Rymdgrus orsakar ödlepanik i öknen

Titel: Track of the Moon Beast

År: 1976

Land: USA

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Paul är som vilken skön kille som helst under 70-talet. Han har en schysst kropp, schysst motorcykel, schysst jobb som arkeolog. Och om han spelar sina kort rätt så kommer han snart ha en riktigt schysst böna i sänghalmen. Han lägger in charmoffensiven och tar med henne på mc:n till ett stycke romantiskt ödeland. De tittar på grus. Hon förundras av dess finkornighet, han med samtidigt som han tittar på hennes milslånga ben. Paul lägger armen om henne och ska precis lägga in sitt move då han träffas i huvudet av en meteor. Efter det förändras allt. Hans vardag blir sig aldrig lik. Han får plötsliga migränattacker, yrsel och så svettas han som en get. Han vaknar upp på jättekonstiga platser utan att minnas hur han hamnat där. Samtidigt kommer det in rapporter om att en jättestor ödla som dödar alkisar och tältande pokerspelare. Vad är det som försiggår egentligen!?

Minnesvärda scener: I början av filmen stiftar vi bekantskap med den unge och charmige Paul. I ett klipp, som pågår i hundra år, ser vi hur han kommer puttrande på sin motorcykel i en öken för att sedan kliva av, klia sig lite på magen, kisa mot solen, sparka på en sten, kolla växellådsoljan, sträcka på sig, pensionsspara, kisa lite till, innan han sätter igång och gräva efter skelett. Och när han sitter där ensam mitt ute i vildmarken hör han plötsligt ett fruktansvärt avgrundsvrål som om någon verkligen skulle ha råkat illa ut. Paul kikar upp … väntar … väntar … nej, det var nog bara vinden som blev nerpressad i en flis-maskin med fötterna först. Ingen fara, tänker han och fortsätter gräva. Det visade sig senare att det var ett busgäng som skämtade med honom. Men det var snarare de som stod med lång näsa i slutändan!

Nästa minnesvärda scen stämplas med en spoiler alert, så om du har tänkt investera din surt förvärvade lön i denna film så ska du nog hoppa över de nästa åtta raderna. För er andra så kan vi avslöja att det är Paul som är ödlemonstret. Meteoren som slog ner lämnar små fragment i hans huvud och dessa gör att han transformeras varje gång månen dyker upp, och då får han superlust att döda alla han kommer över. Ödlor är ju kända för sina mordiska drag, inget konstigt alls. I vilket fall som helst så blir han fastbunden i en undersökningsbrits av läkare för observation. Månen stiger upp och i en dramatisk metamorf förvandlas Paul till ett fjälligt monster framför ögonen på både läkarkåren, poliser och Pauls indiankompis Johnny Longbow (vars skalp pryds av den perfekta playmobil-frisyren). Hur reagerar alla? Tja, i nästa klipp har de somnat i sina stolar.

Minnesvärda citat: Johnny Longbow (indianen med den perfekta playmobilfrisyren) kan sin indianhistoria. I en slide-show med diabilder visar han poliskommissarien hur morden hänger ihop med gamla indianskrönor. Bilderna ska antagligen föreställa grottmålningar, men ser mest ut att vara ritade av trötta barn. När det sedan visar sig överensstämma med verkligheten utbrister Johnny Longbow: ”One Indian mystery … solved!”

Omdöme: En oerhört seg film. Kameramannen måste ha stelopererat sina fingrar, för efter han tryckt på ”Record”-knappen så låter han filmen rulla och rulla och rulla. Det i kombination med att skådisarna inte riktigt kan skådespela leder mest till förvirring. Ljudkillen misstog antagligen det luddiga mickskyddet för sockervadd, eftersom ljudkvaliteten är som om han stoppat utrustningen i munnen. Regissören var nog upptagen med att limma på den enda tjejen i filmen, för det finns ingen kontinuitet alls de få klippen som når till redigeringen. En film som har alla möjligheter i världen att bli fräck och fräsig reduceras till ologisk, brittisk diskbänksrealism + förvirrad ödla. Och om man nu har investerat i en monsterdräkt, varför inte använda den då? Istället, och det här sker oförskämt ofta i en mängd filmer, får man se monstret ur första-personsvy, med en flåsande och gungande kamera.

I slutscenen då allt normalt ska nå ett dramatiskt klimax, får vi endast se två poliser som får sina huvuden ihopknockade av den sega ödlan. När polisförstärkningen sekunden senare anländer lägger de ner mer tid att hålla upp dörren för tjejen i bilen än att jaga efter ödlan. ”He got away!” utbrister de uppgivet. Nej, säger redaktionen, ni försökte ju inte ens fånga den!

Den enda riktiga behållningen vi fick var i scenen på sjukhuset då Paul får det dramatiska beskedet att han är ett blodstörstande ödlemonster, han bär då nämligen en delikat prickig pyjamas.

Visste du att: Bill Finger som skrev manuset till denna film även var med och skapade DC Comics karaktär ”Batman”. Dessvärre han han dö innan han fick sitt erkännande för den bedriften.