Handling: Det enorma modellskeppet Murray Leinster susar majestätiskt fram genom rymden. Filmiveckan-redaktionen kommer osökt att tänka liknelsen med inledningsscenen ur den första Star Wars-filmen, men så är det alltså inte, utan den här filmen utspelar sig i ett ganska så rejält mycket uslare universum. Ett budgetuniversum där stjärnorna går i rosa, blått och grönt, ungefär som i en julgran, och Star Wars befinner sig antagligen i en galax, långt, långt, mycket dyrare.
Men på Murray Leinster kommandobrygga blinkar de stora plastknapparna betryggande. Kanonerna är laddade och vakterna står uppradade på post med blankputsade hjälmar. Detta är i sanning en svävande fästning. Vad skulle kunna gå fel? Dock har rymdskeppet en Akilleshäl, och det är bristen på en försvarsplan i händelse av att de skulle bli anfallna av röda, självlysande rymdbollar. Men vad är oddsen för att röda, självlysande rymdbollar skulle lura bakom någon planet? Men plötsligt slår ett gäng röda, självlysande rymdbollar till. I full kraft. Murray Leinster har inte en chans. Men i sista sekunden lyckas de skjuta iväg tre rymdkapslar, varav en av dem innehåller en oerhört viktig last – David Hasselhoff. Klart Universums Kejsare blir orolig – han misstänker ju att den onde Arn som ligger bakom. Vad göra? Anställ universums självgodaste duo Stella Star och hennes megakrulliga smilfink till kompis, Akton! De har ju inget bättre för sig än att åka omkring och göra donuts i rymden mitt framför rymdpolisens näsor.
Minnesvärda scener: Robotmedhjälparen, Elle, känd för att dra hysteriskt underhållande skämt som: ”Hyperspace always makes me worried!” eller ”My seat belt is stuck!”, är inte bara rolig, han kan även lösa komplicerade problem. Exempelvis hamnar han och filmens huvudrollsinnehavare, den sensuella Stella Star, i ett bakhåll på en iskall snöplanet. Skurkar låser dem ute från sitt rymdskepp och de lämnas att frysa ihjäl. Vad göra?! Vad göra?! Roboten Elle kommer då med den fantastiska lösningen att de ska lägga sig ner i snön och frysa ihjäl. Och så gör de det.
Ytterligare filmisk briljans är när Stella Star blir gripen, häktad och sedan dömd för vårdslöshet i rymdtrafik. Hon döms till livstids straffarbete på en fängelseplanet och tvingas där till arbetsuppgiften att lägga stora kulor i stora hål iförd endast bikini. Efter tolv timmar får hon nog, inte av bikinin, den är hon väldigt förtjust i och behåller på så ofta hon bara kan under resten av filmen. Nej, det är fängelselivet som tär. Hon uppmanar sina stackars kuvade medfångar att resa sig mot makten. De hörsammar och startar ett blodigt uppror som leder till att både fångar och vakter skjuts hej vilt och slutligen resulterar i att hela planeten exploderar. Men det bekymrar inte Stella Star, hon drog nämligen så fort allt rabalder startade och liftade istället med ett rymdskepp därifrån. Hasselhofs insats i filmen ska inte förringas (även om han försvinner bleknar bredvid de andra karaktärerna i filmen). I en scen jagar han bort ett gäng apmän med hjälp av en guldmask som kan skjuta laser. En sådan mask är ett riktigt trumfkort kan tyckas. Men när apmännen anfaller igen dänger Hasselhof masken i huvudet på närmaste apman och springer därifrån.
Minnesvärda citat: Inledningsscenen med de aggressiva, röda självlysande rymdbollarna lämnade många frågetecken hos oss. Tack och lov följdes det upp med en förklarande text, ungefär som i Star Wars. Dessvärre innehöll vår importerade DVD-film endast fransk textning. Filmiveckan-redaktionen ringde några samtal och fick till slut tag i Johanna, en fransk-ättling. Hennes ovärderliga hjälp rätade ut alla frågetecken :
Johanna: ”När planeterna … nä, texten går för fort! Dålig stjärna? Universum kommer ...ojojoj .... eh, Paté?”
Filmiveckan: ”Tack för hjälpen.”
Omdöme: Filmen kretsar nästan bara kring de två rymdbusarna, tillika hjältarna Stella Star och Akton. De är bäst. Stella Star bejakar sin kvinnlighet i alla väder. Till och med när hon ska bege sig ut i rymden har hon en specialdesignad, delvis transparent stringtrosa-rymddräkt. Den är fantastisk. Och hennes rymdhjälm är helt i glas och formad på ett sätt som får henne att se ut som en enorm glödlampa. När hon vid ett tillfälle ska ta bege sig ut på rymdpromenad så simmar hon igenom vakuumet.
Sidekicken Akton, den charmige killen, har ett så självgott leende att tv-skärmen spricker. Men han har all anledning att le, han är nämligen den perfekte mannen med sitt gyllene superkrull, kritvita tandrad och perfekta solariebruna kropp. Nu tänker ni/du läsare säkert: ”Jag har sett schysst hårkrull och perfekta kroppar många gånger förut! Big Deal ...” Då säger vi: ”Jaha, men kunde han skjuta blixtar med händerna och förutse framtiden? Bar han lasersabel och var universums bästa pilot. Inte? Trodde väl det.”
Och det fantastiska persongalleriet är nog filmens största behållning. Rymdskurken, Zarth Arn, är på pricken lik Prinsessan Leia, med hårkringlor och allt. Det enda som skiljer dem två åt är att han har oborstad mustasch och pipskägg samt påsiga ögon som får honom att se ut som en nedknarkad get … med hårkringlor. Getens kompanjon Thor, en riktig Judas ska det visa sig under filmens gång, har ett högst tveksamt utseende och med sitt skalliga huvud ger han intrycket av att vara den gröna gubben vid övergångsställen. Dock är han bara delvis grönsminkad. Och så har vi den tokiga roboten Elle som de gett en sydstatsdialekt. Han har svarta spandexbyxor och ser ut som en stor, svart dildo.
Filmen är en enda improvisationsteater där hjältarna susar runt från planet till planet, och alla de kommer i kontakt med vill döda dem, oftast helt utan anledning. Ibland är det typ amazonkvinnor på röda, små ponnys som vill se dem mördade. I andra fall är det en jättestor och superseg stop motion-staty som stapplar efter dem. Men det kan lika gärna vara väldigt glada grottmänniskor som vill klubba ihjäl dem med hjälp av höftleden från nåt slaktat djur. Allt kan hända och det är precis vad det gör i denna film där konstanta nu eller aldrig situationer avlöser varandra som i ett äkta Lidl-pärlhalsband. En film där det är gasen i botten och det inte snålas med förvirrade rymdstrider, gnisslande robotar, sneda laserstrålar från pistoler eller öronbedövande diskant. Och pricken över i:et är den helt omedvetna, moderna hbt-andan som präglar varenda bildruta. Det förekommer transsexuella män, ett helt hov fullt av Lady Gagas, En kejsare med mangina-kalsonger, kringlor, gyllene dildo-torpeder, David Hasselhoff med ögonskugga och regnbågsfärgade rymdskepp. Vi gillar det här.
Visste du att: Karaktären: Akton spelades av Marjoe Gortner. Han var evangelist och utförde sin första vigselceremoni vid fyra års ålder. Vuxenpoäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar