Superhjälte eller enormt blåbär?

Titel: Captain America II: Death to Soon

År: 1979

Land: USA

Genre: Superhjälte-Action

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Filmen börjar i ett lugnt tempo, i en somrig stad som skulle kunna vara placerad var som helst i världen. Några tröjlösa kids glider förbi på rullskridskor, på axlarna har de bergssprängare med fräsig discomusik. Några andra tröjlösa kids kastar frisbee, några tredje tröjlösa kids tricksar på sina bmx-cyklar. Men det är den fjärde gruppen med kids - de med jeansvästar, solglasögon, skägg och röda bandanas som ställer till det. De stjäl handväskor från fattiga pensionärer, och skrattar samtidigt. Detta kan inte få fortgå … eller?

Inte!

Bakdörrarna på den parkerade bussen flyger plötsligt upp! Det väller ut rök och strax därefter flyger det ut en trimmad motorcykel. På den sitter en blå, röd och vit man med oproportionerligt massiv hjälm - Captain America! Han gör processen kort med de oborstade skurkarna och återlämnar handväskorna. Nu är världsharmonin återställd … eller?

Inte!

Frilansande revolutionära terrorister, med General Miguel i spetsen, kidnappar en professor och tvingar denne att genetisk framodla ett föråldringspreparat. De sprejar hela Portland med det och utpressar dem – pengar och motgift eller en snabb ålderstigen död. Detta kommer aldrig att gå vägen … eller?

Inte!

Captain America lägger mycket bryskt ett krokben för Miguels planer. Under resans gång hinner dessutom den gode samt sexuellt liberale kaptenen hunnit smeka upp en sjuttioårig kvinna samt försöka lura en tioåring att följa med ut på ridtur i skogen.

Minnesvärda scener: Varje gång Captain America kastade sin plastsköld var rätt skoj eftersom han alltid såg så förvånad ut. Det var även kul att se Captain Amercia när hans sköld roterade tillbaka till honom, likt en bumerang, och landade framför hans fötter, eftersom han då alltid såg besviken ut. Noterbart är också att hastigheten som skölden flyger med kan lätt matchas av en sköldpadda.

Omdöme: Av alla sugiga filmer vi hittills sett sög denna mest. Den sög så mycket purjo att inte någon av oss reagerade nämnvärt över att ljudet försvann vid filmens upplösning. Alla skådespelare var ointresserade och oengagerade (med undantag för Christopher Lee som spelade Miguel. Kanske kände Christopher att han var tvungen att leva upp till den spansktalande biopublikens förväntningar.)

Minnesvärda citat:

Captain America: ”I want your number when you get out of jail pal! The old people of this town are my friends! And if I hear they are having problems again, I'm coming after you! You got that?!”

Man på gatan: ”I've never seen sky writing dissolve that fast before!” (angående giftgasen som sprejas ut över staden Portland i form av orden ”Smile” över himlen.

Visste du att: Föregångaren till denna film, Captain America (1979), aldrig kommer att recenseras på denna blogg?

I de lugnaste vattnen ...

Titel: Mega Python vs. Gatoroid

År: 2011

Land: USA

Genre: Action-katastrof-film

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Dr Nikki Riley är en djurrättsaktivist. Hon bryter sig in i nåt hus där det finns en massa pytonormar i burar och släpper ut dem i Florida Everglades vatten. Denna nyvunna frihet gör av någon anledning ormarna enormt stora. Med större kroppsmassa växer aptiten och ormarna börjar förse sig av den lokala delikatessen, människor ...

Skogsvårdaren Terry O´Hara verkar inte besväras av att ormarna äter alla. Som en gest skickar hon ut några alkis-jägare med m16 att sporadiskt skjuta omkring sig i skogen. Det är inte förrän Terrys man, när han pissar mot ett träd, överrumplas och blir uppäten av en orm, som hon inser att de är livsfarliga. Hon gör det enda logiska och pressar kycklingar fulla med anabola steroider som hon sedan matar alligatorerna med. Trots detta, till synes, felfria schackdrag så går allt fel. De nu enorma alligatorerna börjar istället samarbeta med ormarna och hotet blir mer allvarligt än någonsin. Terry O´Hara tvingas nu samarbeta med sin antagonist, djurrättsaktivisten Dr. Nikki Riley för att mänskligheten ska ha någon chans att överleva.

Minnesvärda scener: Den inledande scenen med Terry O´Hara är bra då hon bär korta shorts. Både Daniel och Andreas reagerade på att hon hade bajs på benen. Men det visade sig senare i filmen, när hon ramlar ner i en fontän, att de bara hade sminkat över hennes tatueringar och tyckte att färgen brun var passande mot hennes mjölkvita ben. Även alla scener som blandar skådespelare med dataminerade sekvenser är bra. Den begränsade grafiken kräver en hel del fantasi för att pussla ihop vad som faktiskt sker på tv-skärmen. Scenen när vice-sheriffen Angie dödar en alligator stor som ett hyreshus med en pistol är också stark, eftersom hon sekunden efter bits itu av en megapython.

Minnesvärda citat: Angie: ”How are you gonna take care of it?”

Terry O´Hara: ”We need a bigger gator!”

Omdöme: Vi lever i svåra tider. Tsunamis och jordbävningar avlöser varandra. Moder jord vrålar, men mänskligheten lyssnar inte. Därför är en film som Mega Python vs. Gatoroid viktig. De tar tag i miljöproblemen, ruskar om alla arroganta människor och skriker ”Hey, do something!” Det spelar ingen roll att karaktären Terry O´Hara framstår som ett par enorma tuttar på fötter, eller att reptilforskaren Dr. Diego Ortiz väljer att spränga djur hellre än att forska om dem. Vem bryr sig om att de har använt en Commondore 64 som verktyg under dataanimationerna? Det är budskapet som är det viktigaste, nämligen: Släpp ut ormarna, de ska inte leva i burar. Men om ormarna äter människor, så ge krokodilerna steroider så att de i sin tur kan bekämpa ormarna. Men om ormarna äter krokodilernas ägg så kommer ormarna i sin tur också få i sig steroider och bli enorma. Därför måste alla dö, och på så sätt rädda naturen.

Visste du att: Denna film aldrig gick på bio utan distribuerades direkt till tv.