År:
2008
Land:
USA
Genre:
Sci-fi
Publik:
Andreas, Daniel
Handling:
Dr Frank Reno slarvar till det i labbet och skickar ett gäng
soldater 100 miljoner år bakåt i tiden. Han suger på den
karamellen i sextio år för att sedan besluta sig att hämta
tillbaka sina soldater (varav en var hans bror). Han anlitar ett
toppgäng med Navy Seals för att åka tillbaka i tiden med honom för
att rädda de stackars 50-talssoldaterna. Väl framme i
dinosarietiden så visar det sig att Navy Seals-utbildningens
dinosauriedel är illa eftersatt. De plockas en efter en men räddas
av 50-talssoldaterna som minsann tagit alla diplom som behövs för
att fälla raptorer och springa ifrån tyrannosaurier. Det kostade
fler liv än de som räddades men det var det värt! Nu åker vi hem,
gänget! Fast tyvärr hängde en skräcködla med på resan hem och
det blir ett himla ståhej. Sen sker ett antal mer osannolika
händelser. Sen är det slut!
Minnesvärda
scener: När Dr Reno anländer
med sina Seals till forntiden så har de fått förhandsinformation
om att det är cirka 50% lägre syrehalt på dinosaurietiden. Dock är
det bara Dr Reno som skådespelar detta och flåsar som en varm hund
medan de andra i gruppen är helt oberörda. I den dramatiska scenen
där 50-talssoldaterna ska skickas tillbaka till 1950-talet så
erbjuder sig Dr Reno att vara den som stänger tidsportalen, den som
måste bli kvar i dinosaurietiden. Flera protesterar men Dr Reno
hävdar bestämt att han är den enda som har utbildning i att sköta
kontrollen till tidsmaskinen. När sedan en gigantisk tyrannosaurus
lyckas ta sig till framtiden så framstår Dr Renos påstående som
rätt tveksamt. Mot slutet av filmen så löper tyrannosaurien amok i
Los Angeles. Kruxet är att de enda som har panik är skådespelarna,
i bakgrunden flyter trafiken som vanligt och det går folk lugnt på
gatorna. Det finns också en sergeant med i filmen som låter som
Kermit. Bästa scenerna i filmen är dock de med löjtnanten som
chefar över operationen: Han är så nöjd hela tiden. Han ser ut
som att han fick en jättegod kaka till kaffet på morgonen och kan
inte annat än mysa.
Minnesvärda
citat: En av 50-talssoldaterna
fråga Dr Reno om sin son som han inte sett på flera år: ”How's
my son?” Reno svarar: ”He's OK.” Sen var det klart.
Omdöme:
Problemet med denna film är inte att handlingen är osannolik eller
att skådisarna suger. Dum handling är ju ett plus och skådisar som
inte ens kan skådespela att de inte gör någonting är alltid bra.
Det inte heller ett problem att specialeffekterna är i nivå med vad
en femåring kan åstadkomma med kladdkritor. Nej, problemet är att
filmen mot slutet försöker köpa tid. Det kändes som att när
regissören och redigeraren satte sig ner för att klippa ihop filmen
så upptäckte de att de hade cirka en timme film. Lösningen blir
att i slutet av filmen låta folk springa och gå väldigt mycket
fram och tillbaka. Det visas även mycket bilder på trafik i Los
Angeles. Man får också känslan av att stora delar av filmen är
inspelad på platser där filmteamet inte hade tillåtelse att vara.
Labbet som huserar tidsmaskinen ser ut att vara en övergiven hangar.
När dinosaurien går bananas i LA så smygfilmas utryckande
polisbilar som sedan klipps in i filmen.
Filmen
hade dock kunna bli mycket spännande om filmteamet jobbade mer med
den riktigt sensationella historien: Dr Reno ser ut att vara 60 år
gammal. Med tanke på att det första experimentet som Reno gjorde
skedde för 60 år sedan varit spännande att se en film om
underbarnet Baby Frank Reno som löser problemet med tidsresor innan
han ens lärt sig gå.
Visste
du att: Denna film hette
Jurassic Commando i Frankrike. Gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar