga scenario sticker tvillingarna till gymmet. Där gör de narr av en muskelknutte som visar exakt samma tecken på anabola som de själva gör.
En annan i raden av fantastiska scener är då tvillingparen blir vänner. Detta blir tydligt på basketplanen när de leker runt och förevigas av en skakig handkamera. Tjejen som filmar dem börjar av någon anledning filma upp på balkongen där den brittiske betjänten står och ler ondskefullt och gnider sina händer. Denna balkongfilmning varar i ungefär en halv minut, precis så länge som behövs för att man ska förstå att allt kanske inte står rätt till med betjänten och att han kanske inte alls är god.
Vi bör också nämna tvillingarnas garderob som består av barocka hiphop-kreationer som kombineras med 80-tals muskelknuttelinnen.
Minnesvärda citat:
David:”Here’s-a your’-a spaghetti-a!”
Visste du att: Den hetlevrade Nitro från American Gladiators spelar skurk i denna film.
Handling: För länge sedan, i det gamla England fanns det druider som utförde märkliga blodsritualer och annat mumbo jumbo. Som tur är var ju det för länge sedan. Dessa hemska druider kan väl knappast ha överlevt ända fram till 1972? Mina damer och herrar, det har dom.
Minnesvärda scener: Egon, den stelbente underhuggaren, är en fröjd för alla sinnen. Han dyker ofta upp i närbilder med galna uppspärrade ögon innan han dräper ett nytt offer med sin märkliga lilla pinne som han envisas med att knalla omkring med. Vid en frukostscen visar mansgrisen Professor Roy och hans lika mansgrisiga assistent Don exakt hur patriarkatet jobbar för att kuva kvinnan. Roy's dotter (och alltså Don's flickvän) tvingas under en spänd scen hälla upp kaffe åt männen samt göra frukost åt Don som helt oannonserat dyker upp en morgon. När hon inte själv inser att hon skulle göra allt detta så skämtas det lite nedsättande om hennes frånvarande sinne. ”Vaddå hund blivit ihjälbiten av en druid och upphängd på verandan? Till spisen kvinna!” Vi måste också ta upp druidernas boss: Ogmar. Den amerikanska filmhistorien kantas av skådisar som försökt sig på brittisk engelska men misslyckats. Ingen är sämre än Ogmar. Det är omöjligt att beskriva hans tolkning av The Queens English, men ord som förståndshandikappad, efterbliven och inavlad poppar upp i hjärnan när man ser hans överdrivna amatörteater-manér. Sen har vi polischef Frank Spano. Hans skådespelarprestation saknar motstycke i filmhistorien: Det är absolut bottennapp. Han skriker fram alla repliker oavsett vilken typ av scen det är samt har ett par fula solglasögon på sig inne som ute, natt som dag. I denna film duggar bra scener tätt men den som står ut är när fyllbulten vacklar fram för att sedan dö på golvet i den lokala syltan. Det är katastrof men ack så vackert!
Minnesvärda citat:
Dr. Roy Anderson konstaterar kallt: ”Old Jim Carrey dropped dead Sunday."
Omdöme: Vad ska man säga? Helt makalöst bra. Druider klädda som hillbillies som mjölkar småstadsbor på blod. Det är högt tempo från sekund ett. Och inte nog med det, de speedar till och med upp vissa scener, exempelvis när en halte Egon blir jagad av en hund. Det skapar en fantastisk effekt och man kan inte annat än att lyfta på hatten för den person som gav tummen upp till att låta den sekvensen klippas in i filmen.
Filmen är ett mästervek och bör på något sätt användas i det allmänna skolsystemet. Vi kan inte riktigt motivera varför, men skolverket får helt enkelt lita på vår magkänsla.
Visste du att: Flera av skådisarna i denna film fick en sexpack öl i betalt för sin medverkan i filmen.
