onsdag 23 februari 2011

College-studenter följer lärare in i döden


Titel: Shriek of the Mutilated
År: 1974
Land: USA
Genre: Sasquatch horror
Publik: Daniel, Andreas, Edwin, Nisse





Handling: En handfull college-studenter övertalas av sin lärare, vid namn Dr Ernst Prell, att följa med till en avlägsen del av USA på en forskningsexpedition. Det går rykten om att en yeti härjar i området och Dr Ernst vill gå till botten med mysteriet. De sköna och relativt hippa studenterna är inte helt pep på idén men efter en stunds festande så beger dom sig till Yetins påstådda hemtrakter. På festen hade förresten collage-kidsen fått höra en hemsk historia om Dr Ernsts tidigare expedition till området. Ingen av dem reflekterar vidare kring detta.





Väl framme i det avlägsna hörnet av USA välkomnas studenterna av Dr Ernsts stilige kollega Dr Karl Werne som bor i en tjusig herrgård där de inkvarteras. Dr Karl har sällskap av en stum indian vid namn Laughing Crow som gillar att glida omkring utan tröja trots höstrusket. Laughing Crow har för övrigt tappat förmågan att tala pga ett möte med den fruktansvärda yetin. Något som ingen av studenterna reflekterar över. När de till slut ger sig ut i skogen för att leta efter yetin så råkar de en efter en illa ut. Mest på grund av yetin.




Minnesvärda scener: Introt till filmen är fullständigt lysande och har inget som helst med filmen i övrigt att göra. En människa halshuggs och en lurig man fnissar gott åt det hela. Det spåret tas aldrig upp igen. En annan stark scen var när en av studenterna råkar på Laughing Crow för första gången. Stor dramatik. Både Laughing Crow och studenten blir väldigt upprörda.

Omdöme: Skådespelarinsatserna lämnar ingen oberörd. Storyn är förvirrad men rafflande och yetin är konstig. Folk dör till höger och vänster. Slutet har en helt vansinnig ”twist” som ställer allt på ända. Ingen i sällskapet som såg filmen blev besviken. Nisse var mycket imponerad av indianen.




Hjälten heter Ace Hunter


Titel: Megaforce
År: 1982
Land: USA
Genre: Futuristisk techno-action
Publik: Andreas, Daniel, Johanna


Handling: Det finns en hemlig superorganisation bestående av gräddan av eliten inom militär och teknologi. De är en sorts ambulerande attackstyrka som kan sättas in varhelst friheten hotas. De har tillgång till all den senaste superavancerade teknologin inom vapen och annan utrustning. De är väldigt stolta över sina hologram exempelvis. Alla medlemmar är handplockade för att de är de bästa som finns. Men ingen är bättre än deras ledare: Ace Hunter. Han är snyggare, smartare och bär tajtare kläder än alla de andra tillsammans.



Vad som sker i filmen är något oklart. Det är mycket teknik och klart en hel del action. Det blir mycket skottväxlingar och sladdar i sanden med snabba fordon. Kruxet är att det inte finns någon fiende utan man skjuter till höger och vänster men alla är kompisar. Fast vem vill inte vara kompis med Ace Hunter? Vi tror att legosoldaten Duke Guerera kan vara skurken men samtidigt är han bästis med Ace Hunter. General Byrne-White är en annan kanditat som skurk men han har också nåt sorts kompisförhållande med Megaforce, som han sen sviker men sen så skrattar alla lite åt det så det var kanske ok. Sen spränger Ace generalens helikopter.




Minnesvärda scener: Det finns mycket utfyllnad i denna film. Häftig teknik ska visas upp så fort chansen ges. Men mellan dessa lite småtrista scener så görs storverk. Alla scener som Ace Hunter är med i är lysande. Han dominerar vart ögonblick. Kanske är scenen när han flyger med sin motorcykel in i ett flygplans lastlucka ändå det som lyfter hela filmen. Vi kommer heller aldrig glömma Ace Hunters introduktionsscen när han och sitt MegaForce spränger färgglada ballonger med raketkastarna från sina motorcyklar.





Omdöme: Filmen ställer David Lynch på skam med en story som kan tolkas hur som helst. Det är väldigt mycket teknik som tyvärr får lite för mycket utrymme. Om man är ett fan av tajta kostymer, fräcka motorcyklar och män i pannband så är det här helt rätt.







tisdag 22 februari 2011

Dr. Stone undersöker



Titel: Search for the beast
År: 1997
Land: USA
Genre: Sasquatch horror
Publik: Daniel, Andreas, Yum-Yum, Nisse

Handling: Redan i filmens start förstår vi att nåt inte är som det ska; ett ungt och älskande par mördas brutalt i Okaloosas vildmark. Hur? Av vem? Eller av vad ...? Det är svårt att veta, eftersom allt gick väldigt fort och scenen var dåligt ljussatt.

Filmen huvuperson heter Dr David Stone och är specialist på sasquatch-fenomenet. Han blir uppringd av en rik man vid namn Milton St John som erbjuder honom en betald expedition för att hitta bevis för att det verkligen finns håriga bestar som springer runt i vildmarken. Doktorn tackar motvilligt ja. Men det som han inte får veta är att Milton St Johns son är ett av offren för detta beryktade monster. Denna filmiska vändning glöms sedan bort.

Expeditionen bär av och Dr David Stone assisteras av fyra feta, kamouflerade män, en smal man och två lättklädda kvinnor med högt hårfäste. De hamnar snart i eldstrider i tomma luften, älskskog inom gruppen och slutligen förräderi där den smala killen dödar de andra, tror vi. Hur som helst så försvinner de fyra feta killarna. Allt detta utan någon egentlig inblanding av det monster de egentligen ska jaga. 

Det blir uppenbart för Dr David Stone att han måste fortsätta ensam och döda den smala killen. Och sen kanske sasquatchen.



Minnesvärda scener: När Dr David Stone blir bekjuten i skogen och rullar i skydd bakom ett träd. Det blir en utrdagen och obekväm rullning för den rundlagde doktorn. Andra minnesvärda ögonblick är när den unga kvinnan utan namn ska ta en erotisk dusch i vattenfallet. Scenen är gjord i ett klipp och det är uppenbart att hon fryser i det iskalla forsande vattnet. Men hon känner sig ändå manad att klappa eller smeka förföriskt på klippans gröna och smetiga vägg.



Omdömde: Den elake skulle säkert säga att denna film är gjord av en person som aldrig sett film, som använt sig av föråldrad betamax-utrustning, ingen ljussätting, delvist dåligt dubbad. Den elake skulle säkert fortsätta med att argumentera för de odugliga, inavlade skådespelarna, för att sedan klaga på att det inte finns något som helst genomtänkt med detta. Den snälle skulle däremot säga något annat.