Skit, denna gång i Full Svart-Vit!

Titel: Killers from space

År: 1954

Land: USA

Genre: Sci-fi

Publik: Andreas, Daniel

Handling: Under ett atombombstest flyger Dr Martin och Dr Cougar omkring det nybildade svampmolnet och gör mätningar. Plötsligt ser de ett ljussken på marken och de förlorar kontrollen över sitt plan. När räddningspersonalen kommer fram så återstår inget att finna av de två doktorerna. Men så dyker Dr Martin upp helt oskadd så när som på ett märkligt ärr över hjärtat. En hel bunt av män med axelvaddar anser att det hela är märkligt men ändå inte värt att undersöka vidare. Tills Dr Martin plötsligt visar ett VÄLDIGT intresse för resultaten av experimenten som han forskade kring...vilket inte alls är särskilt konstigt eftersom, ja han är ju forskare. Men de olika männen med axelvaddar verkar ha lätt för att jaga upp sig. Man kan tänka sig att de tycker att den där brevbäraren helt plötsligt bär en VÄLDIG massa brev hela tiden eller att mannen med axelvaddar verkar gilla sina axelvaddar VÄLDIGT mycket. Man får inte riktigt reda på vad männen med axelvaddar jobbar för men de verkar ta sina uppgifter på VÄLDIGT stort allvar.

Minnesvärda scener: Denna film har egentligen en scen som totalt kör över allt annat, men den karamellen suger vi på ett litet tag till. Det är skoj när männen med axelvaddar ska förklara varför de är oroliga över Dr Martins intresse för sin egen forskning: Han kan ju vara en kommunistisk dubbelgångare! Militärerna i bakgrunden nickade i samförstånd. Som tittare så förstår man dock att det är något märkligt med Dr Martin eftersom han får visioner om flörtkulor i tid och otid. I en scen smyger Dr Martin omkring i sitt laboratorium för att hitta sin forskning och gör detta med en tänd pipa i munnen hela tiden. Trots att det finns militärpoliser som lätt kan känna pipdoften i korridorerna så tror Dr Martin på sin smygförmåga så till den milda grad att han kan fixa smygandet med en bolmande pipa igån under hela tiden. Vilket han också gjorde. Men nu kommer vi till the big badaboom: Det var inte så konstigt att Dr Martin ser flörtkulor överallt för rätt som det är så minns han vart han varit efter flygolyckan: I en underjordisk bas fylld med rymdisar...som har flörtkuleögon! Vid första åsynen av dessa fåntrattar till rymdvarelser ropade redaktionen högt av förtjusning! Nu blir det åka av! Men icke sa Nicke.

Minnesvärda citat: Vi väljer ett citat från redaktionsmötet efter filmen:

Johanna: ”Men på 50-talet gjordes väl ingen dålig film, eller?”

Omdöme: Jösses vilka stinkbomber de kunde göra på 50-talet. Man förstår inte när filmen ska vara spännande för det är samma låt genom hela filmen. Musiken som låter som soundtracket till en man med orolig mage snarare än en film om rymdisar som vill ta över jorden. Det enda plusset denna film har det är rymdisarna, som dessvärre blir otroligt trista otroligt fort. De vandrar planlöst omkring, de skruvar på lite grejer och säger pampiga saker om att ta över jorden ibland. De är dessutom otroligt korkade: Deras solsystems sol höll på att dö och deras lösning var att flytta från planet till planet i samma solsystem, trots att de uppenbarligen hade teknik att flyga ända till jorden. Sen under Dr Martins flykt från deras bas så kan de inte ens få fatt på honom när han halvjoggar ut ur basen. Kanske är detta för att skådisarna är förblindade pga flörtkulorna de har framför ögonen. De har dessutom en platt-TV så vi drog slutsatsen att dessa aliens är galaxens white thrash som egentligen är ett fall för Lyxfällan snarare än USA's militär. Vi bör tillägga att en redaktionsmedlem somnade under visningen, något som inte hänt sedan den senaste Barbar-specialen.

Visste du att: Regissören till denna film var bror med manusförfattaren Billy Wilder som vunnit en massa Oscars. Billy var känd för att inte ha rymdisar med flörtkuleögon i sina filmer.

Shit! Hela filmen online: