Chitty är dock allt annat än shitty! Han kan läsa böcker jättefort, laga mat jättefort och läxa upp skurkar jättefort. Doktor Vasee är mäkta nöjd med sin skapelse och kan nu fokusera på sin 3500 år yngre flickvän Sana som väntat tålmodigt i tio år på att Vasee ska bli klar med sin robot. Men det vankas onda gäddor i vassen, på annat håll skruvar nämligen doktor Bohra också med egna ondsinta robotar. Bohras robotar är skitdåliga. När Vasee presenterar Chitty för en massa vetenskapsmän blir Bohra grön av avund. Han kör en fuling och försöker få Chitty att avslöja hur han är byggd men se den gubben gick inte! Chitty är listigt programmerad till att hemlighålla sina komponenter och blueprints. Bohra reagerar som vilken mogen akademiker som helst och gör allt för att stoppa Chitty. Detta leder till att Vasee tvingas ge Chitty känslor, vilket sedan leder till att Chitty kärar ner sig i Sana, vilket sedan leder till att Chitty demonteras, vilket sedan leder till att Chitty återuppbyggs av den onde doktor Bohra, vilket leder till att Chitty också blir ond, vilket sedan leder till några av historiens mest vansinnigt iscensatta actionscener. Märk väl att filmen var 2 timmar och 45 minuter lång så vissa hopp i handlingen har tagits.
Minnesvärda scener: Som sagt, nästan tre timmar indisk sci-fi. Banne mig om filmen inte oavbrutet bjuder på minnesvärda scener. Chitty är världens bästa hjälte som sedan blir världens bästa skurk, och alla scener han är med i är helt fantastiska. Framförallt är det utseendet och gångstilen som gör det. En lite småpluffsig indier som knappt kan gå ordentligt ger järnet i varje scen för att se så android ut som möjligt. Det är det bästa receptet för att få alla tummar upp på den här filmredaktionen. I en scen så ställer lite skurkar till med väsen och Chitty ska lära dem att veta hut. Han använder någon sort inbyggd magnetgrunka för att riva av en skurk hans byxor. Helkul! Så kul att Sana skrattar oavbrutet i timtal och så när misslyckas med sin tenta! Som tur är så hjälper Chitty henne att fuska så hon klarar sig. Lite fusk gör väl inget, särskilt inte när man pluggar till läkare.
En anmärkningsvärd detalj är att så fort Chitty ska slåss så försvinner hans dubbelhaka och han blir bra mycket smalare. Måste vara någon sorts ”battle mode”. En underlig scen är när Chitty räddar en naken kvinna ur en eldsvåda. Hon skulle säkerligen dött om han inte gjorde detta men alla blir helt förfärade! Kvinnan rusar ut i trafiken och kastar sig framför en lastbil. Chitty undrar vad han gjorde fel och det gjorde vi på redaktionen också, men fel gjorde han.
Eftersom det är en indisk film så förekommer en hel del musikalnummer. Eller egentligen är det regelrätta musikvideos som klipps in med Chitty, Sana och Vasee som sjunger och dansar. Oftast har det hela inget med storyn att göra. Exempelvis utspelar sig en video bland Machu Pichus ruiner utan att filmen ens nämner Sydamerika, indianer eller lamor. Musikvideorna innehåller en hel del fantastiska dansnummer och då syftar jag främst på huvudrollsinnehavaren Rajinikanth vars höfter rullar som om de vore fastspända i ett skruvstäd. Han är helt otroligt stel och begränsar sina rörelser till att trampa på stället, vifta på huvudet och höja armarna i höjd med naveln, ibland i takt, ibland i otakt. När han sedan gör detta i rollen som Chitty är effekten magnifik.
Scenen som nog tar priset är när Chitty går in i Mosquito Mode. Han har just fått mänskliga känslor och smyger in till Sanas sovrum för att få klämma lite på henne. En mygga sticker henne och Chitty får för sig att straffa myggan. Han jagar igenom staden likt Benny Hill och träffar sedan på ett gäng myggor under en bro. Han måste få den skyldiga myggan att ge sig till känna så han går in i Mosquito Mode för att tala med myggorna. Och vem kunde tro att myggor kunde vara så välartikulerade bara man förstår deras språk. Han fick fatt på den skyldiga myggan och fick denne att säga förlåt till Sana.
Minnesvärda citat: Doktor Bohra blir arg för att hans robot är så kass och utbrister: ”Shit!” Roboten svarar då: ”I can't shit.”
Omdöme: Man skulle ju lätt kunna tro att tre timmar Bollywood lätt skulle bli de mest fruktansvärda timmarna i Film i Veckans liv men så var det inte alls. Fart och fläkt! Regissören har så bråttom att han klipper bort en sekund här och där i filmiska transportsträckor som när en skådis ska sätta sig i en bil: Skådisen är på väg mot bilen har två meter kvar. Klipp! Skådisen tar i dörrhandtaget. Klipp! Bilen kör i 400km/h på motorvägen. Inte en död sekund! Om samma metod hade använts i några i de trögflytande stinkbomber till filmer vi plågat oss igenom tidigare så skulle inte ens eftertexterna bli kvar. Den här filmen tillhör mannen med de båda huvudrollerna: Rajinikanth. Hans Chitty är bland det bästa vi har sett på denna blogg. Dessutom så hade den gode Rajinikanth ett eget intro i filmen. Efter det pampiga introt till bolaget som gjort filmen kom ännu ett intro med minst lika pampig musik. Texten ”Superstar Raijni” rullade fram över rutan. Så ska en huvudrollsinnehavare presenteras.
Man kan ju ställa sig frågan: Är detta en b-film eller har Film i Veckan enbart på sig sina flottiga västerländska glasögon? Vi kan notera följande: Rajinikanth spelar en ung man och en cyborg i filmen. Inte ens den mest skumögde tiggaren från Calcutta skulle missta Superstar Raijni för en ung man. Det är ju rätt B. Vi kan också notera att det skämtas friskt om hur mörkhyade och fattiga är sämre människor. B med stort B.
Visste du att: Denna film var den dyraste indiska filmen någonsin. Kanske skulle de tjänat in en slant och höjt kvalitén om de inte anställt Superstar Raijni.
3 kommentarer:
Herregud..
... vad jag vill se den filmen?
Ja!
Skicka en kommentar