Sparka rutten röv hela dagen lång!

Titel: I am Omega

År: 2007

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Christian, Henrik, Andreas

Handling: Zombieinvasionen har svept in och tagit med sig allt och alla i fördärvet. Alla utom en person, Renchard. Men varför överlevde han när resten av mänskligheten blev zombiemat? Svaret är lika enkelt som briljant; Renchard är en top-of-the-line-krigare som sover i kalsonger och kängor. De andra i hans Special Forces-förband skrattade säkert åt honom när han försökte kränga av sig byxorna med galoscherna på. Kanske sa de elaka saker som ”Riktiga soldater sover nakenfis tillsammans!” Men tji fick de och sex miljarder andra människor. För när zombisarna stormade in och tog dem alla på sängen hann Renchard däremot, snabbt som en fjäder, upp på fötterna och dela ut sköna sparkar med sina stålhättor.

Men nu är han alltså helt ensam med sina zombies och det är ju inget vidare festligt. Därför har han som livsuppgift åtagit sig att spränga hela sin hemstad i luften. Han tror att detta kommer att lösa zombieproblemet för alltid. Lite kortsiktigt tänkt, kan tyckas. Zombiesarna har ju ben och kan ju lämna staden med relativ lätthet i sin jakt på kött. Men det här är Renchards vision, han är ju supersoldat och vem är vi att ifrågasätta det?

Minnesvärda scener: Renchards verklighet är att bakom varje hörn kan det finnas en illa sminkad zombie som inget hellre vill än att tugga på en. Därför måste han planera varje drag noga. Vi får följa honom under en sådan. Han lämnar sitt hem i all hast och hamrar ihjäl dussinet zombies innan han ens kommit till bilen. Sedan kör han som en blådåre på de öde gatorna. Målet med denna mödosamt och livsfarliga resa är att ta sig till ett skjul. Försiktigt smyger han ur bilen och stressad av allvaret tycker han sig se zombies i ögonvrån titt som tätt. Han smyger upp dörren till skjulet och vad var det som var så viktigt? En liten röd dunk med bensin, tillräckligt för att på sin höjd få en Puch Dakota att ta sig ner för en mindre kulle. Och vad som visar sig mer idiotiskt är att han aldrig har tänkt att använda bensinen.

En annan stark scen är då Renchard sitter vid sin dator och pillar. Vid det här laget har Renchard gjort så många konstiga grejer, (Knaprat piller, demolerat ett staket, gråtit och skrattat samtidigt) att redaktionen börjar ifrågasätta hans överlevarförmåga. Men rätt som det är får han kontakt med en annan överlevande i något obegripligt skype-chattrum-online-grej. Hallelujah!!! tänker redaktionen att Renchard borde tänka. Men Renchard reagerar med att springa ut ur huset och upprepade gånger dunka sitt huvud i ett elskåp.

Minnesvärda citat: ”We´ve got four hours to leave this town!” säger Renchard när de glider fram i sin cab. Sedan kommer alla sprängladdningar han har placerat ut att detonera. Inga problem, säger redaktionen. Med tanke på att staden är helt övergiven och tom på fordon så det borde bli smoooooooth sailing. Dock tog vi inte med i kalkylen att Renchard har beslutsångest över allt och hittar på ständiga ursäkter att få stanna bilen för att få dela sköna rundsparkar och säga saker i stil med ”I am so tired of this shit!”

Omdöme: Filmen börjar med att en hysterisk kvinna fipplar stressat med tändningslåset till bilen. Det känns ju sådär fräscht och nytänkande. Och det följs upp med före detta elitsoldatgrejen som varje tveksam film slänger med för att ge huvudkaraktären ett stänk av bad ass. Och det börjar bli en ganska fin skara med supersoldater på bloggen. Den gemensamma nämnaren med dessa filmer är att de är ganska inkompetenta och förhastade supersoldater. Den här filmen är inget undantag. Renchard är den postapokalyptiska byfånen som tassar runt bland bilvrak och lik, samlande på saker som typ glänser fint. Han är lika ologisk som proportionerna på en alpacka.

Mark Dacascos som spelar Renchard gör inte en helt övertygande insats alla gånger. Eftersom han ska spela ensam på jorden så blir det han som bär handlingen framåt, och finfina boxers och kängor till trots så blir filmen en ganska krokig resa.

Om vi gör en slumpvis jämförelse med någon annan slumpvist utvald film, låt säga … Will Smith ur I am Legend så blir det hela mer tydligt. De båda har ju samma bakgrund och befinner sig i liknande situationer i livet: Båda är elitsoldater som har förlorat sin familj till monster. Båda lever isolerade men med ett desperat kontaktsökande med alla de medel de har tillgängliga. Båda lever under konstant hot i liknande miljöer. Men den stora skillnaden mellan de båda är att Will Smith väljer att använda sina militära kunskaper till att överleva, medan Renchard mest tillbringar dagarna med att skratta/gråta, sladda med bilen och dricka sig full på klippavsatser. Kort sagt: Renchard är en dåre.

Men frågan vi samtidigt bör ställa oss är: När de båda står vid pärleporten och Gud ställer frågan: ”Veeeeeeem av er fick ut mest av liiiiiiiivet?” så kommer nog Renchard nicka självsäkert och Will sura.)

Visste du att: Filmens huvudperson, Mark Dacascos spelar även med i den rykande heta filmen No Code of Conduct från 1998. Och eftersom han kan ninjakarate så gör han alla sina stunts själv!