PJOOONG!

Titel: The Alpha incident

År: 1978

Land: USA

Genre: Thriller

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Två forskare pysslar i ett laboratorium. Men vad är det de knåpar med? Är det en ny ansiktscreme som ska ut i i Åhléns varuhyllor innan påsk? Nix. Håller de kanske på med att hitta ett botemedel mot hunger? Nej, du! De tar forskningen ett steg längre och ska lansera en helt ny grej, nämligen ett rymdvirus som gör att i samma ögonblick du somnar, kommer hjärnan att bubbla över och pressas ut ur ögon och öron. De hoppas att det ska bli en storsäljare i den amerikanska armén. När nu dessa sex flaskor med död och förintelse ska fraktas med tåg till mottagaren, tar man inga risker utan anlitar ett rastlöst, mumlande fyllo samt en trött biokemist att vakta leveransen. Och för att verkligen vara på den säkra sidan så hänger man på ett ASSA-hänglås, av den typen som används på badhus, på den sköra trälådan som omsluter de livsfarliga flaskorna medd virus. Dessvärre dröjer det inte många minuter innan den trötta biokemisten somnar. Strax där efter blir fyllot rastlöst och pillar upp trälådan. Dessvärre tappar han en av flaskorna och skär sig på glaset. Fyllot inser att han sitter i skiten, men lyckas dölja sitt misstag tills de når en mellanstation vid namn Moose Point. Där jobbar en charmig mansgris, en bekräftelsesökande ung kvinna och ett tystlåtet pervo. De ska hjälpa till att omlasta. Men när biokemisten upptäcker att leveransen har kontaminerat tåget så sätter han alla i karantän och ringer USA:s högkvarter. De beordras att vänta tills forskarna tar fram ett vaccin mot viruset. Så nu gäller det bara att hålla sig vaken tills hjälpen kommer. Och kom ihåg att om du somnar så dör du … (Och för att tydligt illustrera för publiken när spänningsmomenten är, så läggs det på PJOOONG-ljud i tid och otid.) Armén hjälper till: Det skickas förnödenheter via helikopter till de utsatta stackarna i stationen. De får all mat och amfetamin de kan tänkas behöva. Men räcker amfetamin till för att roa en charmig mansgris?

Minnesvärda scener: I inledningen av filmen får vi möta två kemister som samtalar iförda skyddsmasker. Den ena tar av sig sin mask och fram rusar ett gigantiskt skägg som varit dolt bakom masken. Det måste krävts femton starka män att kränka på den där masken och pressa in skägget bakom den.

Efter nyheten om karantänen så dröjer det inte många minuter innan den klaustrofobiska paniken infinner sig på den lilla isolerade tågstationen. Ingen vet ju hur länge de är satta i karantän eller om det ens finns ett botemedel mot det ondsinta viruset. PJOOONG! Den charmiga mansgrisen Jack får nog och beslutar sig för att dra. Han haltar iväg genom ytterdörren och springer raka vägen mot … inte en sportbil … inte en racermotorcykel …. utan ett oljigt, gult, gammalt, trött enmanslok med tvåtaktsmotor. Jack böjer sin stela rygg in i hytten och börjar dra i långa spakar och trycka på skitiga knappar. Efter ungefär hundra år hostar loket slutligen till och börjar sakta rulla iväg. Biokemisten som ansvarar för att alla ska stanna kvar i karantänen reagerar på Jacks frånvaro och tar upp jakten. PJOOONG! Och trots att Charmige Jacks flyktfordon nått sin topphastighet på 3km/h så joggar biokemisten med relativ lätthet ikapp och plockar fram sin revolver (Fakta: Revolver var standardutrustning hos biokemister under 70-talet, något som dessvärre klingat av med åren.) och skjuter Jack i armen. Dramat avvärjt. (Inget PJOOONG.)

Biokemisten lämnar regelbundet rapporter till USA:s högkvarter om läget på tågstationen. Det är en general som sköter sambandet, en ganska sorglig general. Han vistas i ett dåligt upplyst kontor. Stolen han sitter i är för låg för bordet. Men för att han ska få känna sig viktig så har någon ställt in tre röda telefoner, men bara en av dem verkar fungera. De har även hängt upp två stora klockor på väggen bakom honom, men de visar samma tid. Han får också bära sina fyra medaljer på uniformen, men det finns ingen annan där än han att betrakta dem. Så han fördriver tiden med att flytta runt lite trägubbar på en världskarta som dessvärre saknar kontinenten Australien. PJOOONG!

Minnesvärda citat: Stämningen på tågstationen är minst sagt usel. Porrtidningarna och pokern blir snabbt uttjatat. Men de får ju inte somna PJOOONG! så vad ska de ta sig till? Charmige Jack, som imponerande fort har återhämtat sig från sin skottskada, hittar en flaska sprit och uppmanar det trötta sällskapet att delta i ett fylleslag. Biokemisten tycker det är oansvarigt och säger:

”That´s not a good idea. Stick with the amphetamine!”

Omdöme: När eftertexterna brusade fram på redaktionens bioduk så visste vi inte vad vi skulle tycka. Vi försökte bena ut vad vi precis hade sett: Medelåldern bland skådisarna landade på runt fyrahundra år. Filmkvaliteten var som om man hällt frätande syra på en VHS-kassett matat den till en Rottweiler, plockat ut filmen ur avföringen, tvättat av den i radioaktivt vatten och sedan låtit filmen torka i en masugn innan man distribuerade den. Tempot var lika snabbt som det skitiga, gula loket. PJOOONG! Men trots det så är det faktiskt en uppriktigt spännande historia, där ett gäng udda personer måste hålla sig vakna i en isolerad miljö utan någon vetskap om när eller om hjälpen ens kommer. Det dyker upp flera oväntade vändningar och slutet är inget mindre än briljant. Inte illa med tanke på att regissören, Bill Rebanes förra rulle som vi recenserade The Capture of Bigfoot var en riktig 10-poängare på stink-listan.

Visste du att: Hela denna film finns att se på Youtube. Länk bifogas nedan: