Indianer vs Conquistadorer vs Dinosaurier vs Pengabrist

Titel: Aztec Rex

År: 2007

Land: USA

Genre: Indianskräck

Publik: Daniel, Andreas

Förra veckan blev det ingen uppdatering av med fräck film. Anledningarna till detta glapp är många. Vi behöver inte gå in på detaljer, men så mycket kan vi säga att det involverade lim. Men den uteblivna recensionen resulterade så klart i att mailen haglade in. Många arg och besvikna, medan andra oroade sig för vår hälsa. Vi är ok!

För att kompensera detta har vi beslutat oss att göra något unikt för er. Något som inga andra filmrecensenter har gjort. Någonting magiskt. Följande recension kommer DELVIS VARA I 3D!!! Så om du har 3D-glasögon, haka fast dem på näsan. Har du inga brillor, gå då på någon kackig, svindyr 3D-film på bio och behåll glasögonen. Har du nu inte en miljard kronor, som det kostar att gå på 3D-bio, så kan du säkert uppleva de häftiga effekterna med vanliga glasögon och lite metallfolie. Håll i hatten, nu kör vi!

Handling: Allt du har lärt dig om Cortés erövring av Aztek-riket kan du spola ner i toaletten. Han dök nämligen upp 1521 med endast fem sunkiga spanjorer som bar bäckenskålar på huvudena och drog en liten söt kanon efter sig i ett snöre. De skulle rekognosera. Vad de fann var en mäktig civilisation bestående av åtta uttråkade indianer på en kulle. Indianchefen, som traditionsenligt bar de tyska färgerna längs med armarna, satt mest och åt frukt på sin tron. Då och då släpade de upp någon stackare från ett tält, som de skar ut hjärtat på. Men vem offrade dem till? Jo, de hyllade någonting mycket större än Gud självt, nämligen en Tyrannosaurus Rex. Vi vet ju att spanjorerna erövrade stora delar av Sydamerika, men rår Cortés små kanonkulor verkligen på världens pixligaste och stelaste Tyrannosaurs Rex som delvis glider ner i marken, alternativt svävar i luften när den går eftersom den är så fruktansvärt uselt inklippt? Den som lever få se … om de överlever vill säga ...

Minnesvärda scener: Spanjorerna observerar de uttråkade indianerna som råkar bo på kullen, och i sann conquistador-manéer så ska indianerna utrotas. Soldaterna omringar dem och inväntar signalen. Nu! Så springer de in bland de två tälten med sina svärd i högst högg. Men så stannar soldaterna plötsligt upp och stirrar framför sig som fåntrattar. Indianerna passar då på att skjuta sömnpilar i halsen på dem. En efter en efter en. faller de som käglor. Men fortfarande står de bara still. Den sista som fortfarande står hinner påpeka för sina nu sovande kollegor att indianerna har giftpilar innan han själv faller till marken.

Tyrannusarus Rex är hungrig som fan. När ungefär hälften av de fem spanska soldaterna blivit uppätna inser de att något inte står rätt till. En enorm ödla med tänder stora som spadar kan tydligen bli ett problem. Därför ska de lura den i en fälla. Eftersom de är erfarna soldater, eliten bland de spanska kolonisatörerna, måste de hitta på en bra plan för att lura dinosaurien i fördärvet. Detta blir planen: En av spanjorerna brölar och slår sig på bröstet. De andra spanjorerna ställer sig på en stig och håller tummarna för att dinosaurien råkar gå rakt in i kanonens skottlinje. De har tur, dinosaurien råkar gå rakt in i kanonens skottlinje. PANG! och kanonkulan visar sig ha ungefär lika kraftfull effekt som om du blåser ett poppat popcorn på en get. Vad nu göra? Deras största och farligaste vapen fungerar ju inte alls. De sätter sin tro till de trubbiga svärden. Flera spanjorer dör.

Minnesvärda citat: Forskning visar att Tyrannosaurs Rex var ungefär fyra meter hög och kunnat väga upp till 7 ton. Det är mycket. Men det hindrar absolut inte detta monster att röra sig tyst som en fjäder. Den lyckas till och med smyga upp bredvid spanjorernas läger och knapra i sig en häst utan att någon märker det. När sen en soldat ur gänget senare råkar få syn på T-Rex så leder han resten av gruppen dit, dock bara för att bli utskrattad. Kvar finns bara ett blodigt hästben, De drar nämligen slutsatsen att soldaten överreagerar: ”The horse likely fell and broke a leg.” Slutdiskuterat.

Omdöme: Var ska vi börja? Tyrannusarus Rex tassar runt helt ljudlöst, trots att han väger lika mycket som sju personbilar. Kanske har han ninja-sockor på sig? Det är omöjligt att avgöra eftersom dataanimationerna är så usla att man har svårt att urskilja vad det är för fyrkanter som rasslar fram på vita duken. Men klart är ju att datorn som de skapat animationen har virus eller bara vill dö. En mongoloid apa på raketrullskridskor, rökandes vattenpipa skulle vara en mer övertygande dinosaurie.

Dessutom ser det ut som T-Rex satt på sig lättstift efter varje gång han ätit någon. Han får liksom ett perfekt applicerat lager av röd färg kring läpparna. Spanjorerna var inte mycket bättre. De klarar inte ens av att ta sig ut ur ett indian-fängelse, med galler lika höga och robusta som tändstickor. Dessutom hade Cortés en peruk som verkade rotera runt. Han såg ut att ha en ny frisyr vid varje scenskifte. Det som blir pricken över i:et är att skådisarna sållar sig till skaran av allt för självsäkra på sin prestation i en allt för urusel produktion. Sånt skapar magi. Indianernas namn låter som hostmedicin och de tillbringar den mesta tiden med att stå i motvind så att höftskynket blottar stjärthalvorna.

Det var en underhållande film.

Visste du att: Regissören Brian Trenchard-Smith även gjort Leprechaun 4: In Space. Den kan man också se.

Värsta grejerna på G!

Snart händer det stora grejer på bloggen! Så stora att det tar all vår tid! Därför får ni (du) nöja er (dig) med dessa stiliga gif-animationrerna tills nästa vecka!

Monster på rymmen!

Titel: Ogre

År: 2008

Land: Kanada/USA

Genre: Skräck

Publik: Andreas, Daniel

Handling: I mitten på 1800-talet drabbades en liten stad i Amerikatt av pesten. Folk fick ruskiga utslag och dog i hemska plågor. Men just denna lilla stad hade en lokal trollkarl som kunde, om han ville, trolla bort pesten. ”På ett villkor!”, sade trollkarlen. ”Jag får bli chef. Och vi måste låta en person käkas upp av ett monster varje år. Och jag ger alla i staden evigt liv. Och vi får inte lämna staden för då dör vi. Deal or no deal?” 1800-talsfolket rev sig i skäggen. ”Det var visserligen flera villkor samt ganska sugiga sådana men va fan: DEAL!” Så staden förskonades från pesten i utbyte mot evig misär. Tiden går och staden blir en legend som en grupp på fyra ungdomar nappar på 150 år senare. De ger sig ut i världens sämsta campingväder (oktober-november) utan utrustning för att hitta den förlorade staden. Det gör dom rätt fort ändå. Som bonus släpper de också ut monstret som säger ”Göttans!” (fast på monsterspråket: ”RAAAAAAAWR!”) när det inser att den årliga enrätters måltiden har blivit till en buffé. Monsterfesten kan börja.

 

Minnesvärda scener: I filmens inledning visas scener på massgravar som fylls, begravningståg och prickiga människor som ojar sig. Allt i slowmotion. Trodde vi. Det stod efter en stund klart att det inte var slowmotion utan att alla bara rörde sig väldigt sakta. Så gick det till förr i tiden förstår ni. Senare dyker de fyra hippa ungdomarna upp (en snygg rebelkille, en nördkille, en överklasstjej och en blasétjej). Nördkillen råkar snubbla och bryta benet. Blasétjejen kände på benbrottet och sade sig känna benpipan där inne under huden. Detta hindrar inte nördkillen från att hoppa bort till en jordkällare i skogen, slita sönder kedjor med bara händerna och öppna en tung trädörr. Synd för han att innan för dörren fanns monstret som åt upp hela nörden förutom hans ben. 


 

  





När staden är i fara, så ska det ringas i en klocka och det är samma man som gör det varje gång (det rings en hel del i klockor i denna film). När han gör det så zoomas hans extremt allvarliga ansikte in. Han kisar allvarligt omkring sig samtidig som han ringer i den rätt fåniga lilla klockan i en scen som kanske varar i två minuter. Det är faktiskt höjdpunkten i hela filmen. The Ogre, som filmen och monstret heter, löper rundor ute i skogen och två stadsbor får nog och ger sig ut med musköterna i högsta hugg. Monstret anfaller naturligtvis genom att skrika in i kameran och veva med armarna på exakt samma sätt som i alla föregående och efterkommande attacker. En av männen skjuter med sin musköt, men skottet tar inte riktigt. Så med monstret ett par steg ifrån sig börjar han ladda om. Man kan tänka sig att en 1800-talsman borde veta att det tar tid att ladda om en musköt. I en scen visar dock monstret att det har fler strängar på sin lyra. Det är strax innan vinter så det finns inga löv som skymmer sikten i skogen. The Ogre är cirka fyra meter lång och har en omkrets på lika mycket. Han låter väldigt högt när han tar sig fram. Ändå lyckas detta fläskberg smyga sig på sina offer och utföra sin signaturattack (se ovan). Må så vara att detta är fel forum för att gnälla över brist på realism men vi skriver ändå ut ett ”hallå?” i rent vredesmod.

Minnesvärda citat: ”You are all in the mercy of the ogre. And he shows no mercy!”

Omdöme: Man kan inte klaga på att det inte händer någonting i The Ogre. Monstret släpps lös rätt fort och det blir det drag under galoscherna i och med detta. Men filmens skådespelare faller in under kategorin ”självgoda”. De tror att de är så jävla bra. Värst är den unge rebellen Mike som tolkas av Ryan Kennedy. Hans agerande är totalt distanslöst och han lyckas spela upp sina scener som om de utspelade sig i helt andra filmer i helt andra situationer. Sen så dyker det återkommande problemet med ”förr i tiden”-skådespeleri upp. Det ska talas gammaldags men ingen vet riktigt hur så det blir Shakespeare med Downs syndrom för hela slanten. Sen så måste slutet tas upp i debatten. Först så enar de två överlevande nutidsungdomarna staden mot trollkarlen och hans monster genom att komma på den genialiska idén att döda monstret. Hela staden livas upp! Det laddas gevär och dammas av gamla björnfällor. Och det täljs historiens sämsta pilar. De är som kokta sparrisar som dinglar från pilbågarna. Men monstret besegras och de tacksamma stadsborna dör allihop i ett ljussken. Samma ljussken som uppstår när de lämnar staden. Så i stor sätt så skulle de ha kunnat uppnå sina drömmars mål (att dö) genom att lämna staden när som helst. Idioti.

Visste du att: The Ogre inte var så bra. Men det finns en film från 1996 med samma namn som är svinbra. Se den istället.

"Heroes are not made, they are cornered"

Titel: Mammoth

År: 2006

Land: USA

Genre: Skräck/Action

Publik: Daniel, Andreas

Handling: ”We have an Alien possessed Mammoth on the loose and if we don´t kill it, the Government is gonna kill us all!” Vem skulle inte vilja se en film som innehåller den fantastiska repliken?

Mammoth tar sin början på nationalhistoriska museet i Louisiana. Där jobbar Frank, en riktig arbetsmyra, så pass mycket att helt glömmer bort sin dotter Jacks födelsedag! Och när det gamla vägguret klämtar 15:14 med buller och bång, vaknar han ur sitt adrenalinstinna jobbrus och skyndar hemåt. Frank är så stressad att helt glömmer bort att för bara ett bar minuter sedan gjorde han antagligen den mest fascinerande upptäckten i mänsklighetens historia; han fann ett självlysande objekt inbäddad i kroppen på en enorm djupfryst mammut. Detta ljus skickar en signal till ett rymdskepp, varpå en enorm meteor slår ner i museet, väcker mammuten som omgående klubbar ihjäl en vakt och suger ut hans själ med snabeln. Polis tillkallas och situationen är minst sagt allvarlig. Men Frank, som blir vittne till detta, bekymrar sig inte kring detta. Han har ju en sur dotter hemma som väntar på paket.

Med en morgonsur mammut som går bärsärk i staden tvingas den amerikanska regeringen agera. De skickar två hemliga agenter, som tydligt influerats av den populära filmen Men In Black. Den ena av dem får tämligen omgående sitt huvud avslaget av en mammutsnabel, den andra springer mest runt och ser allvarlig ut.

Den stora frågan kvarstår: Hur ska man få stopp på denna best?

Minnesvärda scener:

Innan helvetet bryter ut, då mammuten börjar spetsa, stampa och snabla sönder allt och alla, bevittnar stadens befolkning ett ljusklot flyga över himmelen. En ung man pekar med sin hand och säger ”Look …!” En sekund går … två sekunder … Han håller fortfarande upp handen. Tre sekunder … fem … Fingret pekar fortfarande rakt upp. Till slut undrar vi om hans stackars arm har låst sig olyckligt. Eller kanske att regissören fått en hjärtattack och dött. Tio sekunder gick och vid detta laget satt redaktionen och skrek ”klipp för fan”. Och se på tusan: det klipptes. Efter detta så brakade allt lös och mammuten smet ut ut museet efter att ha haft ihjäl vaktmästaren. Frank anländer till platsen och möter den lokala sheriffen och hans två sidekicks. Det uppstår en extremt märklig serie repliker. Sheriffen beter sig ungefär som Sheriffen av Nottingham, dvs som en maktfullkomlig medeltida skurk. Hans kumpaner är lite som mexikanska fyllon från nån misslyckad spaghettivästern. Det går inte att förstå vad som hänt mellan sheriffen och Frank, vad som händer när scenen utspelar sig eller vad resultatet av scenen var. En mästerlig uppvisning i ruttet manus, inkompetent regi och undermåligt skådespeleri!

Franks dotter, Jack, (Idiotiskt val av namn) blir uppvaktad av en ung herre vid namn Squirrelly (Fantastiskt val av namn). Som en romantisk gest bjuder han med henne på rejv i skogen. Där finns härligt höga killar och tjejer som maniskt vinglar runt med frånvarande blickar och fåntratts-leenden. Musiken slår sig fram mellan trädstammarna och ljusen blinkar rytmiskt. Vilken stämning! Då tar Squirrelly fram sin ipod och två set med hörlurar. Hennes reaktion blir om om de gör det varje gång de går ut. Sedan studsar de runt och trasslar världsvant in sig i fyra hundra meter audiokablar.

Minnesvärda citat:

Frank försöker förklara för sin far att det inte alls är lätt att vara far till en dotter:

”If you have a boy, you only have to worry about one wiener. If you have a girl, you have to worry about every wiener in the hot dog cart.”

Omdöme:

Vi har aldrig sett mammutar på bloggen så det var med stor entusiasm och förväntan vi pressade in VCD:n i spelaren. När sedan sluttexterna rullade, ställde vi oss frågan vad vi lärt oss. Tja, den här filmen handlar mer om ångesten över att glömma bort sin dotters födelsedag än ett förhistoriskt monster som krossar allt och alla. Till och med när Frank, efter att ha bevittnat en meteor som slagit ner i sitt kontor, fått sin bil förstörd av mystiska energi-fält, upptäckt att museets säkerhetsvakt inte bara blivit krossad av en av sina utställningsobjekt som plötsligt efter 12000 år vaknar till liv, utan även fått sin själ utsugen ur sin kropp av en lika gammal snabel, ändå oroar sig mer över det faktum att han inte bakat en tårta i tid.

Filmen lider även brist på både skådespel och dialog. Till och med alla de italienska filmerna vi recenserat på bloggen, som vi tyckt haft otroliga brister i engelskt vokabulär (Ungefär i stil med: ”Woman! Me wants tits!” ”I kill you now, don´t you know!” ”Apocalypse is shit situation!” ) framstår som rena rama Shakespeare i jämförelse. Och filmen blir ju inte bättre av att mammuten spankulerar runt som överste Hathi ur djungelboken.

Visste du att: Bloggen är så pass populär att filmer skickas till redaktionen. Riktiga filmer! Med fodral och allt! Visste du också att anledningen till att mammutarna dog ut var att det inte fanns några  papputar.