Reklamavbrott

Titel: Gröna gubbar från Y.R

År: 1986

Land: Sverige

Genre: Science fiction

Publik: Andreas, Daniel, Martin, Karl

Handling: Ett rymdskepp kraschar i Västergötland. Ombord finns tre grönmålade dvärgar som hemskt gärna vill hem igen. Men skeppet är ju trasigt och det finns ju inga reparationsdelar i Västergötland som kan tillämpas på interplanetära farkoster. Däremot finns det nazistiska skivbolagsdirektörer som driver nöjesanläggningar i Västergötland. Men det är ju en helt annan historia, säger du kanske. Nej, det är just denna historia för Gröna gubbar från Y.R är en 85 minuter lång reklamfilm för Skara Sommarland. Alla attraktioner som Fetto-Bert lät bygga finns representerade i denna film i mer eller mindre troliga scenarier. 

Det finns någon sorts bonnifierad E.T-story som ska fungera som alibi för filmens existens men det blir bara märkligt. I slutet så slirar det hela ur spår totalt och en nordamerikansk schaman, en svensk trollkarl och försvarsmaktens sk. UFO-jägare drabbar samman. Och det låter bra mycket bättre än det var.

Minnesvärda scener: Det är mest plågsamma scener i denna film. De stackars dvärgarna tvingas springa omkring i tighta silverdräkter, bete sig som byfånar och behandlas som barn av riktiga barn. En av de mest smärtsamma scenerna är när en av dvärgarna hoppar in i ett popbands uppträdande. Iförd peruk låtsas han spela med i musiken och tokar sig. Fruktansvärt. Den mest minnesvärda scenen är när UFO-jägarna stormar in i Skara Sommarland och Bert Karlsson springer omkring med en sopkvast som han försöker prygla inkräktarna med. Lite som han gjorde med de romer som ville besöka hans Sommarland. I övrigt var det mest tack vare heroinet som vi lyckades ta oss igenom denna film.

Minnesvärda citat: ”Vi vet att de flesta som sprider smittan kommer från andra länder och ohämmat går ut bland svenskarna. Jag skulle vilja se Bengt Westerbergs få sin dotter smittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar.” -Bert Karlsson om HIV, 1992.

Omdöme: Den här filmen är den sämsta vi sett. Inte den ”sämsta” som i den ”bästa” utan den sämsta som i ”den suger rutten purjolök”. Det är en lång räcka scener som ska visa upp allt kul som finns i Skara samtidigt som man halvhjärtat slängt in patetiska försök till story. Det snackas mycket om sopor i filmen så kanske hade någon en tanke om att filmen skulle ha ett miljövårdande budskap men man kan anta att Bert Karlsson kräktes majonnäs på de idéerna och så det blev inget. Dessutom så lider filmen av ett svenskt syndrom som heter ”Åsa-Nisse-syndromet”. Detta innebär att man slänger in kändisar som spelar sig själva i filmen så blir det kul och bra. I denna film så bestod kändisarna av en som gjort sig känd som Vargtass i en gammal TV-serie och ett popband vars namn var så slätstruket att ingen på redaktionen minns vad det var. Inte kul och 

inte bra.

Visste du att: Bert Karlsson ser ut som en gris. 

Nej du.

Vi var på gång att lägga upp denna veckas recension när denna kille dök upp och stoppade allt:

Så tills han lämnar redaktionen så blir det inget. Det drar ganska kallt på kontoret så här års så kanske drar han och hans huggsnok snart på sig en förkylning så vi kan övermanna dem.

Bengt

Det finns tillfällen i livet då saker blir för stort. Vissa kallar det episkt. Vi hade egentligen tänkt att skriva en recension, men texten bara växte och växte och blev till slut ogreppbar, en oformlig massa som vällde över tangenterna och hindrade oss att fortsätta. Stumma satt vi och tittade på skrivmaskinen. Bengt, vår redaktör blev ilsken. ”Deadline!” skrek han. Vi kopplade in facket och häftiga förhandlingar inleddes. De strandade, kom igång igen för att åter köra fast som en svullen vikval. Men till slut lyckades vi komma fram till en kompromiss: Vi behöver inte lägga upp recensionen, men nästa veckas SKALL vara episk.

Så den som väntar på något gott.

Soliga hälsningar från Kos

//Daniel, Andreas och Bengt

Övernaturliga fasor och högteknologiska under!

Titel: Robo Vampire

År: 1988-1993

Land: Kina

Genre: Skräck

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Några kommandosoldater med pottfrisyrer tassar runt på en kyrkogård som mer liknar en brädgård, typ Bauhaus. Av någon anledning finns det soptunnor fyllda med ormar överallt. Men det här är inte några konservativa, gråa snokar. Nej, det här är rena rama OS-kandidater till ormar. De hoppar som besatta flera meter mot de stackars soldaterna som skjuter hej vilt omkring sig. När soldaterna slutligen tror sig fått läget under kontroll så dyker det upp kinesiska vampyrer! Och på en skala av coola vampyrer, där den coolaste så klart är Brad Pitt ur En vampyrs bekännelse, så hamnar kinesiska vampyrer i den andra änden. Kinesiska vampyrer hoppar jämfota fram som Fia-med-knuff-pjäser med armarna utsträckta framför sig ungefär som när man gör parodi på en sömngångare. Deras gråa, mosiga ansikten är som hämtade ur en reklamfilm mot rökning, och de blåser faktiskt små rökpuffar ur munnen. De väser och fumlar runt. En elräkning är mer skrämmande än kinesiska vampyrer. Men trots detta blir det ett jävla hålligång med pang-pang, stryptag och fräsande. Mitt i allt tumult dyker det plötsligt upp en Kung Fu-kille som börjar leverera sköna sparkar. Kommandosoldaterna dör och det visar sig att de var en antidrog-styrka som var på jakt efter en trollkarl som smugglar kokain i likkistor fyllda med vampyrer. Trollkarlen är mäktig som fan och polisstyrkan har inget annat val än att skapa ett kraftfullt motmedel. Så med hjälp av en skruvdragare, förstoringsglass, silvertejp och tomtebloss sammanfogas nu en cyborg med cutting edge technology! Resultatet är Robo Warrior.

Robo Warrior är menad att ha samma pondus som RoboCop. Men istället för glänsande metallrustning har de använt silvertejp och kastruller. Dessutom sitter Robo Warriors solglasögon på snedden. När han går gnisslar det som när man stänger ett gammalt fönster.

Minnesvärda scener: Filmen kretsar alltså kring knarksmuggling, så mycket förstod vi. Men knarksmugglingen kändes ganska sporadisk och oengagerad. Skurkarna lallade mest runt med lådor och småsnackade med varandra. Harmlöst, liksom. Men så väljer regissören att göra något väldigt grafiskt. Plötsligt klipps det till ett lager någonstans, där sitter en kvinna med en kniv. Med extrem detaljrikedom får vi bevittna hur hon skär upp en ko, inälvor rinner ut. Hon stoppar in paket efter paket med kokain i den blodiga kroppen. Sedan får vi på nära håll se hur hon åter syr igen kroppen. Denna väldigt intima scen följs inte upp på något sett. Kossan och knarket försvinner ur filmen. Kanske var en död ko deras dyraste rekvisita och regissören ville ha ut så mycket som möjligt ur sin investering?

Den här filmen är också dubbad, vilket skapar magi. De verkar ha haft begränsat med röst-skådespelare, vilket de har löst med att en röst spelar flera roller. I en scen så hade både polis och hamnarbetare samma röst som ställer frågor till varandra. En annan fördel med dubbning är när röst-skådespelare ska lägga på stånkande ljud när det klättras på tak, blir misshandlade, eller varför inte en sex-akt. De är mer ivriga än kompetenta.

Men den mest fantastiska scenen i filmen måste vara då Robo Warrior jagar en kinesisk vampyr över en bro. Här har vi alltså två av filmvärldens segaste skapelser som ska skildras. Den ena hoppar jämfota fram, den andra stapplar som Bambi på hal is. Resultatet blir allt annat än hisnande hastigheter. Det är så komiskt och idiotiskt att vi inte visste var vi skulle ta vägen medan de två hasade sig fram som en årstidsväxling.

Minnesvärda citat: Hur chef skurken resonerar kring hur de ska få bukt på antiknarkpolisen:

”I´ve employed a doc (duck?), he´ll train vampires how to destroy them!”

Omdöme: Det är svårt att beskriva i ord vilka känslor som kommer upp till ytan efter 90 minuter med denna film. Liknelsen kanske kan beskrivas med … Tänk dig att du sitter på en grön äng. Gräset är mjukt och inbjudande, Solen skiner och värmer din hud. Fåglarna sjunger lättsamma sånger. Du äter dina jordnötter och sippar på en Trocadero. Total stillhet. Men från bakom en kulle smyger det upp en ko. Hon hasar fram, ljudlöst. Du äter en till nöt, och hinner inte uppfatta mer än ett väsande: ”muuu ...” i ditt högra öra innan koskällan slår i bakhuvudet med full kraft och allt blir suddigt, stressat och förvirrat. De känslorna är ”Robo Vampire”.

Det här är den dummaste film vi någonsin sett. Den tillhör även det översta toppskiktet av kanonrullar. Få gånger har vi recenserat en film där en kinesisk vampyr med Chewbacca-mask har förfört ett vitsminkat häxkvinnospöke med en geckoödla tatuerad på låret under översikt av en polisrobot inlindad i silvertejp.

Regissören, Godfrey Ho, som även låg bakom förra filmen vi recenserade, har tagit till ett av sina gamla tjuvknep, dvs, han har tagit ytterligare två hela andra filmer och pressat in i redigeringsmaskinen som i sin tur inte haft något annat val än att kräkas ut denna helt ologiska, men ack så vackra sörja. I ena sekunden ser man en silvertejpsrobot pissa ut eld ur ett maskingevär i någon förort, för att i nästa ögonblick bevittna tre skräckslagna individer, med olikfärgade boll-mössor som blir anfallna i Amazonas regnskogar. Det är helt ologiskt. Bara dumt. Det hade antagligen blivit en mer sammanhängande film om man samlat en dagisklass för att skriva manus och satt en apa regissera för att sedan låta filmen redigeras direkt i mobiltelefonen.

Den här filmen skildrar alltså hur soldater, som i en eldstrid, tar skydd bakom gardiner. Det är på den nivån.

Visste du att: Det florerar rykten på internet att regissören Godfrey Ho inte alls regisserat denna film.