onsdag 15 juni 2022

Vad fan är det som händer?!



Titel: Space Mutiny

År: 1989

Land: Sydafrika/USA

Genre: Sci-Fi/ Rymdopera


Publik: Hanne, Andreas



 

 

Handling: Rymdskeppet ”Southern Sun” är ute på ett livsviktigt uppdrag. Lasten är människor. Målet är att kolonisera en ny värld. Temperaturen på skeppet är mixad. För kvinnorna är det kallt längst upp, och därför bär de följaktligen en varm, silvrig SciFi-tröja. Men nedre delen av kroppen är alltid hemskt varm och därför är det enda rimliga endast stringtrosor. Killarnas temperaturupplevelser är mer gradvis där mängden muskler avgör mängden kläder. Har du stora biceps, ja men då blir det varmt. Skit samma, vad händer mer? Jo, nu ska ni (antagligen du) få höra!

Skeppet har färdats i rymden under tretton generationer i jakt på land, och skurken Elijah Kalgan tycker det börjar bli tråkigt, så han lierar sig med lite rymdskurkar sabbar en grej som var viktig för nån professor. Det smäller till och professorn dör, men hjälten Dave Ryder överlever. Skeppet är i trubbel.  Dave blir gradvis varmare under filmens gång så under stora delar av handlingen bär han en tank top och silverbyxor. Det ser rätt coolt ut faktiskt. En skön tjej, som är delvis varm, hjälper hjälten att försöka återta kontrollen. Men hur kommer det att gå? 



 

Minnesvärda scener: Vi försökte förstå varför huvudskurken och hjälten i scen efter scen alltid hamnade i källaren av rymdskeppet. Det visade sig att där fanns två fantastiska fordon som bäst beskrivs som om en radiobil från Liseberg parade sig med Teslas nya pickuptruck. En liten kantig och skakig låda som tvekade i varje kurva och accelererade som en rullator. Oj, oj vad de jagade varandra med dem. Varv på varv.

 

En annan minnesvärd scen var när hjälten Dave, som visserligen var biffig, men kanske väl glad i bufféer sköt med ett laserraketgevär på skurkar. Det såg ut som en vit kulspetspenna som han försökte hålla med två händer. Men den gjorde jobbet och skurkarna flög som vantar i vinden.

 

Vi kommer heller aldrig att glömma en vis mans skägg i denna film. Det var ett sånt där perfekt ansat svinto-skägg som rekvisitan bara gett upp på. Ingen gick på det. Inte ens skägget. Skägget borde fått ersättning för sveda och värk.

 

Minnesvärda citat: Skurken förklarar: ”I have a waekness for pain -- of others”

 

 



Omdöme: Jag ska vara ärlig. Efter vi sett filmen skrev vi in sökorden ”Space Munity” + ”Plot” + ”Help me” på vår altavista webbläsare, för vi fattade ingenting. Alla verkade mest delvis varma. Ibland dök det upp mystiska nakna druider och spretade runt i ett rum. Andra gånger sprang de runt på metallramper som om de visste vart de skulle. För det mesta sprang alla omkring på ett och samma skepp, som i en Benny Hill-sketch och jagade varandra. Lite tuttar kastades in ibland också, som det sig bör i en 80-talsrulle av denna kaliber. Skurken var egentligen två skurkar. De var jättelika varandra, men en av de haltade oövertygande fram med sin käpp. Hjälten Dave såg mest ut att vilja gråta. Även när han hade sex med en av de delvis varma tjejerna. Hon hade hade en rockring som hon snurrade med. Det var hennes personlighet.  

Det är svårt att ge en bra bild av denna film. Allt var förvirrande. Men ok, hmmm …. Ok så här: Om man skulle låta alla filmer som någonsin handlat om en grupp människor som ska kolonisera en ny värld spela i samma film så hade besättningen i denna film sannolikt kraschat och brunnit innan de lämnat hangaren. Men det var underhållande och frisyrerna top notch!

 





Visste du att: Vi har sett hjälten i denna film tidigare, nämligen som Captain America! Där han var jättedålig.