söndag 31 maj 2015

Ställ dina filmfrågor, och få svar!




Nu har du chansen att ställa alla de där frågorna kring film som du går runt och bär på! Inga frågor är för dumma i huvudet!
Maila oss på filmiveckan@gmail.com.

Alla frågor som kommer in till oss kommer att läggas upp på vår blogg tillsammans med ett svar från vår kompetenta filmpanel.

Men du ... den bästa frågan belönas med en två veckors all inclusive på Mallorca! Ja, du läste rätt: Den bästa frågan belönas med ett signerat fotografi av oss på filmiveckan-redaktionen!

Så sätt i gång och skriv tills din digitala gåspenna glöder!

söndag 17 maj 2015

Beefcake Island!










Titel: Savage Beach
År: 1989
Land: Home of the Freedom Fries
Genre: Mjukporr/Action
Publik: Daniel, Andreas

Handling: I slutskedet av andra världskriget, då japanerna insåg att saker och ting antagligen skulle gå åt pipsvängen, bestämde det lokala befälet att de borde gräva ner allt guld de samlat på sig ner i ett decimeterdjupt hål på den ö som de snart kommer att förlora mot amerikanerna. Femtio år senare, men nu på Hawaii, springer de kvinnliga amerikanska specialagenterna Donna och Taryn runt med shorts uppkavlade så pass högt att det ser ut som kaki-string. De konfiskerar ananaser fyllda med heroin. Vad kan dessa två helt isolerade händelserna möjligtvis ha gemensamt? Jo, en av japanerna som grävde ner skatten för länge sedan slog även ihjäl pappan till en av specialagenterna, och hon kommer snart själv att krascha ett plan på den exakt samma ön som hennes pappa dog på. Utöver denna plot utspelar sig ytterligare trettio separata historier innehållande bland annat FBI-agenter på motorcyklar, samurajer, bilbomber, identitestkapningar och revolutioner i fjärran länder, som knyts ihop till en enda förvirrad och lättklädd film. Det här är Savage Beach.



Minnesvärda scener: När den kvinnliga undercover-agenten Miss Hamilton för första gången träffar den sexiga hunken till doktor lyckas regissören på ett ytterst raffinerat och sömlöst sätt flika in lite härliga sexuella referenser. Allt är väldigt subtilt, eftersom de egentligen pratar om utrustningen de ska använda på det uppdrag han har gett dem. Här nedan kommer ett utdrag:

Doktor Hunk: I want you to see the special equimpent that I have here …
Miss Hamilton: Well, we´re pretty isolated here and I don´t always get my share …
Doktor Hunk: Are you comfortable with a big guy …?
Miss Hamilton: They have their advantages …
Doktor Hunk: This baby is larger than most anything around …
Miss Hamilton: Well I am not as impressed with size … as I am of performance …
Doktor Hunk: Once it is loaded and cocked … all you need is a steady hand …

Och så här fortsätter den smidiga ordväxlingen i ytterligare hundra år innan de tillslut sätter sig i sitt lilla enmotoriga cessna-plan och flyger 400 mil till Marshallöarna på en tank bränsle.



En annan bra scen är när en skurk har stulit lådan som innehåller japan-guldet och lägger över det i en liten väska med läderrem. Guld är tungt och han ska såklart få publiken att tro på att han faktiskt anstränger sig. Han lyckas sådär bra när han haltar fram som en av de där babianerna ur ”Apornas planet” från 60-talet. Och så glömmer han att det är tungt varje gång han skjuter med sin pistol eller hoppar i båtar.




Minnesvärda citat: En av tjejerna sparkar upp dörren till kontoret och riktar sin 80-tals-helt-rätt-i-tiden-Uzi mot den intet ont anande skurken bakom skrivbordet och säger: ”Here´s my badge and here´s my warrent!” varpå skurken svarar med att dra fram en bössa och säga: ”Here´s my shotgun!” BOOM!


Omdöme: Savage Beach levererar många strutar per minut. Alltså väldigt många strutar. Faktum är att redaktionen kunde räkna till tjugosju stycken. Det är nytt rekord. Problemet var dock att tjugotre strutarna var av kvinnligt ursprung. Hade det istället varit en sånt stort antal barbröstade män i en och samma rulle, är sannolikheten stor att vi precis sett en barbarfilm. Och en barbarfilm innebär nästan alltid enorma pälsskor, ringbrynjor av silvrigt tyg och drakar av papp. Med andra ord så skulle vi då ha blivit bjudna på underhållning. Men de stackars tjejerna i Savage Beach möter inga drakar och demoner. Istället sätter de sig mest upp i sängar efter en god natts nakensömn, bubbelbadar tillsammans i en nakenpool eller nakenälskar i baksätet på en limousine med en charmig mexikan som representerade den Filippinska regeringen. Dessutom skådespelar samtliga inblandade som om de vore pyttelite lobotomerade. De verkar inte riktigt förstå varför de säger de sakerna de säger. Men när förvirringen blev för stor så lyfter en av tjejerna på tröjan och säger ”Tittut!”, och det är ju ett universellt språk. Nä, det här var ett slöseri på barbröstade tillfällen, och vi tvingas därför ge tummen ner. 



 Men finns det någonting bra med filmen då? Ja, definitivt. Exempelvis så figurerar här en japan med världens största hockeyfrilla. Det är så pass massiva mängder med hår per bildruta att självaste Chewbacca skulle titta ner i marken av skam. Det är även väldigt underhållande jaktscener eftersom ön som alla skurkar och hjältar jagar varandra på är ungefär lika stor som kuddrummet på dagis. Och när de smyger på varandra är det lite som på det lokala tivolit, när man slår en hammare på en skiva där det ploppar upp gummiråttor ur olika hål.




Visste du att: Den här filmen klarar Bechdel-testet trots att den innehåller mer bröst än en kinabuffé?


https://www.youtube.com/watch?v=TXmLABDP344



söndag 10 maj 2015

Gone Squatchin'



Titel: Sasquatch Assault
År: 2009
Land: USA
Genre: Skräck
Publik: Daniel, Chrille, Spong


Handling: Tre tjuvskyttar lyckas fånga en Sasquatch men inte utan att den lyckas ha ihjäl två av dem. Den tredje, en riktig tuffing vid namn Terry, lyckas dock bli haffad av två lokala sheriffer som beslutar sig för att föra Terry och hans last in till storstaden. Terry hamnar i finkan och hans lastbil får stå oinspekterad på polisstationens parkering. Sasquatchen bryter sig ut från lastbilen och börjar bete sig ohyfsat på stadens gator. Vi snackar tjuvkikande på lättklädda damer, allmänt smygande samt vårdslöst dödande av djur och människor. Främst människor. På ganska fiffiga sätt faktiskt! Sasquatchen listar ut att Terry sitter inne på polisstationen och beslutar sig att gå till anfall. Men stationen vaktas av en riktigt färgglad ensemble av karaktärer. Den pillermissbrukande sheriffen, den street-smarta receptionisten, skrivbordspolisen, den unge dumme polisen samt en skurk som händelsevis har mördat den pillermissbrukande polisens fru. Just ja, den pillermissbrukande polisens dotter finns också på stationen. Hur som helst: Det blir ett sjujäkla liv. Som grädde på moset så har Terry bjudit in en mystisk storviltsjägare i tropikhjälm som är pigg på att kunna bocka av Sasquatch från sin hinklista. Och som bajs i botten under moset så ränner två så kallade ”roliga nördar” omkring och ska vara komiska. Den ena kan vara den drygaste karaktären som någonsin varit med i en film. Sasquatch Assault är en extremernas film. Men hur slutar filmen då? Ja det får du allt ta reda på själv, lilla vän.


Minnesvärda scener: Alla scener är minnesvärda. Denna film är en buffé av fantastiskt dålig film som täcker hela kostcirkeln. Det är idioti i ett sånt rasande tempo att inte ens Stålmannen på en jättetrimmad moppe skulle kunna köra om den. Några exempel: Sasquatchen ställs mot den street-smarta receptionisten som beväpnad med en kravallsköld och en butterfly-kniv går till attack. Hon hugger mot Sasquatchen som för ett ögonblick slutar vara monster och smidigt som en streetfighter från 1986 undviker kniven. I en annan scen så blir sasquatchen sprayad i ansiktet med tårgas. Snubben med tårgasen blir jävligt nöjd med sig själv. Tills han träffas av en sten. Som följs av en annan sten. Som följs av ett bildäck. Som följs av en brevlåda. Och så vidare. Sasquatchen tömmer ett helt återbruk i sin hämndlystnad.




Det finns så många scener! Till exempel när gänget på polisstationen ska beväpna sig. De går ner i bevisförvaret. Där ska finnas grejer från 30 år av olösta fall säger skrivbordspolisen! Det verkar som att polisen i sin skam ljugit lite. Där finns grejer som rent historiskt sträcker sig cirka 500-600 år tillbaka i tiden. Där finns stridsyxor, liar och gamla armborst. Dessutom måste de ha minst ett olöst stamkrig i sina arkiv för det drällde av rostiga machetes där nere.

Minnesvärda citat: Skrivbordspolisen får en machete genom bröstet av sasquatchen. Receptionisten frågar: ”How are you doing?” Ett annat fint citat är när jägaren Terry gör en voice over som förklarar hur farlig sasquatchen är: ”He is a master of camouflage.” Just då klipps det till en bild där sasquatchen står på ett elskåp mitt på en upplyst gata och härjar med armarna i luften.



Omdöme: Det här kan vara filmen som vänder den rådande kulturskymningen till en gnistrande vacker kulturgryning! Det är skådisar som överskattar sin förmåga. Regissören lika så. Klipparen har tappat koncepterna helt och freestajlar in totalt ologiska sekvenser. Musiken är amatörmässig och specialeffekterna lika så. Total jackpott! Det enda smolket i bägaren är skådisen Shawn C. Phillips som spelar en av de roliga nördarna. Han skriker gällt hela tiden. Så fort han är med. Och han tycker att han är så himla rolig. Sasquatchen slog sin näve genom hans huvud och hela redaktionen upplevde ett Enya-liknande lugn. Tills filmen närmade sig sitt slut och de två tokiga nördarna fick fem minuter i en nyhetssändning. Fy fan!



Visste du att: Sasquatchen i filmen skrockar gott efter att ha kastat en trafikskylt genom en snubbe. På skylten står det ”Dead End” och däri ligger humorn. Men modern Bigfoot-forskning hävdar bestämt att sasquatchar inte kan läsa.