Titel: Jack The Gigant Killer
År: 2013
Land:USA
Genre: Äventyr
Publik: Pisse, Andreas
Handling: Filmen utspelar sig under tidigt femtiotal. Jack är
en ung man som lever tillsammans med sin mamma, styvpappa och syster
(eller flickvän. Kanske både och.) Jacks pappa försvann för länge
sedan. Men så en dag dyker det upp en skabbig hippie vid deras dörr.
Han ger Jack en present, som Jack mer än gärna tar emot, för vem
skulle ana oråd om en främmande, utmärglad knarkare vill ge dig
smutsiga saker? Men det visar sig att paketet bara innehåller några
bönor. Besviken kastar Jack bönorna på ett fält. Men så under
natten händer något magiskt. Bönorna växer sig till en enorm
bönstjälk! Polisen spärrar av men det hindrar inte nyfikna
besökare från att helt sonika bara passera igenom och bli piskade
av bönstjälkens rep-armar. Efter många om och gäsp så kravlar
Jack upp och vips är han i en främmande molnvärld med pappa,
häxor, monster. (Dock ingen jätte). Sedan börjar ett äventyr av
uttråkande mått som eskalerar i att häxan tar med sig monsterna
ner på jorden och får slåss mot brittiska soldater samt Jack.
Minnesvärda scener: Jack och hans far ska besöka häxan i
moln-världen. Men där hon bor är det hemskt kallt. Det löser de
genom att klä på sig ordentligt i en varsin glansig one-piece som
ser ut att vara lika tjock som ett lager plastfolie.
En annan och ofta förekommande scen är då det ska presenteras
episka ögonblick. Produktionsbolaget Asylum löser det alltid på
samma sätt:
1: Mäktig orkester.
2: Ett gäng som stirrar ut i horisonten.
3: Och i horisonten gör antingen hjälten eller monstret något
fräckt som att jaga/bli jagad.
4: Kör punkt 1,2 och 3 i mixern. Servera sedan rikliga portioner av
denna skitsörja jämnt genom hela filmen.
Minnesvärda citat: Jack finner sin far i ett enormt flygande
slott. Och när det sedan blir stressigt så springer de bägge ner i
pannrummet. Fadern förklarar för Jack: ”We have to get up
higher!” De slänger på typ två te-skedar kol, och det var
tydligen tillräckligt för att få det tusentals ton enorma
byggnaden att stiga, lätt som en fjäder.
Omdöme: När vi gick i högstadiet hade vi en biologi-lärare
som hette Margareta. Hon suckade ofta och klagade på huvudvärk.
Margareta hatade barn. Och eftersom våra akademiska meriter var
begränsade till ämnet hemkunskap, blev vi knappast hennes
favoritelever. Vid ett tillfälle tog Margareta en av oss åt sidan
och sade allvarligt: ”Du kan om du vill, men du vill inte.” Samma
kan sägas om denna film. Den är en fatal besvikelse, men om de hade
ansträngt sig så kanske de hade kunnat få detta skeppet att flyta
hjälpligt. Alltså, det finns inte ens en jätte att döda i filmen
trots att titeln skriker ut att här ska dödas jättar som bara fan.
Istället kastar de in några dinosaurier. Och för att göra dem mer
exotiska får de åtta ögon. Oooooh så rafflande! Jack,
huvudpersonen i filmen, kan jämföras med ett vettskrämt marsvin.
Han ser ut som om någon ska slå honom hela tiden, som om bakom
kameran vinglar producenten med en spritflaska i ena handen och en
teleskopbatong i andra. Jacks far överspelar konstant. Häxkvinnan
ler mystiskt och går från att vara den som ska förgöra jorden
till att plötsligt slåss sida vid sida med de goda. Kanske gäspade
vi i precis fel tillfälle, men vi såg då ingen rimlig förklaring
till den plottwisten. De brittiska befälen som gastar i tid och otid
var även de kassa. (Plus att de brittiska soldaterna lika gärna
sköt med AK47 som brittiska vapen). Så om Hitler bara väntat några
år med slaget om Storbritannien och låtit de där brittiska
nötterna ta över befälet så hade han personligen kunnat erövrat
hela ön med bara en flugsmälla och hårspray.
Om valet står mellan att se denna film igen eller att köra
gräsklipparen över ens nakna tår, så hoppar vi mer än gärna på
kryckor resten av livet.
Visste du att: Regissören
Mark Atkins även är inblandad i filmen ”The Terminators” som
liknar väldigt mycket på ”Teminator 2”, samt filmen
”Transmorphers: Fall of Man” som liknar väldigt mycket på
”Transformers: Revenge of the Fallen”. Men allt är nog en
lycklig slump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar