År: 1986
Land: Sverige
Genre: Science
fiction
Publik: Andreas,
Daniel, Martin, Karl
Handling:
Ett rymdskepp kraschar i Västergötland. Ombord finns tre grönmålade
dvärgar som hemskt gärna vill hem igen. Men skeppet är ju trasigt
och det finns ju inga reparationsdelar i Västergötland som kan
tillämpas på interplanetära farkoster. Däremot finns det
nazistiska skivbolagsdirektörer som driver nöjesanläggningar i
Västergötland. Men det är ju en helt annan historia, säger du
kanske. Nej, det är just denna historia för Gröna
gubbar från Y.R är en 85 minuter
lång reklamfilm för Skara Sommarland. Alla attraktioner som
Fetto-Bert lät bygga finns representerade i denna film i mer eller
mindre troliga scenarier.
Det finns någon sorts bonnifierad
E.T-story
som ska fungera som alibi för filmens existens men det blir bara
märkligt. I slutet så slirar det hela ur spår totalt och en
nordamerikansk schaman, en svensk trollkarl och försvarsmaktens sk.
UFO-jägare drabbar samman. Och det låter bra mycket bättre än det
var.
Minnesvärda scener:
Det är mest plågsamma scener i
denna film. De stackars dvärgarna tvingas springa omkring i tighta
silverdräkter, bete sig som byfånar och behandlas som barn av
riktiga barn. En av de mest smärtsamma scenerna är när en av
dvärgarna hoppar in i ett popbands uppträdande. Iförd peruk låtsas
han spela med i musiken och tokar sig. Fruktansvärt. Den mest
minnesvärda scenen är när UFO-jägarna stormar in i Skara
Sommarland och Bert Karlsson springer omkring med en sopkvast som han
försöker prygla inkräktarna med. Lite som han gjorde med de romer
som ville besöka hans Sommarland. I övrigt var det mest tack vare
heroinet som vi lyckades ta oss igenom denna film.
Minnesvärda
citat: ”Vi
vet att de flesta som sprider smittan kommer från andra länder och
ohämmat går ut bland svenskarna. Jag skulle vilja se Bengt
Westerbergs få sin dotter smittad av en flykting. Han pratar så
fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar.”
-Bert Karlsson om HIV, 1992.
Omdöme:
Den här filmen är den sämsta vi sett. Inte den ”sämsta” som i
den ”bästa” utan den sämsta som i ”den suger rutten
purjolök”. Det är en lång räcka scener som ska visa upp allt
kul som finns i Skara samtidigt som man halvhjärtat slängt in
patetiska försök till story. Det snackas mycket om sopor i filmen
så kanske hade någon en tanke om att filmen skulle ha ett
miljövårdande budskap men man kan anta att Bert Karlsson kräktes
majonnäs på de idéerna och så det blev inget. Dessutom så lider
filmen av ett svenskt syndrom som heter ”Åsa-Nisse-syndromet”.
Detta innebär att man slänger in kändisar som spelar sig själva i
filmen så blir det kul och bra. I denna film så bestod kändisarna
av en som gjort sig känd som Vargtass i en gammal TV-serie och ett
popband vars namn var så slätstruket att ingen på redaktionen
minns vad det var. Inte kul och
inte bra.
Visste du att: Bert
Karlsson ser ut som en gris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar